Packat och klart!
Nuuu mina kära vänner är väskan packad, passet och biljetten i tryggt förvar och fjärilarna i magen börjar vakna till liv! I morgon får jag äntligen träffa min älskade, saknade pojkvän igen!
Det är otroligt hur man en morgon kan vakna upp i Frankrike och nästa natt somna i Chicago! Förmodligen kommer jag sova lite på flyget också.. =) Håll tummarna för mig att allting går bra och att jag landar säkert.
Jag är lite nervös att jag har med mig de papper jag behöver. Det var nära att det slutade i en katastrof då ingen upplyst mig om att jag behöver ha ett "tillfälligt visa" för att åka till USA. Jag får inte ens borda planet om jag inte ansökt om detta tillstånd. Som tur var råkade jag och Daniel av ren slump komma in på ämnet. Han talade om för mig hur det funkade och jag hann ansöka och få det godkänt. Eftersom jag aldrig varit i USA tidigare hade jag ingen aning om detta utan hade som sagt en helt otrolig tur att Daniel nämnde det.. Men nu borde allting vara klart!
Älskling!! Nu kommer jag!!
Imponerad... Nej!
Om du är i Frankrike och inte kan varken läsa eller prata franska är du helt i händerna på de vänliga själar som vill hjälpa dig att översätta de mängder av franska brev som du får hem med posten. Låt mig dela med mig av en liten "rolig" historia..
Efter ytterligare en vecka eller två fick jag hem en påminnelse om att jag inte har betalat min el. Klart jag inte har, jag skulle ju inte behöva det! Jag skrev in hela långa brevet på google translate och lyckades förstå att jag har 5 dagar på mig att betala in det belopp som saknas. Nästa steg, hur gör jag det?
Eftersom jag hyr en lägenhet här i Grenoble behöver jag givetvis även stå som användare av el- och vattenförbrukningen. På grund av att det inte går att bli förstådd på engelska när man skall ringa och fixa detta tog jag hjälp av en tjej i studentorganisationen "Aloha". Redan första eller andra veckan hjälpte hon mig att ringa till företaget och ange mig som den nuvarande användaren. De kom också överens om att beloppet skulle dras från mitt franska konto direkt och jag skulle alltså slippa att själv manuellt betala räkningen. Det lät ju lätt och bra.
Veckorna gick och när ungefär en månad hade gått damp det ner en liten vacker räkning i min brevlåda trots allt. Eftersom allt stod på franska och var grekiska (eller franska) för mig tog jag med mig hela kuvertet till skolan och frågade samma tjej som hade ringt och fixat vad det stod att jag skulle göra. Hon sa med lugn röst: Det är ingen fara, beloppet kommer dras ifrån ditt konto och du behöver inte göra någonting. Klart jag litar på detta? Jag har ju inget annat val än att gå på va de fransktalande säger. Jag gjorde alltså ingenting och tittade på mitt franska internet konto varje dag men det drogs aldrig någonting. Jag förstod att saker inte stod helt rätt till men vad skulle jag göra? Jag kan säga att Google translate blev en väldigt nära vän och jag översatte allt i förhoppning att hitta någon typ av transaktionshistorik, men utan reslutat.
Efter ytterligare en vecka eller två fick jag hem en påminnelse om att jag inte har betalat min el. Klart jag inte har, jag skulle ju inte behöva det! Jag skrev in hela långa brevet på google translate och lyckades förstå att jag har 5 dagar på mig att betala in det belopp som saknas. Nästa steg, hur gör jag det?
I Sverige är jag väldigt van vid att alla typer av betalningar kan ske smidigt via internetbanken och jag har alla uppgifter jag behöver för att utföra betalningen på min faktura. Det borde ju fungera på samma sätt i Frankrike om jag har en internetbank? Jag försökte förbrilt hitta någon typ av betala-funktion och hittade efter mycket om och men någonting som skulle kunna vara rätt. Jag börjar fylla i siffrorna och upptäcker att det inte finns någonstans att fylla i mottagarens nummer. Vid det här laget har jag suttit och dragit mig i håret i ungefär 40 minuter och letat fram och tillbaka för att lyckas betala den jäkla räkningen. Jag tänkte att det garanterat bara är jag som inte förstår hur jag skall göra för att betala men att det SÅKLART går bara jag har någon som kan franska bredvid som kan hjälpa mig. Jag frågade Nathalie om hjälp men våra scheman gick om varandra och det drog ut på tiden. Tillslut tog jag med mig datorn till skolan och bad en fransk tjej i min klass om hjälp. Jag tänkte att nu äntligen kommer den bli betalad och åtminstone en sten kan lyftas från mina axlar. Hon kunde inte heller förstå hur man skulle betala och efter ungefär 10 minuter gav även hon upp. Jag förstod att det enda sättet för mig att lyckas betala fakturan var att helt enkelt gå till banken och be om hjälp! Jag slutade 8 igår och hade ingen chans i världen att lyckas ta mig till ett bankkontor utan att missa en lektion (och missar man en lektion kan betyget bli sänkt, remember) så jag fick helt enkelt vänta till idag med att gå till banken (då det gått 4 arbetsdagar sedan jag fått påminnelsen!!). Väl på banken fick jag prata med en tjej som kunde engelska och kunde hjälpa mig. Jag fick veta att el företaget hade valt att inte skriva in deras kontonummer på fakturan så ända sättet för mig att lyckas betala räkningen var att posta företaget en check. Modernt?!? När någonting skall göras snabbt, pronto, är då verkligen det bästa sättet att låta posten sköta det jobbet? Hur är det möjligt att det i dagens moderna samhälle inte går att snabbt och smidigt betala en räkning via internet? Sjuk om ni frågar mig!
Jag hade även fått en räkning från företaget "Orange" som jag tänkte passa på att betala samtidigt för tjejen på banken sa att de även där hade låtit bli att fylla i deras kontonummer på fakturan (alltså att den inte heller gick att betala över internet). När jag skrivit två checkar till vartdera företag gick jag till posten för att posta dessa. Jag ville dubbelkolla med kassörskan att adresserna var korrekta eftersom jag inte alltid kan tyda vad som är en frank adress. Nej såklart inte.. tydligen har inte Orange angivit vilken adress jag skall skicka checken till. Det fanns en adress längst ner på fakturan men tjejen förklarade att den adressen var till alla ärenden UTOM betalningar. Så jag måste helt enkelt traska till Orange butiken i morgon, ställa mig snällt och vänligt i en lång kö för att sedan komma fram till en expedit som inte kan engelska, ställa mig och vänta på en annan som kan engelska men som hjälper en kund för tillfället för att fråga om adressen som jag skall skicka checken till. Jag har sagt det förut och jag säger det definitivt igen, modernt???!!? Och folk undrar vad jag gör på dagarna när jag har så lite skola... Jag har insett att Frankrike är landet med stort O, OMSTÄNDIGT!
