Sista veckan!!
God eftermiddagen från en förkyld Sophie!
Som ni kanske går blogg inläggen lite trögare när jag har besök eller när jag själv är på besök hos någon. Som tur är behöver jag aldrig mer vara ensam i Grenoble utan har min lilla älskling här som stöttar mig i all plugg stress och förser mig med utsökta luncher och middagar. Detta har alltså gjort att min blogg ahr fått blivit lite lidande med nu är det äntligen dags för en update.
Jag tror jag lämnade er förra söndagen så jag var i full gång med att plugga och förbereda inför Henrics ankomst på måndagen. Efter skolan på måndagen den 5:e tog jag min väska och min tågbiljett, satte mig på tåget och gav mig av mot Lyons flygplats. Eftersom jag hade lite över en timme att fördriva hade jag tagit med mig mitt case som jag kommer ha prov på imorgon och satt och läste det. När det började närma sig landningstid för Henric gick jag till ankomsthallen och ställde mig i position. Jag blev så glad när jag fick syn på honom! Allting blev helt plötsligen så bra igen! Vi hann med en liten kaffe innan tåget gick. Den kvällen tog vi det bara lugnt och skönt och gick och la oss i god tid. En annan stackare hade ju skola kl. 8 på tisdagsmorgonen...
Eftersom Henric inte hade sett stan än så kunde han inget annat göra än att sitta kvar hemma hos mig medans jag var i skolan. Om jag känner honom rätt så hade han nog ändå inget emot att ligga och dra sig och ha en lugn och skön morgon. När jag kom hem tog vi ett varv på stan så han hittar! =) Vi hann med en fika innan vi gick hem igen. Ikväll ville jag ta honom till en restaurant vi ätit på några gånger här i Grenoble, nämligen STEAK. Innan vi gick tog vi en liten fördrink hemma.
Ett glas rödvin, lite god serrano skinka, söt mango och vitlöksrostad baguette
När vi hade kommit i rätt sinnesstämning gick vi mot restauranten!
Det var en jätte mysig middag! Vi båda valde en rätt som innebär att man får in rått kött som man sen steker själv på en jätte varm stenplatta! Super kul! Och gott!
Morgonen därpå tog jag med Henric till frukt- och grönsaksmarknaden som jag visste att han skulle gilla!
Det köptes diverse frukt och grönt, fina kyckling filéer från slaktaren och en nybakad baguette från bageriet!
Detta är bara en av de korgar som fick följa med oss hem!
Väl hemma trollade Henric ihop världens godaste kycklingsallad!!
Självklart ett gott glas vitt vin till! Vi är ju i Frankrike!
På kvällen gick vi några varv runt julmarknaden vid Victor Hugo. Den är riktigt mysig faktiskt och vi båda har
hittat små saker som vi köpt därifrån. Under vår vandring lyckades vi förtära varsin vin chaud och en liten crêpe! Riktigt gott! Jag måste ändå erkänna att föredrar våran svenska glögg framför det franska varma vinet!
Frukosten morgonen därpå gick i lyxens tecken då Henric hade köpt sig en liten foie gras som han nu äntligen skulle få njuta av. Såhär gott tyckte han att det var:
Lunchen som följde var inte pjåkig den heller! Jäklar vad god mat den mannen kan laga!
Lunchen bestod ännu en gång av en super god sallad! Den här gången med serrano skinska och stekt biff, även innehållande krispiga äppelskivor och toppad med lite nötter. Givetvis ackompanjerad av ett glas rött!
När vi var mötta och belåtna gick vi ut på stan igen.
En liten fika stod näst på tur och det fik bli en crepe och varsin kaffe.
Till och med duvorna tyckte att det var gott med crêpe!
Efter ytterligare lite plugg var det dags för Henric att förbereda middag! Under tiden jag varit i skolan så gick Henric runt och inhandlade diverse spännande saker till middagen!
Färsk fisk i små fila aluminiumpaket proppade med citron, kryddor och örter!
Det här mysiga kom jag hem till!
Under tiden vi väntade på att fisken skulle bli färdig åt vi lite god lufttorkad skinka och varsin glas vitt.
Sedan blev middagen färdig!
Behöver jag ens säga att det var utsökt?!?
Någon (världens bästa pojkvän) hade noterat att jag ville testa en fluffboll som de säger på marknaden så när jag var i skolan gick han och köpte en till mig som han överraskade mig med efter middagen! Jag blev jätte överraskad och superglad!!!
Den var god!
Nästa dag var i full gång och så även pluggandet! Det är inte jätteroligt att plugga när jag ser att Henric inte har så mycket att göra under tiden. Det finns väldigt mycket annat som jag hellre skulle vilja göra men ibland måste man ändå fokusera och göra det man ska!
Lunchpaus blev det dock med en helt underbar kycklingcurry rätt! Han överträffar sig själv gång på gång!
Har insett att detta inlägg än så länge handlat väldigt mycket om mat, men vad ska man göra när man får världens bästa kock på besök!! =)
Efter lunchen gick vi ut till julmarknaden igen! Sugen på vin chaud hade blivit allt för påtagligt!
Efter ytterligare något varm var vi tvungna att ta en till från ett stånd vi ännu inte provat!
Vi hann även med en kaffe på galoppen innan det var dags att möta resten av patrullen och ta tåget till Lyon och se den årliga ljusfestivalen - fête de lumiere!
Väl framme i Lyon började vi med att stanna till på en berömd saluhall för att slurpa i oss några ostron. När jag säger vi så menar jag självklart inte jag!
Henric var dock modigare än vad jag var dock modigare än vad jag var och provade sitt livs första ostron! Super gott tror jag inte att han tyckte det var men det slank i alla fall ner två stycken för honom innan vi gick vidare in mot festivalen!