Det finns en rätt bra parallell som kan dras till språkhinder och språk okunskap. För några år sedan hade mina kusiner en liten söt japanska, Mai, som utbytes student i sitt hem (hon är fortfarande kvar i Sverige och del av familjen) Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom hit och hennes engelska var även den näst intill obefintlig. Första gången hon följde med mina kusiner hem till oss på middag minns jag hur jag och Christine busade lite med henne. Eftersom hon inte kunde någonting sa vi åt Mai att säga "du är dum" till Sussi och när hon sa det skrattade vi båda för det lät så roligt! Mai hade ingen aning om vad vi bad henne att säga. Säkert ett välkänt scenario för de flesta! Det är precis så jag känner mig här. Folk kan säga att det står precis vad som helst på mina brev och jag kan inte göra annat än att tro dem. Ingen har lurat mig än men skulle det hända skulle jag inte ha någon aning om det! =p
Nu till dagens händelser:
Idag hade jag lektioner till 13, sedan var jag ledig fram till 16.45 då min franska började. Vid 13 när jag slutade gick jag för att äta lunch på mitt pastaställe (som jag faktiskt inte har ätit på under hela veckan.. förän idag). Efter det gick jag för att handla lite mat. Varenda gång som jag är i mataffären stannar jag alltid vid kak hyllorna, tittar på alla olika paket och vill så gärna sträcka mig för att ta ett men har varje gång haft viljestyrkan att motstå och stannat vid stadiet att bara vilja ha och aldrig faktiskt ta. Idag svek jag mig själv gott folk.. jag var så väldigt sugen på något sött efter min lunch och såg ett kak paket som var av märket Cadbury's . Det är den engelska motsvarigheten till Marabou och här började mina engelska gener ta överhand och kak paketet bara skrek efter mig! Innan jag kommit hem till min port var halva paketet slut! Det var precis det här jag befarade och därför har jag verkligen ansträngt mig från att inte köpa något innan. Jag äter tills det tar slut! När jag kom hem mådde jag illa av allt smör, socker och choklad som jag tryckt i mig på ungefär 10 minuter. Kak paketet fick tyvärr ett mindre lyckligt slut och hamnade i soporna.
När jag lämnat av varorna hemma gick jag ut igen. Jag passade på att göra lite ärenden på stan som jag hade tänkt skjuta på till i morgon men det kändes lika bra att göra dem direkt! När jag kom hem igen möttes jag av den andra bageriägarinnan (den första är min hyresvärd) och hon gick med ett fat fyllt med underbara nygjorda chokladpraliner. Hon sträckte fatet emot mig och erbjöd mig att ta en. Jag kan inte säga nej till gratis choklad och tog därför en kula och gav tanten det största leendet du kan tänka dig. Jag smakade lite på chokladen och upptäckte att den var otroligt god! Det var en mild, rund nougat med väldigt mycket krokant i mitten, jättegod! Eftersom jag fortfarande mådde illa av kakorna och kände att min ranson av onyttigheter var övertrasserad för länge sedan la jag pralinen på ett litet fat och ställde in den i kylen i väntan på bättre tider. Visar en bild på detta för jag tycker det är väldigt roligt att jag gör på det här sättet och verkligen försöker hindra mig själv från att äta en sån här småsak. Känns väldigt tjejigt! Jag kan se mig själv ifrån ett utifrån perspektiv och skrattar åt det jag ser!
För de nyfikna kan jag meddela att status på chokladen är som följer: den ligger inte längre kvar i kylskåpet utan är helt och hållet uppäten!
När jag gick hem på kvällen efter min franska såg jag att de har spärrat av hela Victor Hugo och satt upp massa tält runt om i parken. Det visade sig vara massa olika vinprovarstånd, gåslever stånd och annat franskt. De hade även ett litet fint band som spelade så harmoniskt medans alla vin glada människor gick runt och provsmakade.
Bilderna från detta får avrunda dagens blogg och inbringar förhoppningsvis lite mer lugn och harmoni till er hemma i stugorna än vad första delen av mitt inlägg gjorde. (tyvärr är bild kvalitén inte den bästa, men så går det när man inte har kameran i beredskap i alla lägen utan ibland måste ta till den aningen sämre mobilkameran)
Fransk vinodlare som berättar om sitt vin för sina åhörare
Här såldes charkuterier
Vinprovning
Det stora tältet från ena hållet..
och från det andra! Bandet!
Födelsedag och början på sista veckan
I går var det måndag, första dagen på den vecka som kommer avslutas på andra sidan jorden, i Chicago! Snart bär det av!!
Knutte fyllde även 26 år igår!! Detta skulle givetvis firas (så mycket som det går att fira på en måndag)! Knutte tog med oss alla på restaurant för att fira den stora dagen.
De flesta av oss hade skola till 8 igår så när lektionerna slutade möttes vi utanför skolan. Fredrik hade köpt en liten födelsedags present åt Knutte som han fick och blev så glad för. Han fick bland annat 2 st mousserande så innan vi gick mot stan stannade vi till hos Daniel och öppnade den egna flaskan för en gemensam födelsedags skål!
Eftersom det mesta är stängt i Grenoble på måndagar var utbudet av restauranter inte det störta men vi hittade ändå ett perfekt ställe att äta på. Det blev en fondue reastaurant där vi hade riktigt trevligt med väldigt mycket skratt! Fondue tar ju lång tid att äta eftersom man tillagar sin egen mat under tider man äter vilket både är kul och drar ut på middagen!
En liten födelsedags efterrätt från servitörerna fick han också, födelsedagsbarnet! (tyvärr ville Daniels kamera inte focusera)
Grattis Knotas!!
Det går fort när man har roligt..
Mamma och pappa har redan hunnit vara hos mig i Grenoble en hel helg och nu sitter jag här ensam igen och undrar vart tiden försvann. Det var otroligt skönt att få träffa mina kära föräldrar igen!
Under min tid i Frankrike har jag verkligen lärt mig att ta tag i saker själv och klara mig på egen hand. Det är otroligt lärorikt och en livserfarenhet som jag aldrig skulle vilja byta bort! Men.. trots det faktum att det är väldigt roligt och tillfredställande att lösa en utmaning helt på egen hand finns det inget som kan jämföras med tryggheten och kärleken som finns i en familj. Jag tror att det är viktigt att man får ta del av båda världarna och på så sätt uppskatta det fina i livet, men samtidigt få upp ögonen för den tuffa verkligheten som faktiskt finns där ute. Jag har i 5 veckor fått klara mig själv och nu har jag under 2 dagar bara fått vara barn igen utan ansvar och njutit av att vara med mina efterlängtade föräldrar!
Med tanke på att jag i princip bara vet om mina föräldrar som läser min blogg vet de ju redan vad jag kommer skriva. Men å andra sidan, vem gillar inte att läsa om sig själv? ;-)
Jag var helt ledig från skolan i fredags! Perfekt eftersom mamma och pappa skulle komma vid lunchtid! Både jag och mamma är genuina sötsaks galningar som gör vårat yttersta från att avstå från dessa fantastiska frestelser. Vi är även båda lika i det avseendet att vi gillar att lyxa till det lite när vi är på semester eller när vi vill ha det riktigt bra. Skulle man översätta det till den här specifika helgen betyder det att vi skulle kunna få för oss att lyxa till det med en liten gobit till fikat eller en smaskig dessert efter middagen. Jag var väl förutseende av detta och i förebyggande syfte hann jag med en power walk på fredagsmorgonen innan de kom.
Eftersom jag är en obotlig familjemänniska har jag verkligen saknat min familj när jag varit här. Jag har saknat det faktum att det inte går att ringa varandra på samma sätt som i Sverige om jag vill berätta om något spännande som har hänt i skolan eller om något tråkig har hänt. Den här dagen hade jag alltså sett fram emot länge och när mamma skickade ett sms med texten: "Nu är vi framme!!!" rusade jag ner för trapporna, ut genom porten, ner längs gatan, runt hörnet till höger, och där stod de!! Äntligen!
Jag väntade med att äta lunch så vi alla tre skulle kunna äta tillsammans. Eftersom mamma och pappa ville komma fram till Grenoble så fort som möjligt hade de inte ätit någonting innan vilket gjorde att alla var väldigt hungriga. Vi kastade in resväskorna på deras hotellrum (som ligger 200 m från min port) och sedan var det dags att hitta lite lunch, snabbt! Ett perfekt tillfälle för mig att visa mitt pastaställe som jag ofta äter lunch på! Jag vet inte hur imponerade de blev men vi blev alla mätta och glada och de fick in inblick i min vardag som ofrivillig Grenoble-bo. Vi hade väldigt mycket att prata om och ta igen så maten var i det här fallet väldigt sekundärt!
Vidare var det självklart ett måste att visa min skola som jag spenderar alldeles för lite tid i! Det var en skön höstdag, tyvärr ville solen inte titta fram under fredagen men molnen var i alla fall vita så det var skönt att strosa ner mot skolan samtidigt som jag ivrigt pekade ut alla stället jag varit på.
När vandrat upp tillbaka mot stan efter att ha beundrat bergen i den omringande bakgrunden och ännu en gång glatt oss åt att vara samlade igen var vi i stort behov av att sätta oss ner och njuta av en god latte! Jag ville ännu en gång visa ett ställe som jag varit på så vi gick till ett café som jag verkligen gillar! Jag är ju en riktig fika-fantast och jag är nog lite kär i själva fenomenet "att fika". För mig symboliserar det något mysigt, fyllt av värme, lugn och trevlig umgänge. Ofta inkluderar en fika även något sött ätbart och hur gott är inte det?
Mamma och jag som ville gå försiktigt ut på den onyttiga socker-fronten delade på en pistage macaroon! Vi hade ett litet moment med servitören när han förstod att den lilla pingisbolls-stora, fluffiga maränggodisen var tänkt att delas! Jag menar, den är så stor, klart man inte orkar en hel själv..? =)
En ytterligare anledning till varför vi inte fikade mer i form av ätbara saker (som jag precis kom på låter mycket bättre än hälsoaspekten) var för att det närmade sig middagsdags!
Vi hade i förväg försökt se ut några bra restauranter i Grenoble och efter ett mindre detektivarbete hade mamma och pappa bokat bord för både fredagen och lördagen.
Fredagens restaurant, som heter "Chez le Pèr Gras", ligger uppe i La Bastille så för att komma dit måste man (om man inte vill gå upp och svetta ner sina middagskläder) ta linbanan. Vi åt riktigt gott och hade väldigt trevligt. För mina Grenoble-kompisar som läser detta och kommer ha föräldrar på besök kan jag verkligen rekommendera detta ställe. Riktigt god mat lagad med fingertoppskänsla, charmiga servitörer som KAN engelska, en fantastisk utsikt över det vackra upplysta Grenoble och riktigt prisvärda menyer! Även someliern gjorde ett perfekt jobb med att välja ut ett gott vin till maten. Jag som skurit tillbaka på alkoholhaltiga drycker här i Frankrike unnade mig och njöt av det goda vinet.
Som den bloggare jag har blivit hör det till att visa upp vad man ätit på bloggen. Detta var vad jag åt:
En liten apptitretare: Lins soppa toppad med gåslever (var mycket godare än vad bilden visar)
Förrätt: Svamp velouté med vit tryffelolja (super god!)
Varmrätt: Fisk (minns tyvärr inte vilken) med saffrans sås, ångkokta sockerärtor serverades med en god potatisgratin.
Efterrätt: Aprikos sorbet och aprikos med knäcktäcke
På vägen tillbaka till linbanorna hann vi ännu en gång beskåda den vackra vyn. Det är otroligt vad lätt man avtrubblas och vänjer sig vid saker. Jag minns första gången jag var uppe på toppen och hur imponerad jag var av utsikten. Nu känns det inte alls så speciellt samtidigt som det såklart fortfarande är vackert. Jag tyckte det är väldigt roligt att få visa mamma och pappa detta. Jag kan räkna upp otaliga gånger när vi bilat genom bland annat England och Skottland där pappa säger: "Oh look at the beautifull view girls, isn't it amazing!" samtidigt som jag och Christine bara suckat från baksätet och tyckt att utsikter är riktigt ospännande och något som kanske roar den lite äldre publiken mer. Nu fick han sig en bättre vy! =)
Vi kom ner oskadda och kvällen som helhet hade inte kunnat vara bättre!
Mamma och pappa lämnade av mig vid min port och fortsatte sedan vidare till deras hotell. Vi hann med en liten "hejdå och godnatt"-vink i fönstret innan de försvann iväg mot sina sängar.
Eftersom vi ville hinna umgås så mycket som möjligt under den här helgen tyckte mamma att jag skulle komma till deras hotell och äta frukost med dem vilket jag tyckte lät som en strålande idé!
Utsikten från hotellrummet!
Efter frukosten ville jag visa frukt- och grönsaksmarknaden som finns varje morgon. På tillbaka vägen från mina power walks går jag ofta förbi den här marknaden och är lika sugen varje gång på att kunna köpa en god saftig nektarin som svalkar efter den ansträngande promenaden. Jag tänker ofta att jag måste komma ihåg att ta med mig pengar ut så jag faktiskt kan köpa någonting men varje gång jag väl kommer dit står jag likt förbannad med fickorna tomma.
Det finns en del söta små torg som gömmer sig mellan husen. På ett av dessa torg finns marknaden, på ett annat en massa restauranter och på ett tredje några söta caféer och barer. Vi hörde skrik och hejarop och gick för att se vad det var frågan om. Just ja, det är ju Rugby och Frankrike spelar!! Vi gick runt hörnet till ett annat torg mot dit ljudet kom ifrån. En bar hade satt upp en tv utomhus där alla hade samlats för att se matchen över några öl. Stämningen var god och folk triggade upp varandra! Pappa som är den mest sportintresserade i vår familj, (vilket egentligen inte säger så mycket eftersom resten av familjens intresse för sport på tv kan liknas med en vegetarians intresse för kött, noll) skyndade sig dit för att se vad ställningen var!
Mamma och jag stod på lagom avstånd och visade våra stöd genom att i alla fall titta på folket som tittade på matchen!
Lunchdags!! Det är svårt att hitta bra ställen att äta på i Grenoble, i alla fall för mig som inte har något bra insider tips! Vi beslutade oss för att gå på miljö istället för matupplevelse så vi gick till stora torget där det var lite mer puls.
Efter lunchen var vi redo för lite shopping! Pappa, som vanligtvis inte är den som jublar högs när shopping föreslås som aktivitet, var faktiskt den enda som hittade något! Två reaklipp i form av en snygg skjorta och en snyggare collegetröja (båda i mitt favoritmärke Ralph Lauren). Att döma av pappas stora leende när han slog till på plaggen dras slutsatsen att även män kan uppskatta shopping lite då och då!
Vi gick upp för att lämna av grejerna hos mig och samtidigt vila benen några minuter. Stackars mamma har fått ont i ett ben (på grund av överansträngning från hennes träning) och behövde vila det lite innan vi gick vidare. Jag passade på att visa lite saker på datorn och pappa hjälpte mig med en engelsk skoltext.
Ut i solen igen och dags för kaffe! Jag passerar ett café varje dag på min väg till skolan och jag har alltid velat prova det. Nu när jag faktiskt hade några att fika med satte jag min mästerplan i verk. Det visade sig vara ett ställe som toppade mina förväntningar, dit jag garanterat kommer komma igen! Den här gången slog jag på stort och tog en hel macaroon själv till kaffet.
Mamma som inte ville missa något av mitt Grenoble ville även se parken jag joggar i. Trots ont i benet (som bara blev sämre och sämre ju mer vi gick) var hon bestämd på att hon ville gå dit. Promenaden blev lite för lång stackars mamma som fick svårt att gå hela vägen tillbaka till hotellet från parken. Hon hade gott mod hela tiden och var en riktig kämpare!