Slurp!
När vi kom in till citykärnan kryllade det av människor och små stånd. Man kunde köpta sig en crêpe eller en vin chaud efter varje 20:e meter! Jag höll mig ända tills Knutte sa: nej gud vad jag vill ha en våffla! Då kunde jag ju inte bara stå å titta på utan var också tvungen att köpa nånting!
Efter att vi gått runt lite och tittat på de upplyste husfasaderna ville Henric (som pluggade i Lyon förra hösten) visa oss sin favoritbar som han tyvärr hittade när han bara hade några veckor kvar av höstterminen. Hann hittade baren och det var supercool! Riktigt genuin och man fick en speciell känsla i kroppen när man var där inne, kan inte riktigt förklara..
Eftersom vi alla har väldigt mycket plugg just nu så kunde vi inte övernatta utan var tvungna att hinna med sista tåget tillbaka till Grenoble som gick vid 11. Vi kom tillbaka till stationen och bokade våra tågbiljetter, trodde vi... Efter några minuters fundering kring vart perrongen var insåg vi till min stora förödelse att vi bokat bussbiljetter!!! De som känner mig vet att jag väldigt lätt bli åksjuk och framför allt när jag är lite trött! Och inga åksjuke piller hade jag preppat med heller!! Hur skulle det gå!? Det gick faktiskt väldigt bra =) Jag satt och tittade frenetiskt ut genom fönstret och klarade mig därför hela vägen hem utan mista lilla illamående känslor! Henric var också väldigt tacksam över detta som prompt ville förbereda med en back-up plan i form av en plastpåse eller liknande om något oönskat skulle inträffa... Men det behövdes ju såklart inte! =)
Lördagen var här och ännu har vi inte traskat upp till Bastillien! Detta skulle det bli ändring på! Vädret var på strålande humör och vid 4-tiden (efter lite plugg för min del) så var det dags att bestiga berg! Vi hade en jättemysig promenad upp, beundrade utsikten och sen var det dags att söka sig inomhus till värmen för en väldigt välsittande kopp kaffe. Min älskling var lite chokladsugen så vi delade också på en chokladfondat till kaffet!
Slut!!
Efter denna lilla energipåfyllning var det dags att åka ner och börja förbereda sig för kvällen!
Jag hade bokat bort på den restaurant jag var med mamma och pappa på och som vi var väldigt imponerade av! Jag tänkte redan då när jag var med dem att hit måste jag ta Henric! Sagt och gjort =)
Självklart hann vi med en liten fördrink hemma innan!
Sen var det dags att gå mot teleferiquen igen och upp till toppen av berget!
Restauranten var precis så mysig som jag mindes den och trots mina höga förväntningar på besöket blev jag allt annat än besviken!
Till förrätt åt Henric en god tallrik bestående av 3 olika sorters fois gras, lite syltad lök och en god bit bröd som smakade kanel
Jag åt en super god lins velouté med pilgrimsmusslor och något gott skum på toppen!
Jag var så inne i varmrätten att den tyvärr glömde fotas! Vi åt varsitt gott kött, jag något fläskkött och Henric rådjur och deras goda potatisgratäng!
Efterrätten fotades dock!
Jag åt en god nougatglass med hallonsås
Henric åt någon typ av chokladefterrätt med Baileys kräm
Vi var båda så pass mätta efter den mindre söta delen av måltiden att vi mest smakade på dessa bakverk, sen var vi mer än nöjda!
Söndagen kom och det betydde inget mindre än 3:e advent! Jäklar vad tiden går alltså! Bara en advent kvar, sen måste vi vänta ett helt år på nästa!
Vi firade på vårat håll och tack varje mammas leverans av diverse kakor och glögg blev det lite jul känsla i mitt lilla ojuliga rum i det ojuliga Grenoble!
Med hjälp av Ipadden fick vi också en alldeles egen brasa som värme oss den kyliga december dagen!
Dagen avslutades i julen tecken med ett återbesök på den populära julmarknaden! Självklart även med en vin chaud!
Idag började en ny vecka, men idag började även första dagen av den sista veckan för mig i Grenoble! På söndag tar jag och Henric vårt pick och pack och drar hem till vårt kära Svea igen! Jag ser väldigt mycket fram emot det! Även fast vi har det väldigt mysigt här så har jag plugg, plugg, plugg som sabbar. När jag åker hem innebär det no more plugg!
Idag har jag pluggat hela förmiddagen medan Henric har legat på min säng och spelat spel. När jag gick till skolan för att möta upp Steve och gå igenom lite kassaflödesuppgifter stack Henric ut och sprang! Nu står min privata kock här i köket och förbereder en god kycklingsoppa för sin lilla sjukling (jag).
Jag hoppas att jag kryar på mig till i morgon, men det känner jag på mig att jag kommer ha gjort!
Jag hoppas att jag kryar på mig till i morgon, men det känner jag på mig att jag kommer ha gjort!
Önskar alla en trevlig måndagskväll och en fortsatt bra vecka!
Tvätt och plugg söndag
Morgonen började med att jag låg och drog mig lite, lite för länge. Jag hade nämligen tänkt gå upp vid 10 och hinna tvätta både kläder och sängkläder innan jag skulle träffa min grupp i skolan klockan 14.00.
När jag väl lyckats masa mig ur sängen, äta lite frukost och sorterat tvätten gick jag med 3 proppfyllda plastkassar mot tvättstället. "Hoppas, hoppas att det är helt tomt så jag kan tvätta direkt", tänkte jag men insåg samtidigt att en söndag klockan 12 är en rätt optimal tvätt tid och jag borde inte vara ensam om att vilja tvätta.