Vid det här laget hade det börjat skymma över den lilla staden Grenoble och mörkes intåg närmade sig raskt. Restauranten var bokad till klockan 8 och pappa ville hinna med en liten drink innan vi gick dit. Jag och mamma tog varsin kir och pappa tog en aningens manligare öl!
Även den här kvällen åt vi god mat men dock en smula (läs tusen smulor) för upptrissat. Det var en riktigt ovanlig och häftig miljö och dekor inne i restauranten och vi hade en super mysig kväll! Kändes lite vemodigt att det var sista middagen ihop innan jag kommer hem i december men jag lämnade de tankarna åt sidan för en stund och njöt av nuet.
Det här är vad jag åt: (måste tilläggas att jag är en dålig fotograf, jag åt halva aptitretaren innan jag kom på att fota den och jag åt även upp hela efterrätten innan jag upptäckte mitt missöde)
Aptitretare: Något typ av flarn, gåslever mousse och en sötaktig balsamvinäger sås
Varmrätt: Hummersoppa
Efterrätten var äpplen i en sockercylinder, kardemummaglass på en kaksmulsbotten och god, söt honungs sås
I morse kom jag ännu en gång över och åt frukost med mamma och pappa! De skulle lämna Grenoble vid 2-tiden så vi hade lite tid att umgås idag också. Efter att de var färdigpackade och utcheckade ville vi ännu en gång upp till la Bastille för att ha varit där även på dagtid. Eftersom mamma och pappa hade hyrt en bil tog vi den upp till toppen. Det var lite klurigt att hitta vägen upp och lite snirkligt. Det var kul att ta bilen upp och gjorde att jag fick möjlighet att se de fina villorna som ligger lite högre upp i bergen som man inte ser om man går eller åker linbanan. Det fanns riktigt fina hus och jag som gillar att titta på fina, stora hus tyckte det var jättekul att se!
Det var en riktigt skön och varm dag idag också och det var nästan helt vindstilla på toppen!
Vi gick runt och tittade lite och passade även på att äta lunch uppe på en jättebra lunchrestaurant. Vi satt på terrassen precis vid räcket! Det var gott, trevligt och en perfekt avslutning på helgen!
Efter att vi ätit och druckit en kopp kaffe åkte vi tillbaka till hotellet, hämtade väskorna och sedan var det dags för det oundvikliga.. ett farväl.
Det har betytt riktigt mycket för mig att få besök av min lilla mamma och pappa! Det är kul för mig att få visa hur mitt liv ser ut i Frankrike och att kunna dela det med de som betyder mest för mig. Jag vet att min lillasyster, min kompis Maria och min underbara pojkvän även kommer hälsa på mig. Glädjestunder som dessa är vad som får mig se fram emot nya veckor i Frankrike!
Tack mamma och pappa för en super bra helg!! Jag ser fram emot att komma hem och fira jul med familjen!!
Föräldrar på besök!
Idag kommer min kära mamma och pappa och hälsar på mig i Grenoble!!! Jippiii!!
Fika tisdag och biljard onsdag
Nu har jag ännu en gång blivit benådad med en vecka av mycket ledigt och lite skola. Jag har i princip aldrig haft mer än 3 timmar i skolan per dag och den här veckan är det ungefär så mycket som jag har varit i skolan totalt.
I tisdags (igår) mötte jag upp med Nathalie och Daniel för att gå till mitt älskade pasta ställe och äta lunch. (Alla som vill komma och hälsa på mig lovar jag att ta med till detta underbara lunchställe!) Eftersom varken Nathalie eller Daniel hade bråttom till skolan gick vi vidare, vi var riktigt sugna på en god kopp kaffe!
Nathalie hade sett ett ställe som hon jätte gärna ville gå till så val av café var inget svårt beslut! Det var ett riktigt kanonställe vi var på. Vi fick våra "Kaffe Lattar" i något som såg ut som soppskålar. Väldigt trevliga att dricka ur! Vi satt ute i den härliga solen och njöt av livet som hårt pluggande studenter i Frankrike! ;) Jag och Nathalie delade även på en smaskig chokladbakelse. Vad passar bättre till en kopp kaffe än lite choklad?
Vi kom in på riktigt roliga och udda diskutioner och jag kunde inte hålla mig från att skratta nästan oavbrutet!! Det är bra sköna människor jag hänger med alltså!!
Efter en lagom lång fikapaus gick Daniel till skolan och Nathalie hoppade över att vara duktig och plugga för att hålla mig sällskap på stan! Det var väldigt uppskattat! Vi hann dock inte så långt innan vi träffade Nathalies goda vän Max som desperat ville ha lite fikasällskap! Klart man ställer upp! Vi satte oss på ett annat ställe i solen och bara njöt! Tänk vad mycket roligare saker det finns att göra än att gå i skolan!
Idag hade jag ingen skola alls så hela förmiddagen gick åt till lite stadsvandring och livsnjuteri. Nu på kvällen möttes jag, Fredrik, Daniel och Niklas upp för att spela lite biljard! Dessvärre gick det inte så bra för mig men det var väldigt roligt och kul att göra något även på en veckodag!
I morgon har jag dock en lång dag i skolan så det är dags att få lite sömn!
En händelsernas helg!
Redan söndag igen och ännu en helg har avverkats! Den här helgen har gått i spontanitetens tecken då jag i onsdags kom på den perfekta planen om att åka och hälsa på min kära vän Maria i Montpellier! Maria pluggar franska den här hösten i den franska staden Montpellier. Jag har känt henne i nästan 20 år nu (låter väldigt gammalt att kunna säga så) och det vore tråkigt att inte ta tillfället i akt att passa på att besöka min gamla vän och samtidigt se lite mer av Frankrike! Det var på håret att jag faktiskt lyckades ta mig till Montpellier, låt mig börja från början..
I torsdags var jag nere på stationen och köpte min biljett. Glädjen var stor när jag höll biljetten i handen och tänkte att "i morgon drar jag vill Montpellier". Bara sådär!
Packningen sparade jag såklart till fredagsmorgonen, helt enligt plan! Hur lång tid kan det ta att packa inför en liten helg? Det tog inte så lång tid men jag var tvungen att byta till en större väska än den jag första hade tänkt ta. Jag hade lektion på fredagen klockan 08.00 och när jag kom till skolan möttes jag av Paul som sa: "Sophie.. I have some bad news.."
Det visade sig att i torsdags hade en tågkonduktör blivit knivskuren av en passagerare och som konsekvens av detta hade de andra som jobbar på tågen gått i strejk. Jag ville tänka "Det är typiskt att det händer den ända gången jag har tänkt åka någonstans och framför allt när jag ska åka och hälsa på en så nära vän." Jag hann hindra den tanken nästan direkt, det kändes väldigt fel och egoistiskt att resonera på det sättet. Istället tänkte jag "Vad som har hänt är fruktansvärt och en katastrof för offret och de nära och kära. Jag ska vara väldigt glad att det inte var jag som råkade illa ut och hoppas att personen förhoppningsvis överlever". Att jag inte kan åka och hälsa på en kompis, vilket jag lika gärna skulle kunna göra en annan helg, kändes som ett lyx problem i sammanhanget. Genast blev jag mer ödmjuk till situationen och hoppades såklart att mitt tåg inte skulle vara inställt men det skulle inte vara någon katastrof om så var fallet.
Efter lektionen tog jag min väska och gick med bestämda steg till stationen som ligger precis bredvid skolan. "Yes, det finns tåg på perrongen" tänkte jag och var lite för snabb med att andas ut. Av ren tur gick jag till informationen för att höra med dem att allt stod rätt till. "You know there is a strejk going on now, don't you?" fick jag som svar tillbaka.. Mitt tåg var inställt. Efter lite diskution hittade hon en buss som skulle gå till Valance där jag förhoppningsvis kunde byta till ett tåg som skulle ta mig till Montpellier. Jag var tvungen att springa till bussen som skulle gå vilken minut som helst men jag hann! Utan åksjuke tabletter satt jag och tittade nitiskt rakt fram genom fönstret och kände mig nöjd med att jag faktiskt var på väg!
Väl framme i Valance gick jag raka spåret fram till informations disken, höll tummarna riktigt hårt, visade upp min biljett och frågade om mitt tåg skulle gå enligt tabell. Gubben bakom disken tittade med rynkad panna på sin datorskärm och såg riktigt fundersam ut. Oron växte sig allt starkare inom mig och med en fruktan att min resa skulle sluta här tittade jag på honom och väntade ihärdigt på hans svar.
Hans ansiktsuttryck gick från bekymrat till ett ledigt leende samtidigt som han gav tillbaka min biljett och sa: there is no problems, that train is fine! Nu kunde jag äntligen andas ut helt!
Väl framme i Montpellier välkomnades jag av strålande solsken och en sydfransk härlig värme. Maria hade franskaundervisning samtidigt som mitt tåg anlände så vi hade bestämt att mötas upp utanför hennes skola vid 15.15 då hon hade rast och jag sedan skulle få vara med på resterande lektionstid. Det gav mig möjligheten att få upptäcka staden på egen hand och skapa mig en bild av Montpellier. Att jag lyckats ta mig dit trots strejk var jag väldigt nöjd över och jag upprymdes av någon sorts frihets- och självständighetskänsla. Jag kunde inte låta bli att le när jag gick där i den underbara värmen i denna nya stad dragandes min röda resväska bakom mig.
Det var ett väldigt kärt återseende när jag och Maria fick syn på varandra, sprang mot varandra och kramades som att vi inte setts på så länge! Jag fick träffa både klasskompisar och lärare och det var riktigt kul att sitta med och lyssna på lite franskaundervisning.
När skolan var slut för dagen och även Maria fick gå på helg gick vi till första bästa fik, köpte varsin latte, en pain au chocholat att dela på, kastade oss ner i fåtöljerna och började ta igen där vi senast lämnat vid. Det var riktigt mysigt och väldigt välbehövligt!
Jag fick även träffa Marias värdmamma som var ur gullig men där min franska ännu en gång svek mig vilket gjorde att jag mest stod som ett fån och log och kickade när hon pratade med mig. Efter lite piffning gick jag och Maria ut för att hitta en bra middagsrestaurant. Vi hittade ett perfekt litet indiskt ställe och hade en jättemysig middag!
När vi var mätta och belåtna traskade vi vidare mot stan där vi skulle möta upp med Marias goda vän (*host host*) Edouard och hans vänner!
Det var en fantastiskt lägenhet vi kom till, riktigt cool med ungefär 4 meter högt i tak, fina franska fönster och ett "svävande våning" mitt i rummet där han hade sin säng. Vi blev bjudna på rosévin och satt och pratade och hade jättetrevligt! Jag och Maria spelade mycket "Mario cart" (ni vet, TV spelet) när vi var små och när hon såg att även Charles (som han hette som bodde där) hade det var det inget snack om saken, game on!
Kvällen avslutades med ett besök på en jättebra bar i stan!
Dag 2 i Montpellier inleddes, efter att vi legat och dragit oss ett bra tag i sängen, med lite stadsvandring. Helgen till ära var det marknad över hela stan och det fanns massa kul att titta på. När det var lunchdags slog vi oss ned på ett av Marias favoritställen. Vi satt ute i solen och hade det väldigt bra. Kan tilläggas att det gick från sommar till höst mellan torsdagen och fredagen så det var lite kyligt i skuggan.
Jag åt en god fiskrätt med marulk, ris, sås, sparris och palsternacka.
Lägg märke till servitören i bakgrunden. De hade verkligen spelat på det franska temat och var pimpade från topp till tå med de stereotypiskt franska assessoarer så som basker och liten röd scarf runt halsen. Tittar man noga kan man nästan se det. ;)
Vi gick vidare i det, jämfört med Grenoble, stora Montpellier. Vi gick in i lite butiker, lyssnade på gatumusik och jag köpte en flygplanskudde som jag skall ha när jag flyger till Chicago om två veckor!
Nu hade maten hunnit sjunka ner lite och mitt söt sug började bli allt mer påtagligt. Vi gick mot en flod där det skulle finnas ett café och på vägen dit såg vi någon typ av dansuppvisning. Det var högst oklart varför de dansade men det var väldigt fint att titta på.
Vi kom fram till floden och satte oss ner vid cafét! Det var beläget väldigt fint precis vid floden och framför en fantastiskt fin byggnad som tydligen är riktat av en känd fransk arkitekt (som jag för tillfället glömt bort namnet på)
Vi beställde in små bakverk, glass och varsin kaffe. Jag njöt riktigt mycket av att vara på semester och sitta i solen i en vacker omgivning med en väldigt god vän vid min sida. Efter en liten stund satte det sig två killar vid bordet bredvid oss och de försökte lite smått att få kontakt med oss. Maria som vill ta tillfället i akt att träna sin franska svarade artigt på deras frågor men övergick sedan tillbaka till diskutionen med mig. Ju längre vi satt där desto mer pratade vi (Maria) med killarna bredvid och vi Maria kom faktiskt upp på en rätt avancerad franska. Jag blev väldigt imponerad av hur mycket hon förstod och hur mycket hon kunde svara tillbaka. Själv satt jag mest och lyssnade och låtsades förstå mindre än vad jag gjorde så jag skulle slippa prata med dem. De var trevliga men jag hade endå ingen lust att prata med två främmande killar så Maria fick sköta det mesta av snacket. Hade jag vetat vad som nu skulle komma hade jag nog ansträngt mig mer med att prata. Maria och jag bestämde oss för att gå vidare och bad därför om notan. Servitören sa bara: oh no it is fine! The guys have payed for you allready! Vi blev väldigt paffa och tackade så hemskt mycket! Ingen av oss hade nånsin blivit bjudna på det sättet tidigare!
Kvällen närmade sig och vi hade bestämt träff med en kompis till Maria som heter Felicia att äta middag ihop. Snabbt hem och byta om, sedan gick vi tillbaka mot stan där vi träffade Felicia. Vi hade fått tips om en restaurant som vi först gick till. Utanför var det lång kö och vi var alla alldeless för hungriga för att stå i den. Istället hittade vi ett annat ställe som visade sig vara otroligt bra! Vi åt 3 rätters, beställde in ett jättegott rött vin och satt och snackade under en väldigt lång och utdragen middag!
Det här var vad jag åt:
Förrätt: exotisk sallad med avokado, grapefrukt och scampi (namnet som stod på menyn, inte mitt påhitt till namn)
Varmrätt: Biff, rostad potatis och en svartpeppar sås
Efterrätt: Chocklad och kola kaka med vispad grädde
Vi hade flera gånger under middagen pratat lite med servitören eftersom vi inte riktigt visste vad allt betydde som stod på menyn och han tyckte det var roligt att prata med tre blonda tjejer. Mellan varmrätten och efterätten kom han ut med 4 st shotglas. En till mig, en till Maria, en till Felisia och en till sig själv!! Vad vi blev bjuda på saker idag! Har man inte blivit bjuden alls på 24 år är det både otippat och roligt att bli det 2 gånger på en och samma dag! Efter efterrätten när vi bad som notan kom servitören igen ut, med dels notan och ytterligare 4 st shotglas!