Helt riktigt, alla 3 maskinerna var igång när jag kom. Dvs, en tvättmaskin var redan klar och stod och väntade på att ägaren skulle tömma den. De andra två tvättmaskinerna hade 10 resp. 20 minuter tvättid kvar. Jag tittade på klockan och insåg att det skulle bli lite tajt. Den ena tvättmaskinen blev klar och ägaren plockade ut sina grejer. Snabbt som ögat fyllde jag maskinen och körde igång den. Maskin 2 blev klar men ingen ägare kom för att tömma maskinen. Det är just typiskt när man har bråttom! Folk kan ju inte bara låta sina tvättar ligga färdiga och vänta hur länge som helst när andra också vill kunna tvätta.. Iså fall, skaffa villa!
Efter en stund kom en tjej och tömde den ena. Okej, 2 down, 1 to go! Efter ytterligare 10 minuter kom en kille som lite nonchalant plockade ur sina kläder och gick igen. Hans maskin var den som var klar redan när jag kom, han hade alltså uppehållit en maskin i ungefär 40 minuter! Vilken stil! (märks det att jag var något stressad?)
Under tiden jag suttit och stirrat mig blind på tvättmaskinerna och hoppats på att de ska bli min tur att tvätta har en märklig kille stått och passat på sin torktumlare. När det varit 10 minuter kvar på torktiden har han gått och lagt i mer mynt och ökat på tiden. Jättemärkligt. Jag vet själv hur extremt torra alla mina kläder och lakan blir på bara 12 minuter. Den här killen måste totalt ha torkat sina kläder i över en timme. Det kan inte varit bra för kläderna! Eftersom det bara finns 2 torktumlaren var jag lite orolig att jag skulle behöva vänta på att få torka mina kläder också. Som tur var hann killen precis bli klar med sin en timmes långa torkning när det var dags för mig så jag behövde inte vänta mer än någon minut!
Efter att jag rusat hem med kassarna och kastat i mig lite lunch var det hög tid att gå till skolan! Jag vill ju inte låta de andra i gruppen vänta på mig!
Vi satt i skolan fram till 7 och lyckades få färdigt ett grupparbete som ska vara klart till på onsdag. Det känns väldigt skönt att göra klart alla grupparbeten så jag sen när Henric är här kan välja helt själv var och när jag vill plugga! Bra jobbat idag gruppen!
Här satt vi och slet!
Skolan var full av folk, nu är det sista rycket för alla! Daniel och Knutte var givetvis också på plats i skolan denna sköna söndag!
På tal om Henric, imorgon flyger han (äntligen) hit och förgyller min tillvaro! Jag ska möta honom vid flygplatsen i Lyon på kvällen och jag är så spänd och glad! Sista natten av ensamhet i Grenoble, here I come!
Varför inte en helg i skolan?
Kära vänner!
Jag är mitt uppe i tenta plugg och tenta-period här i Frankrike. Systemet fungerar så på skolan att man läser kurser under terminen som vanligt men istället för att ha tentan vid kursens slut, som kanske skulle verka logiskt, så tar man alla i en enda stor klump på slutet. Det innebär alltså att de kurser som avslutades för ett bra tag sedan även har sina tentor nu i slutet. I Sverige har vi också något som kallas tenta-period men där avslutas alla kurser samtidigt och så tentar man av alla på en gång. Här fungerar det inte riktigt så. Med detta sagt innebär det alltså att jag har kvar 2 stora grupparbeten och ungefär 7 tentor innan jag får åka hem. Hela dagen idag har jag tillbringat i skolan och morgondagen kommer bli exakt lika exalterande.
Jag har inget emot att plugga (även fast jag inte tycker det är speciellt roligt) men det känns bara dumt att lägga 6 tentor på en vecka, snacka om ytinlärning?
Dessutom vill jag hinna beta av så mycket som möjligt i plugg väg till på måndag för då kommer äntligen min fina pojkvän hit!
Trots pluggstress fick vi ändå till en trevlig middag igår tack vare Fredriks vänner som var på besök. Det är skönt med lite skratt och trevligt sällskap som bryter upp mot den trista och koncentrerade framtoningen i skolan.
Snart ska jag krypa ner i sängen och se en bra film. Jag önskar alla en trevlig lördag!
Ps. Jag har fått anmärkningar från min kära mor ang. min stavning och skulle därför vilja ta tillfället i akt att klargöra följande. Varje gång jag skrivit "ända" i min blogg så menar jag "enda". Detta är en familjeblogg och det skulle aldrig falla mig in att skiva om bakdelar! ;)
Då var det gjort..!
Äntligen har jag tagit tjuren vid hornen och berättat för min hyresvärd om den lilla olyckan med väggen från i helgen!
Olyckan skedde så fort och helt plötsligt stod jag där som ansvarig för en lägenhet med en defekt - mållös. Det som genast slog mig var att jag på något sätt kommer behöva tala om för min hyresvärd vad som har hänt. Eftersom min hyresvärd inte pratar engelska (och då menar jag verkligen inte ett ord engelska) insåg jag att jag skulle ha väldigt svårt att sköta en sån här delikat diskussion med henne.
När jag var och tittade på lägenheten skulle jag få den på följande villkor:
Olyckan skedde så fort och helt plötsligt stod jag där som ansvarig för en lägenhet med en defekt - mållös. Det som genast slog mig var att jag på något sätt kommer behöva tala om för min hyresvärd vad som har hänt. Eftersom min hyresvärd inte pratar engelska (och då menar jag verkligen inte ett ord engelska) insåg jag att jag skulle ha väldigt svårt att sköta en sån här delikat diskussion med henne.