Nu var vi alla sugna på lite dans så vi gick ut i kylan mot ett ställe som heter Cargo. I Montpellier mått mätt är det ett helt okej ställe, rätt bra men det finns bättre. I Grenoble mått mätt var det grymt! Man kommer inte ens i närheten av en sådan klubb i Grenoble! Vi hade en riktigt rolig kväll!
I morse packade jag ihop min väska igen, dags att återvända till Grenoble!
Innan tåget skulle gå vid 14.30 hann jag och Maria med en liten kaffe och varsin macaroon. Jag vet inte vad det är med oss men vi har hela helgen lyckats få saker gratis, nu hände det igen! Vi beställde bara en macaroon att dela på för de var så stora. När tjejen skulle ta den översta såg hon att den var lite krossad så hon sa att vi skulle få den endå och sen en till hel. Den var knappt krossad alls! Sedan när jag skulle betala sa tjejen att det kostade 5,25 euro. Jag reflekterade inte över att det var billigt för 2 kaffe, 1 macaroon och en baguette som jag köpte till tågresan. När vi satte oss sa Maria att de bara måste tagit betalt för kaffet, inget annat! Hade jag kunnat mer franska hade jag gått tillbaka och sagt att det gjort fel. Eller kanske inte... ;)
Stort tack för en grym helg Maria!!!!
Dålig pedagogik
Nu har jag precis avslutat min 3:e lektion i "Qvantitive methods" och fick ett starkt behov av att dela med mig av mina tankar kring kursen och läraren.
På första dagen av en ny kurs håller läraren alltid en liten kort presentation om sig själva, kursen, upplägget osv, ni vet... Läraren i den här kursen är Amerikanska och har därför riktigt bra engelska vilket gladde mig direkt när hon öppnade munnen. Orden som sedan följde var: I know that statistics is a rather boring subject and I know that student feel it is really lame and tiring. Let's be honest, statistics it is not fun at all. Hela hennes kroppsspråk utstrålande uppgivenhet och tristess. Hon inledde alltså sin presentation genom att såga hela sin kurs och själv påstå att det är ett tråkigt ämne. Eftersom jag även läser en management kurs nu vet jag att den läraren hade sagt att hennes sätt inte är ett sätt som uppmuntrar till nyfikenhet, inspiration och intresse för kursen, dålig manager! Om man känner missnöje inför något ska man aldrig projecera det på de man skall undervisa. Det kan till och med vara så att de studenter som skulle kunna tycka om kursen nu inte kommer göra det på grund av lärarens uttalande. Inställningen till vad du skall ta dig an är otroligt viktigt, nästan det viktigaste, för din upplevelse och intryck av företeelsen, och även för hur lätt och roligt du kommer tycka att det är. Det fungerar som självuppfyllane profetia, säger någon att en kurs är tråkig (framför allt läraren) då blir den också tråkig. Personligen tycker jag väldigt mycket om statiskt och tyckte hennes kommentar var väldigt onödigt och högst subjektivt. Det absolut viktigaste för en lärare är att inspirera och vissa ett stort intresse och tycke för sin egen kurs.
Men "låt gå för den gången" tänkte jag och gav läraren en andra chans att rädda sitt, i mina ögon, platt fall som lärare. Hon hade humor, bjöd på sig själv i form av kroppsspråk, anekdoter och skämt. Jag fick allt som allt ett rätt bra intryck av henne och tyckte att hon verkade rätt bra.
Igår hade vi våran 2:a lektion i kursen och den börjde bra. Läraren var på g, villig att undervisa, hjälpa om någon inte förstod och jag lärde mig en hel del. Hon avslutade föreläsningen med att säga: Tomorrow we are going to do something that is not fun at all, see you tomorrow. Jag tänkte inte mer på det då men sedan imorse inleder hon hela lektionen med: Good morning, today you are going to have the most boring class during your entire time with me. It is really not fun but we just have to take us through it, ok?
Det visade sig att lektionen skulle handla om sannolikhetslära och konfidensintervall! De e ju jätteroligt!! Inte så svårt och rätt så kul, tycker jag i alla fall! Jag blir faktiskt lite irriterad när hon säger att allt är så tråkigt hela tiden, varför undervisar hon i kursen om hon tycker ämnet är så tråkigt?
Synd för henne att jag redan tycker att statistik är kul ;)
Märkliga ting
Nu är det dags för mig att dela med mig av lite märkliga saker som jag råkat ut för här i Frankrike. Därför har jag tagit fram en liten top 2 märkliga-saker-i-Frankrike-lista. And here it goes...
Här är en bild på hur det ser ut när man skall gå in till mig. Dörren bakom glass stånden är ingången.
1. Min kurs "Teambuildning and Theatrical skills. En av mina kurser som jag läser just nu heter Teambuilding and Teatrical skills. Det låter väl bra för en blivande civilekonom, kunna stå inför folk och prata, våga göra bort sig och bjuda på sig själv? Det tyckte jag med, men kursen visar sig vara (om jag ska försöka dra någon parallell till svensk skola) ungefär som dramalektioner i 1:an på gymnasiet. Jättekul men helt värdelöst! Idag hade vi våran andra lektion i detta spännande ämne, en 3 timmars lektion. I klassrummet börjar vi alltid med att gå runt när lärarinnan säger "on marsch" och när hon klappar i händerna stannar vi där vi befinner oss. Dagens första övning handlade om närvaro och att få kontakt med alla i publiken som man står inför. Detta gjorde vi genom att alla studenter ställde upp sig som om vi skulle ta skolfoto och en och en gick vi fram och ställde oss framför gruppen. Sedan gick övningen ut på den som stod framför alla skulle titta ner på sitt högra ben, sakta titta snett upp och få ögonkontakt med personen längst till höger och sedan vandra från ögon till ögon mellan alla. Man skulle göra ett uppehåll när man kom till mitten av gruppen och titta upp i taket i 1 sekund, fråga mig inte varför.. Sedan när man tittat hela gruppen i ögonen skulle man titta ner på sitt vänstra ben och då var man klar.
Det tog en timme för hela klassen att titta alla i ögonen, det var allt du skulle göra, titta människorna i ögonen i en mjuk svepande rörelse (?). Hur som helst fick jag mycket beröm och tummen upp från lärarinnan, haha.
Efter detta var det dags för "on marsch" igen och nu när lärarinnan klappade skulle man bilda grupper om 2, sen bli tilldelad en plats och så skulle man få resten av klassen att förstå vilken plats man var på genom i princip endast kroppsspråk och ansiktsuttryck. Inget prat var tillåtet och inte heller något skådespeleri. Jag och min partner blev tilldelade "djungeln"! Hur fasen får man folk att fatta att man är i en djungel genom att endast titta på dem? Den här övningen gick inte lika bra för mig och nu kommer vi till det stora problemet med den här kursen. Våran lärarinna pratar bara franska!! Jag tror att jag redan gjort rätt klart för er hur bra jag är på franska, men för säkerhets skull säger jag det igen. Jag kan ingenting, absolument rien! Det brukar gå till så att de andra studenterna översätter till oss 4 som inte kan franska men när de själva inte heller är superbäst på engelska har jag rätt svårt att få reda på vad jag ska ändra på eller vad som var bra med det jag gjorde. Dessutom är det lite tröttnade för både mig och de som haft oturen att sitta bredvid mig när jag efter varje mening frågar: "what is she saying now?". Därav får jag inte ut så mycket av hennes konstruktiva kritik och det tycker jag är lite synd. Jag skall nämna ett till roligt exempel på när jag inte kunnat delta i kursen på grund av de härliga språkhindret. Under förra lektionen hade vi alla en och en fått olika känslor eller personlighetsdrag vi skulle försöka förmedla till resten av gruppen genom kroppsspråk och skådespeleri varpå gruppen sedan skulle gissa vad det föreställde. Där satt vi alla i en ring på golvet, folk kastade ur sig det ena franska ordet efter det andra och jag satt bara och tittade på och undrade vad folk sa för någonting.