När jag var och tittade på lägenheten skulle jag få den på följande villkor:
1) Att jag inte har många fester i lägenheter för min granne är en seriös student och behöver lugn och ro
2) Att jag är väldigt rädd om väggarna och att jag absolut inte sätter upp någonting som skulle kunna lämna ett märke på väggarna.
Att tilläggas bör nog att väggarna är putsade och har därav en speciell yta med en speciell gulaktig färg. Det handlar alltså inte om att rolla på lite vit färg och klappa sig på axeln för en bra insats, nej nej, här krävs en riktig hantverkare.
Till råga på allt så var jag och pratade med henne (såklart med en frank kompis vid min sida som tolk) och frågade angående uppsägningen av lägenheten. Min hyresvärd hade då sagt att hon tyckte att det var synd att jag inte skulle stanna längre för hon var så nöjd med mig och jag har varit så skötsam. En vecka senare händer detta! Jag tror att jag lite smått lider av "snälla-lilla-flickan-syndromet" och vill gärna vara alla till lags och absolut inte skapa problem för någon annan. Jag inser själv att det bara är en vägg, det är en väldigt världslig sak och absolut inget farligt. Jag är väldigt medveten om detta och inser att det egentligen inte borde finnas något att oroa sig över eller ha skuldkänslor för. Det var en olycka och ingen kom till skada, det blev bara ett litet hål i väggen. Men varför tycker jag då att det är så jobbigt? Jag har aldrig någonsin haft sönder en annan persons egendom (även om jag inte var gärningsmannen tar jag på mig ansvaret här) och har alltid ansett att man ska vara extra rädd om andra personers ägor.
Sedan den dagen hålet blev till fram tills idag har jag gått och grämt mig över att jag måste se min hyresvärd i ögonen och berätta vad som hänt med hennes vägg. Jag har hela tiden känt att jag fortfarande har det där obehagliga framför mig och det har legat och gnagt i mitt medvetande hela tiden. Samtidigt har jag även vetat att så fort min hyresvärd är informerad om situationen kommer jag känna mig 10 kilo lättare. Det är en otroligt skön känsla efter att man lyckts ta i tu med en situation man verkligen fasat och man blir så lycklig och fri i själen när det är gjort!
Så till konfrontationen..
Idag under lunchen gick jag, Nathalie (som kan prata franska) och Fredrik (som skapade hålet) till min hyresvärd på cafét under mig där hon jobbar. Jag förstod att lunchtid skulle vara körigt och de skulle vara många kunder på cafét men eftersom det var den ända tiden som funkade för alla 3 (vi har otroligt mycket i skolan just nu) så hade vi inte så mycket att välja på. Nathalie berättade i korta drag vad som hänt för min hyresvärd. Eftersom jag inte förstod den avancerade och snabba franskan visst jag inte riktigt vad som sas men inga leenden syntes så långt ögat nådde. Eftersom hyresvärden inte kunde lämna cafét och titta på hålet just då sa hon att hon skulle komma upp senare när jag var hemma från skolan igen. Det skulle alltså innebära att jag skulle vara själv med henne..
Efter min sista lektion ringde jag Fredrik för att söka moraliskt stöd men förstod egentligen innerst inne att det skulle vara väldigt onödigt för honom att följa med. Det var även det svaret jag fick i telefon. Så jag gick med raska steg hemåt och jag kände hur pulsen började stiga. När jag kom in i cafét för att berätta att jag var hemma var min landlord ute på något ärende men hon skulle komma om bara några minuter. Vi bestämde att jag skulle gå upp i förväg. Vid det här laget bultade mitt hjärta rätt hårt. Jag förstår inte riktigt varför jag tyckte det var så läskigt. Kroppen och känslorna fungerar på märkliga sätt. Jag såg det här som träning för mig. Hur ska jag kunna klara av livets alla konfrontationer om jag inte ens kan hantera detta? Nej skärpning Sophie!
Hyresvärden kom upp och gav mig ett leende i dörren, sedan försökte vi förstå varandra genom både franska och ett och annat engelskt ord! Jag fick även ett leende när hon gick!
Nu är det över och det känns så skönt! Det är viktigt att köra med öppna kort och jag har känt mig som en myglare när jag gått förbi henne utan att berätta vad som hänt. Jag är på ett sätt glad att jag behövt utsätta mig för detta, trots att det var väldigt onödigt. Jag tror på att utmaningar som man övervinner gör oss starkare!
Det är ingen idé att stressa upp sig, för vet ni... allting löser sig tillslut!! ;)
Julmarknader och hål i väggen
Ännu en gång är det dags för mig att summera den helg som precis gått. Den här helgen var lite speciell och annorlunda från alla andra helger, min lillasyster var nämligen och hälsade på mig från fredag till söndag!
I fredags hade jag bara lektion till kl 13.00 och skulle inte möta Christine vid stationen förrens kl 15.15. När Christine var och hälsade på mig i Linköping förra hösten fick hon det första hon gjorde följa med mig och mina dåvarande sambos och storhandla på ICA maxi. Jag vet att hon flera gånger påpekat att det kanske inte var det roligaste hon gjort. Med detta i åtanke passade jag på att göra all handling innan kl 15.15 och även hinna tvätta handdukar och lakan så det skulle bli fint och rent när hon kom!
Bussen kom som den skulle och Christine var både lite trött och väldigt hungrig från resan så vi gick hem till mig och lämnade hennes väskor för att sedan hitta lite mat.
När vi var uppe hos mig med väskan passade Christine på att ta ut några grejer som hade skeppats med till mig! Några saker hade jag frågat efter (glögg, pepparkakor och toffsar) men Christine hintade på vägen från stationen att det fanns saker i hennes väska som jag inte alls har någon aning om! Oh, så spännande, surprices!!!
Detta var vad som hade flugits med till mig:
Glögg, wasa knäcktebröd, toffsar, marmite (tack pappa) en liten nötjulmix, glöggmix, hembakade lussebullar, hembakade pepparkakor, annas pepparkakor och ett paket!!
Jag kände mig som ett födelsedagsbarn när jag satt på sängen och öppnade paketet!!
Min mamma är väldigt gullig! Inte nog med att hon, dagen innan Christine åker, ställer sig och bakar lussebullar och pepparkakor så att vi ska ha gott adventsfika, utan jag får även en present! Jag skypade med mamma för några dagarn sedan och då hade hon en fin ny fliese på sig och jag kommenterade och sa att den var väldigt fin. Bara för att jag sa att den var fin förstod hon att jag också ville ha en och gick och köpte en till mig. Det är så typsikt min mamma! Hon är så väldigt snäll och omtänksam!
Efter all den spänningen hade jag även hunnit bli lite hungrig så jag tog med Christine till mitt pastaställe! Om sanningen skall fram har jag faktiskt börjat tröttna lite på deras pasta. Den är jättegod men jag har förätit mig lite på den och äter där väldigt sällan nu för tiden. Jag har dock svart på vitt i ett blogginlägg att alla gäster som kommer och hälsar på mig ska få äta deras pasta! Detta gällde även Christine!
När vi satt och åt började det skymma och tillslut va det helt mörkt på himlen. Det var länge sedan julbelysningen åkte upp i Grenoble men den har aldrig tänts utan bara suttit på plats. Helt plötsligt insåg jag att de faktiskt ikväll hade tänt julbelysningen för första gången! Jag hade längtat efter att den skulle tändas! Dessvärre är fransmännens smak när det kommer till julbelysning inte densamma som min utan det såg på vissa ställen mer ut som ett disco med ljus i alla olika neonfärger. Inte någon vidare julkänsla, men det är i alla fall roligare med ljus än med mörker!
Vi gick till julmarknaden vid Vintor Hugo parken där det i en veckas tid riggat med små stugor och bås.
Det var lite kallt och vi frös en aning och tyckte därför att det var en bättre idé att komma tillbaka till julmarknaden imorgon och nu gå och värma oss på ett café!
Det var jättemysigt och skönt att sitta ner och dricka något varmt. Om jag inte sagt det förut så säger jag det nu, jag älskar att fika! Jag älskar hela konceptet "fika" och allt vad det innebär. Det finns en mysig touch på ordet och det är något man gör när man inte är stressad och bara vill koppla av och sitta och prata i lugn och ro. Vi satt ett tag och hade det riktigt bra. Tillslut blev klockan så mycket att det var dags för oss att gå hem och göra oss iordning och ta emot gästerna som skulle komma klockan 7!
Jag hade nämligt styrt upp en litet rendez-vous hemma hos mig innan vi tillsammans hela gänget skulle gå ut och äta middag ihop. Jag ville väldigt gärna visa Christine mina kompisar och såg det här som en trevlig tillställning för henne.
Vi gjorde oss iordning..
jag gjorde fint och duktade fram lite gott...
Och sedan kom gästerna!!
Vi hade jätte trevligt och alla var på väldigt bra humör. Dessvärre gick mitt humör ner en aning efter att det pga. olyckliga omständigheter skapades ett hål i min vägg. Eftersom det är min lägenhet och mitt ansvar att den hålls i gott skick tog jag hål-incidenten rätt hårt men försökte verkligen att inte tänka på det under kvällen.
Det var ju inte direkt ett litet hål...
Vi gick till en restaurant jag aldrig provat tidigare men velat prova och definitivt kommer komma tillbaka till- STEAK. Vi fick vänta på vårat bord en liten stund men hade sedan en jättetrevlig middag!
Svårta val... vad ska man välja?
Niklas försökte få mig glad igen och sa därför till de som jobbade på restauranten att det var min födelsedag! Jag fick ha en happy-birthday hatt på mig och alla sjöng ja må hon leva! Det var ju bara att spela med!
Här utbringas det en skål för födelsedagsbarnet!
Det var en väldigt lyckad middag som avslutades på bästa sätt - med en fake tårta!! Jag fick till och med blåsa ut ljusen!
Efter middagen gick jag, Daniel, Niklas och Christine till en bar där vi hade jätte trevligt. Dock kunde jag inte riktigt släppa det faktum att jag faktiskt har ett hål i min vägg hemma. Jag satt och tänkte på hur den skulle bli hel igen, jag kom inte på någotn bra lösning vilket stressade mig lite.
Efter baren mötte vi upp resten av gänget plus andra glada studenter på baren Le Saxo. Christine hade jätteroligt och fick känna av Grenobles uteliv och träffa mina vänner! När klockan passerade 2.00 kände jag mig mer är redo att gå hem. Även Christine gick med på att avsluta kvällen och gå hem.
Dagen därpå ville jag visa Christine mer av staden. Vi gick runt på stan, shoppade lite och hade jätte trevligt! Jag köpte mig ett par jätte söta örhängen som jag är väldigt nöjd med! Vi hittade även ännu en liten julmarknad!
Jag ville visa Christine fransmännens variant av glögg, nämligen vin chaud, så vi köpte oss varsin mugg!
Trots det soliga vädret har det börjat bli väldigt kallt i Grenoble och det var skönt för båda fingrar och kropp att hålla i och dricka något varmt.