Den sista övningen för dagen gick ut på att "lita på sin partner" så i nya grupper om 2 skulle vi leka "the puppet and the master", alltså en av oss skulle vara en marionettdocka och den andra skulle kontrollera dockans rörelser. 2 pickar på en kroppsdel betyder att man ska flytta den så som mästarens hand visar och 1 pick betyder att du skall släppa kroppsdelen rakt ner som att ingen lyfter den längre. Detta ägnade vi ungefär en timme åt och då inkluderas även en liten uppvisning av en sketch som man kommit på för de andra som sitter som små barn i en halvcirkel på golvet och tittar på. Saken är den att folk inte är så bra, det är halvslarvigt gjort och det är ju inte direkt en proffsig teaterutbildning vi får. Det är mest hopp och lek. Det är konstigt att jag som läser åk 3, civilekonom, spenderar 3 timmar en måndag morgon med att leka och ha kul. Kan också tilläggas för de som inte testat än, att ha en lektion på franska då du skall ta instruktioner och du absolut inte förstår vad läraren pratar om är väldigt speciellt och väldigt märkligt!
2. Kassasystemen i Frankrike! Vi i Sverige är vana vid att kassorna i mataffärer har långa rullband där du kan lägga upp varorna på en fin rad med streckkoden rättvänd (om man nu är en sån typ av person). Dessutom finns det gott om plats för dina varor efter att de blivit inskannade och om du är ensam och handlar behöver du inte börja packa innan du har betalat, det finns ändå utrymme för nästa kunds varor på andra sidan avgränsningen. Alla som varit i en mataffär i Frankrike (eller andra länder också för den delen) vet att det INTE går till så här. Nej här går det till så att du lägger alla dina varor i en stor hög på rullbandet som inte är mer än max en meter långt. Idag började inte ens tanten i kassa blippa in varorna innan jag fått upp alla varor på bandet. Sedan packar man samtidigt som kassörskan fortsätter att mata varor. Det gäller att vara riktigt snabb med att få in allt i kassarna för annars kan nästa person behöva vänta på dig. Idag köpte jag rätt så mycket eftersom mitt kylskåp var helt tomt men det var ju inte i närheten av någon storhandling. När jag betalat hade jag ännu inte packat ner allt trots att jag försökte vara så snabb jag bara kunde. Vad som händer då är att kassörskan väntar tills du packat klart allt och gått innan hon börjar hjälpa nästa kund. Snacka om stressande? En gång var jag med om att det var låång kö bakom mig (jag hade dumt nog gått under värsta rusningstiden) och jag hade köpt en del.. Jag packade och packade men det tar ju ändå sin lilla tid.. Kassörskan satt och tittade på mig och hela kön stod med sina varor och såg stressade ut. Detta uppmuntrar ju inte direkt den sparsamma ekonomen som vill storhandla för att undvika för många impulsköp.. Märkligt kassasystem? Det tycker jag i alla fall!
Den var listan för dagen, jag lär säkert stöta på mer märkliga saker i detta främmande land!
En liten bonusberättelse för de intresserade..
Idag när jag var på väg hem från mataffären såg jag, ungefär 200 meter ifrån, hur min granne står i porten och små snackar lite med en av personalen från caféet under oss. (Det finns ett glass stånd precis utanför dörren som man måste gå in bakom och det finns alltid någon ute som jobbar.) Ungefär 1 minut senare kommer jag med mina två tunga kassar och jag säger "bonjour" och ler artigt mot henne. Hon svarar första bara "bonjour" men sen kände hon nog för att småprata med mig också och säger något som jag tycker låter som "c'est tou reaux Bonjour". Va fasiken sa hon? Jag har ingen aning... därför säger jag på engelska "excuse me?" (fatta peaken, jag kan inte franska) men så repeterar hon igen på franska och jag vill inte säga ursäkta igen så jag bara ler och går snabbt genom porten. Jäklar vad jag vill kunna lära mig lite franska så jag också kan små snacka med glass tanten!
Här är en bild på hur det ser ut när man skall gå in till mig. Dörren bakom glass stånden är ingången.
Sedan vill jag också nämna att det är en mycket speciell dag idag! Det är nämligen så att min väldigt kära pojkvän fyller 24 år idag!! Grattis älskling!!
Sköna sega söndag
Sista dagen av veckan är nu snart avklarad. Idag vaknade jag tidigare än vad jag gjort på många dagar, dvs. strax efter 9. Efter viss övertalning från mig själv tog jag på mig gympaskorna och gick min power walk upp för la Bastille. Det är riktigt skönt att börja dagen med ett träningspass, framför allt när jag kan komma hem och ha en lugn och skön morgon efter promenaden utan att behöva skynda mig iväg till skolan.
Jag mötte upp med Daniel som också hade tomt i sitt skafferi. Vi tänkte att någon affär någonstans borde ju ha öppet, det gäller bara att hitta det! Vi skulle träffas vid en plats som ligger mellan oss båda, lugn och lätt att hitta varandra på... trodde vi. Typiskt nog hade Grenoble anordnat en marknad precis där vi skulle mötas vilket innebar att det var helt packat med folk. Det var såklart kul att gå och titta på allt som såldes men desto svårare blev det att hitta varandra. Det fanns mest skräpgrejer så som secondhandkläder, handskar, paraplyer, solbrillor. Jag hittade två små stånd som föll mig väldigt väl i smaken, nämligen två godisstånd! Surprice!
När man går till berget passerar man en liten flod och i morse var det full aktivitet där med ungefär 10 fina färgglada kanoter som paddlade både med och mot strömmen. Det såg väldigt fridfullt ut i den varma morgonsolen. Sammanfattningsvis en mycket skön och njutbar morgon!
Efter en väldigt utdragen frukost där jag åt upp allt jag hade kvar i kylskåpet kom jag på den briljanta idén att det kanske kan vara bra att köpa ny frukost till måndagsmorgonen. Just jävlar, jag är i Grenoble, här är allting stängt på söndagar!!
Jag mötte upp med Daniel som också hade tomt i sitt skafferi. Vi tänkte att någon affär någonstans borde ju ha öppet, det gäller bara att hitta det! Vi skulle träffas vid en plats som ligger mellan oss båda, lugn och lätt att hitta varandra på... trodde vi. Typiskt nog hade Grenoble anordnat en marknad precis där vi skulle mötas vilket innebar att det var helt packat med folk. Det var såklart kul att gå och titta på allt som såldes men desto svårare blev det att hitta varandra. Det fanns mest skräpgrejer så som secondhandkläder, handskar, paraplyer, solbrillor. Jag hittade två små stånd som föll mig väldigt väl i smaken, nämligen två godisstånd! Surprice!
Här kunde man köpa fransk nougat!!
När vi tittat klart på marknaden och lyckats tränga oss förbi allt folk gick vi på seriös mataffärs jakt! Vi gick till alla små ställen vi kunde komma på för att se om det var öppet! Det närmaste vi kom var carrefour city som stängde kl 13 (klockan var då ca 15).
Efter att vi gått runt hela staden fick vi helt enkelt se oss besegrade, vi skulle inte kunna handla någon mat idag. Allt promenerande gjorde mig lite törstig så jag köpte mig en god smoothie för att få lite ny energi!
Som tur är har jag lite knäckebröd jag kan knapra på till frukost, men lyxartiklar som skinka och juice får helt enkelt vänta till en annan dag!