Christine lyckades även hitta en fantastiskt bra julklapp! Vad det var kan jag tyvärr inte förtälja eftersom mottagaren av klappen kanske läser min blogg och då förstörs överraskningen!
Jag ville också ta med Christine till toppen av bastillien. Det är en sådan plats dit man bara måste ta sina gäster och jag kom på att vi faktiskt skulle kunna fika där uppe, så blir det mer än att bara åka upp och ner.
Jag ville också ta med Christine till toppen av bastillien. Det är en sådan plats dit man bara måste ta sina gäster och jag kom på att vi faktiskt skulle kunna fika där uppe, så blir det mer än att bara åka upp och ner.
Uppe på toppen! (tyvärr var det lite disigt och så var inte världens klaraste utsikt)
När vi beundrat klart den vackra utsikten och läst klart på alla skyltar var vi väldigt kaffesugna!
Jag tog en latte och Christine njöt av en varm choklad
Vi tog "cabel caren" både upp och ner men jag måste säga att det är lite läskigt, TROTS att jag inte har speciellt stor höjdskräck. Det är riktigt högt upp man är!
Väl nere på trygg, fast mark igen passade vi på att stanna upp och ta en sekund till att beundra den vackra julbelysningen. eller..?
(det här är den juligaste varianten av julbelysning i Grenoble)
När mörkret började falla gick vi för att titta lite mer ordentligt på den julmarknad vi var på dagen innan. En crepe är ju ett litet smått måste när man är i frankrike och därför köpte jag och syrran oss varsin!
Vi gick runt en bra stund och det var jättemysigt! Christine köpte till och med en sak härifrån men eftersom även den är en present kan jag inte säga vad!
Sista kvällen tillsammans och självklart skulle vi ut och äta och ha det bra! Vi gick till ett ställe som jag ännu inte hunnit prova förrens nu! Det var ett riktigt bra ställe, dvs, maten var jättegod! Vi åt båda varsin mör och blodig köttbit med en väldigt god potatisgratin till. Inredningen i restauranten kunde kanske ifrågasättas men eftersom jag har efterlyst ett bra kök i den här staden blev det en väldigt glad och positiv överraskning.
Eftersom Christine skulle lämna mig och ta bussen redan kl 08.30 på söndagsmorgonen skulle vi inte hinna fira advent ihop på söndagen. Därför tjuvstartade vi lite och firade på lördagkvällen istället. Advent är något som jag firat med min familj från det att jag var nyfödd till att jag flyttade till Linköping, det hör liksom till att man firar den med familjen tycker jag.
Vi ville därför att mamma och pappa skulle vara med oss så vi firade faktiskt alla tillsammans över skype. Vi hade dukat upp med glögg, pepparkakor och lussebullar på våran sida och de gjorde samma sak på deras. Vi hade lite julmusik i bakgrunden och tände till och med det första ljuset samtidigt! Det var väldigt roligt faktiskt och otroligt vad tekniken tillåter oss att göra!
Klockan ringde 07.00 på söndagmorgonen. Både jag och Christine var lite trötta och hade svårt att komma upp, men måste man så måste man och då går det ändå!
Vi åt lite frukost och sen promenerade vi i den friska morgonluften ner till stationen där bussen till Geneves flygplats skulle gå ifrån.
Det var ledsamt att säga hejdå till Christine men samtidigt är det på återseende. Om 3 veckor är det min tur att åka tillbaka till Sverige och då får jag träffa alla igen!
Jag har faktiskt insett att trots att jag väldigt gärna vill åka hem och är färdig med att bo i frankrike så kommer jag sakna de vänner jag fått här. Jag har träffat riktigt bra vänner som jag gärna vill fortsätta att hålla kontakten med! Vi har gjort så mycket roligt tillsammans under hösten så det ska bli lite tråkigt att splittras.
Jag stod kvar ända tills Christines buss rullade ut från parkeringen och viknade hejdå!
Här förvinner bussen runt hörnet
Tack för en jättebra helg Christine!! Det var riktigt roligt att du var och hälsade på mig!!! Ser fram emot att komma hem igen!
Syster på besök!
Imorgon kommer äntligen min lillasyster och hälsar på mig!
Ursprungsplanen var att hon skulle ha kommit för flera veckor sedan men på grund av hennes tentor och skoluppgifter (som faktiskt har företräde) har den enda helgen som fungerat för oss båda varit denna! Jag är så glad att vi hittade ett datum som funkade och att hon faktiskt kommer komma! Det betyder mycket för mig att hela min familj varit här och kommer kunna dela den här upplevelsen med mig. För mig är det väldigt viktigt att man delar saker med varandra inom en familj och är uppdaterad om vad som händer i respektive personers liv. Jag är därför väldigt mån om att själv få ta del av så mycket som möjligt som min familj vill dela med mig. Något som är viktigt för mig att är att kunna glädas ihop men även vara ledsna ihop. För att kunna åstadkomma detta måste man släppa in varandra på djupet. Familjen skall alltid finnas som ett stöd och trygghet, oavsett vad!
Så... välkommen Christine!!
Juliga känslor
I Victor Hugo parken hålls det nu på för fullt med att riggas olika små stånd inför den stundande julen. När jag gick förbi på min väg hem från skolan idag passerade jag ett stånd med julgranar. Det kom en stark, ljuvlig, julig doft från granarna och jag fick julkänslor i hela kroppen. En gran luktar precis likadant i både Sverige och Frankrike. Om jag skulle blundat hade jag nästan kunnat tro att jag redan var hemma!
Och tänk, på söndag är det redan första advent!
Och tänk, på söndag är det redan första advent!
Tapas och skratt!
Söndag igen och tiden går precis så fort som jag vill att den ska gå! Självklart vill jag göra det bästa av den tid som är kvar, precis som att jag velat göra det bästa av hela min tid i Frankrike. Om jag ska ha spenderat ett halvår utomlands vill jag banne mig få ut så mycket som möjligt av tiden. Mitt led-motto under hela den här hösten har varit att när jag väl är hemma igen vill jag känna mig så nöjd som möjligt med vad jag ägnat min höst åt. Alltså, alla svårigheter jag klarat mig igenom, alla resor jag gjort och även skolgången vill jag kunna se tillbaka på och känna mig jäkligt nöjd med att jag faktiskt klarat av!
Söndagen var även den spenderad under väldigt lugna förhållanden. Jag har gjort lite administrativ nytta och även för fjärde dagen den här veckan powerwalkat till toppen av La Bastille. Nu skall jag varva ner framför något gammalt hederligt vänner-avsnitt för att sedan förhoppningsvis vakna utvilad imorgon och redo att ta tag i veckans utmaningar!
Fredagen för mig blev lugn och skön. Med skola till 20.00 (mindre skönt) kunde jag sen komma hem och bara vara och ladda batterierna efter en veckas långa skoldagar. Jag passade på att undanröja några "tråkiga-men-måste-göras-saker" och somnade i en väldigt vuxen och vettig tid!
Lördagen kom. Det var väldigt länge sedan jag träffade Nathalie på grund att vi under de senaste veckorna inte befunnit oss i Grenoble på helgerna samtidigt. Nu när vi båda var i stan tyckte vi att det var en utomordentligt bra idé att gå ut och äta en bit mat ihop. Även Daniel och Niklas var kvar i stan och var glada att hänga på!
Vi gick till en tapasrestaurant och efter att ha väntat på vårat bord i nästan en timme fick vi äntligen slå oss ned och öppna menyerna. Vi beställde in 12 små tappas rätter som vi delade på och det var knappt så att allt fick plats på bordet!
Här har vi ännu inte fått in tallrikarna som vi faktiskt skall äta på än.
Det var så kul att träffa Nathalie igen och vi hade en riktigt rolig och trevlig middag!
Jag vet inte om vi var trötta och hade en aningen låg humor men vi brast alla ut i skrattattacker och den ena roliga kommentaren ledde till den andra!
Efter att de flesta av oss tryckt i sig en efterrätt gick vi vidare till en bar som tydligen specialiserar sig på belgisk öl.
Även här flödare fnittret fritt!
Daniel blir coachad av Niklas att ta fram sin bästa pose.
Nathalie var i Amsterdam förra helgen och som alla säkert är väldigt medvetna om så är droger mer eller mindre förknippad med Amsterdam. Nathalie berättade för oss hur obehagligt det var att gå förbi olika "coffee shops" där folk satt vid fönstren och tittade ut med tomma, döda ögon, höga på den drog de precis rökt. För oss som är väldigt anti droger kunde vi småskoja om det hela. Vi försökte imitera den tomma blicken och så här bra lyckades vi med det:
Det var väldigt svårt att hålla sig för skratt när andra sidan av bordet gjorde allt de kunde för att sabba koncentrationen att lyckas se tom och dum ut.
När baren började stänga igen var killarna fortfarande sugna på varsin till öl. Detta resulterade i att vi gick till ett annat ställe som vi gillar väldigt mycket. Killarna njöt av sina drycker och sedan vandrade vi alla glada och nöjda hemåt.
Söndagen var även den spenderad under väldigt lugna förhållanden. Jag har gjort lite administrativ nytta och även för fjärde dagen den här veckan powerwalkat till toppen av La Bastille. Nu skall jag varva ner framför något gammalt hederligt vänner-avsnitt för att sedan förhoppningsvis vakna utvilad imorgon och redo att ta tag i veckans utmaningar!
One month to go!
Som ni kanske förstått så har jag vid det här laget fått nog av Frankrike och saknar allt som har med Sverige att göra!
Jag har upptäckt att när jag inte bara semestrar i ett annat land utan faktiskt BOR i ett annat land så inser jag hur himla bra Sverige är. Alla våra system, sättet vi gör saker på, sättet våra kassor ser ut i mataffärerna, friheten vi har på universitetet (välja själv vilka föreläsningar man vill gå på och ta eget ansvar över sina studier), våran förmåga att behärska det engelska språket, ja egentligen allt som jag tycker är bristande i Frankrike tycker jag fungerar så mycket bättre i Sverige.
Utan den här utlandserfarenheten hade jag bara vetat att Sverige var bra men inte VAD som gör Sverige bra. Man behöver uppleva lite olika kulturer för att faktiskt skapa sig en referensram och bilda konkreta åsikter om vad som gör Sverige till ett bra land.
Jag är väldigt glad att jag haft möjligheten att plugga utomlands och det har varit en otroligt lärorik och utvecklande tid. Men börjar det räcka! Jag har en månad kvar innan jag äntligen får återse mina nära och kära och fira en efterlängtad jul ihop!
Men först kommer min lillasyster hit och hälsar på! Hon kommer redan på fredag och jag längtar jätte mycket efter det! Strax efter hon lämnat mig kommer Henric hit för att peppa mig under min tentaperiod! Jag har fortfarande lite saker kvar att se fram emot innan jag packar mina väskor och åker hem!
Men först kommer min lillasyster hit och hälsar på! Hon kommer redan på fredag och jag längtar jätte mycket efter det! Strax efter hon lämnat mig kommer Henric hit för att peppa mig under min tentaperiod! Jag har fortfarande lite saker kvar att se fram emot innan jag packar mina väskor och åker hem!