Kvällen har jag ägnat åt att försöka läsa ett kompendium som skall vara läst till på tisdag. Det gick rätt så bra med tanke på att jag faktiskt har satt mig ner och läst ett antal sidor. Jag skall läsa lite mer nu innan jag somnar in för natten.
I morgon börjar en helt ny vecka med nya utmaningar!
Helg i 5 dagar
Det känns som att jag har haft helg i en vecka nu vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag hade min senaste lektion i tisdags.. Jag har 2 skolveckor kvar innan ett litet höstlov som jag antar borde makera höstterminens mitt. Jag trodde aldrig att jag skulle säga vad jag nu kommer säga men jag hoppas att skolan tilltar! Jag känner mig lite ensam när jag inte gör något på dagarna som får tiden att gå. Även fast är det skönt med ledig och kunna ta sovmornar så börjar det bli läge för att plugget sätter igång nu! Men tittar jag på mitt schema så ser det ut att bli lite mer från och med nästa vecka vilket jag faktiskt ser fram emot. Så vad har jag hunnit göra som här dagarna när jag haft så mycket ledigt?
Jo...
I torsdags bestämde jag och Nathalie att vi skulle ses och ta en fika på stan. Jag går ofta förbi mysiga caféer med olika bakelser i skyltfönster som
Det känns som att jag har haft helg i en vecka nu vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att jag hade min senaste lektion i tisdags.. Jag har 2 skolveckor kvar innan ett litet höstlov vilket jag antar borde markera höstterminens mitt. Jag trodde aldrig att jag skulle säga vad jag nu kommer att säga.. men jag hoppas verkligen att plugget tilltar! Jag känner mig lite ensam när jag inte gör något på dagarna som får tiden att gå. Att vara rastlös gör att jag har mer tid att tänka och känna, och då även känna av min hemlängtan.. Även fast är det skönt med ledighet och att kunna ta sovmorgon så börjar det bli läge för att plugget sätter igång nu! Tittar jag på mitt schema så ser det ut att bli lite mer från och med nästa vecka vilket jag faktiskt ser fram emot. Så vad har jag hunnit göra som här dagarna när jag haft så mycket ledigt?
Jo...
I torsdags bestämde jag och Nathalie att vi skulle ses och ta en fika på stan. Jag går ofta förbi mysiga caféer med olika bakelser i sina skyltfönster och jag har alltid varit så sugen på att gå in. Problemet är bara att när jag gått förbi dessa underbara ställen har jag varit ensam och sitta och trycka i mig en bakelse ensam tänker jag inte göra! Dessvärre hittade vi inte riktigt de bagerierna som jag suktat efter utan valde istället att sätta oss i solen och njuta av en kopp kaffe och en kula glass! Väldigt mysigt! Förresten, har jag sagt att det fortfarande är 29 grader i Grenoble?! =)
Efter en trevlig fika med mycket bra sällskap gick vi båda till skolan för att fixa studentkortet och även hämta tillbaka våran deposition från förrförra helgen när vi var iväg. Jag lyckades få ut både studentkortet och min deposition så jag var väldigt nöjd. För att få studentkortet måste man nämligen lämna in en mängd olika papper och checkar vilket jag har krånglat med ett tag nu. Jag hade bara 1 papper som fattades vilket jag nu kompletterade min lilla samling med!
Efter detta var det dags för min första franskalektion!! På den skolan jag läser är det obligatoriskt att man läser franska. "Det är en omöjlighet att klara sig i Grenoble utan några franskakunskaper, ni måste kunna franska" har rektorer och lärare predikat om och med tanke på det måste jag säga att jag klarat mig väldigt bra på mina fattiga franskakunskaper som stäcker dig till "oui", "non", "bonjour" och "ca va"! Det är i princip allt jag kan! Min knapphändiga franska lyste igenom på franskalektionen då vi inledningsvis skulle börja med en liten uppvärmande övning, nämligen att intervjua varandra två och två. Jag satt som ett frågetecken och kunde inte ställa en enda fråga, jag kan svara på frågor med hjälp av "oui" och "non" men att själv ställa frågan var alldeles för avancerat för mig. Läraren tittade på mig och log. Hon såg att jag hade stora problem och sa snällt: ca va? då jag direkt svarade "non". Vi kom överens om att jag nästa vecka skall byta till den riktiga nybörjargruppen och sluta låtsas kunna mer än vad jag faktiskt kan.
Efter franskan var det hög tid för lite middag så jag traskade hem till mig och tog det lugnt ett tag. Knutte har flugit in sin svenske vän och var väldigt benägen att få visa upp vår fina "pirat bar" för honom! Vi möttes upp i en park där vi satt och snackade och hade väldigt trevligt! Eftersom jag inte läser med de andra utbytesstudenterna har jag inte riktigt fått möjligheten att lära känna alla så väl som jag skulle önska så detta var ett gyllene tillfälle för mig att lära känna de andra utbytesstudenterna!
Nu var det mot piratbaren som gällde! Personligen tycker jag också att piratbaren är väldigt bra, det är bra musik, kul folk och bra lokal. Egentligen är det inget speciellt med det här stället men med tanke på att konkurrensen är 0 blir det väldigt bra i våra ögon. Vi hade ännu en gång en mycket rolig kväll med en hel del dans! Killarna var inte sparsamma med shotsen och alla hade en kul kväll! Brinnande shots beställdes in även denna gång!
Igår gjorde jag min tvätt debut här i Frankrike!! (jag vet, lite sent kanske men bättre sent än aldrig) Jag har varit i stort behov av att tvätta bland annat lakan men jag har verkligen dragit mig för det. Dels för att tvättstället ligger 10 minuters promenad bort och dels för att det tar upp väldigt mycket tid, jag måste ju sitta och passa tvätten hela tiden ut. Nu i efterhand måste jag säga att det faktiskt gick mycket snabbare och lättare än vad jag trodde att tvätta! Det kommer bli mycket lättare att tvätta nästa gång nu när jag vet hur man gör och vet att det inte är så omständligt som jag först befarade! =)
(En liten parentes.. när jag var vid tvättstället kom en kille och frågade mig på engelska vilket fack jag trodde att man skulle hälla tvättmedlet i. Jag kände mig riktigt huslig och kunnig när jag kunde briljera med att man ska hälla tvättmedlet i det facket med två streck som symbol!
På fredagskvällen var det ännu en gång dags att svida om jag bege sig ut på stan. Den här kvällen möttes jag, Daniel, Knutte, Knuttes kompis Johan och Henric upp för att äta middag tillsammans. Vi gick till ett ställe vi varit på tidigare och med tanke på att vi hade en icke Grenoble-bo med oss i sällskapet ville vi, som Knutte formulerade sig, gå på ett säkert kort. Dagens rätt visade sig bli grodlår vilket 3 av 5 möjliga beställde in, dock blev det ingen sensation utan grodlåren fick rätt medelmåttiga betyg. Jag unnade mig själv en efterrätt första gången i Frankrike och åt en god walnötskaka med walnötsglass till. Middagen drog ut på tiden och varade i över 2 timmar, men när vi äntligen fått betala för oss så gick vi vidare till en bar som heter Saxo. Många studenter kom dit och det var trevligt att träffa folk och snacka lite. Sedan skulle vi vidare till en klubb som heter Nox men där valde jag att hoppa av och gå hem, det räckte för mig. =)
Dagen har varit lugn och skön, haft mycket efterlängtade skypesamtal med Henric, och även promenerat med Nathalie och en vän till henne upp till Bastillien. Kul att kombinera nytta med nöje!
Ikväll vankas ännu en utgång, vart det bär ikväll får vi se!