Helgens resumé
Helgen som precis passerat spenderades i lilla fina Grenoble tillsammans med ingen mindre än Maria! Eftersom jag var och hälsade på henne i Montpellier var det inte mer än rätt att hon även fick se hur jag har det i min stad. Dessutom är det alltid skönt med en liten mini semester!
Den kanske ser liten ut för världen men den skall absolut inte underskattas!
Här skrattar vi åt Jonas som både underhållet vårat bord och bordet brevid!
Marias tåg anlände till Grenoble mitt under torsdagens franska lektion. Hon hade fått direktiv om hur hon skulle gå för att komma till skolan där jag sen mötte henne när min lektion var slut. I vanlig ordning kan jag inte påstå att gick ut ur klassrummet något mer fransktalande. Vad som kan ha distraherat mig just den här lektionen och påverkade min inlärning var att jag tittade på klockan var annan minut för att se om inte lektionen var över så jag fick gå ut och möta Maria.
Det var jätte roligt att träffa henne och vi kunde dessutom pricka av skolan från våran "att-göra-lista" direkt!
Torsdags kvällen tillbringades i min lilla etta. Vi lagade middag ihop och satt och pratade sådär som tjejkompisar gör och hade en väldigt skön och mysig kväll!
Maria hade varit så söt och köpt med sig lite bröd som passade perfekt till kvällens "gourmet-middag"
Kvällens meny: laxfilé à la Sophie, couscous med en touch av salt, toppad med asiatisk soya (märks det att jag tittar på "halv 8 hos mig"?
Efter middagen tittade vi på ett avsnitt av tv-programmet "svärföräldrarna från helvetet". Det visade sig nämligen att Marias arbetskollega från i sommras var huvudpersonen i det senaste avsnittet, klart vi måste se det!!
När mamma och pappa var och hälsade på mig tog de med sig en, vad jag trodde, "uppblåsbar säng" som var som en tjock madrass man kunde sova på precis som den var. Christine skulle ta med den till sig när hon kommer hit så då tänkte jag att det är bättre att både Maria och Christine får användning av den. Av någon anledning trodde jag även att täcke skulle finnas med i den uppblåsbara konstruktionen och bad därför Maria att bara ta med ett påslakan för säkerhets skull om det skulle behövas. När vi nu skulle ta fram denna fantastiska säng som jag håsat så mycket uppstod tidernas antiklimax. Madrassen blåste inte upp sig själv som den skulle. Efter att mina lungor fått jobba lite var madrassen så uppblåst som den kunde vara. Det första som slog oss båda var att den var fruktansvärt smal och fruktansvärt tunn. Jag provade att ligga på den men det var helt omöjligt för mig att få armarna att ligga kvar på madrassen och inte på golvet (om jag inte stoppade in händerna under kroppen). Dessutom kändes det precis som att ligga på golvet och det inte alls vad jag hade tänkt mig! Så fruktansvärt oskönt! Maria och jag låg smått dubbelvikta av skratt när vi tänkte på blåtta tanke av att faktiskt sova på den!
Det gick ju såklart inte att låta Maria sova på madrassen. Tur att jag har en hyffsat bred säng! Andra natten fick vi även låna ett till täcke av Knutte vilket var guld värt!
Dag två! Solen sken utanför fönstet! En perfekt dag för en skönt men rask morgonpromenad! Jag tog med Maria på min vanliga morgonpromenad som är att bestiga ett berg och ta sig upp till La Bastille. Det var fint väder men lite kyligt i luften vilket resulterade i en mycket uppfriskande promenad! Efter en mindre avancerad brunch hemma hos mig gjorde vi oss i ordning för att möta stan!
Varför posa vanligt när man kan posa lite annorlunda?
Vi hann även med en fika innan det var dags att gå hem och vila benen lite innan middagen.
Glass och kaffe! Riktigt smaskigt och en lagom apptitretare för våra små magar som började kurra.
Vi gick runt på stan och spanande efter en restaurant som gav ett bra första intryck och därmed tilltalade oss. Efter att vi reducerat våra valmöjligheter ner till 3 beslutade vi oss till sist för att gå till ett riktigt fransk-inspirerat ställe vars specialité verkade vara ost fondue, något som jag kan garantera att vi inte tog!
Vi var tvungna att vänta på vårat bord i 40 minuter så vi satte oss utanör och beställde varsin kir och lite bröd.
Det var en jättemysig middag med endast en liten kompromiss på kvaliteten på maten. (Enl. mig)
Som den giriga gottegris jag är kunde jag inte motstå att beställa in en efterrätt. Jag försökte även få Maria att ta en och fira att hon var hos mig men Maria var alldeless för mätt för att vilja ha en. Jag beställde in en chokladfondant till mig under villkoret att Maria i alla fall smakar lite vilket hon gick med på.
När vi väl fått in efterrätten började jag att äta men efter redan 2 små tuggor blev jag väldigt nöjd och belåten. Då var det Marias tur att hugga in på bakverket. "Chokladfontant är inget man äter varje dag" sa Maria och proppade i sig allt som var kvar! Stackarn fick jätteont i magen efter att ha ätit en så stor middag och gick och jämrade sig en bra stund efter att vi lämnat restauranten! Mitt i Marias elände kände jag mig nöjd att jag lyckats stoppa mig själv från att äta mer än vad jag faktiskt ville ha. Jag gick alltså runt och log och Maria gick och mådde illa!
Efter middagen mötte vi upp med Daniel, Niklas och Knutte och gick till en bar och tog oss ett glas innan det var dags för läggdags!
Lördagen soltimmar tillbringades även de med att vandra på stan. Det åtstadkoms till och med lite shopping och både jag och Maria kom hem med några fina fynd!
När solen började gå ner satte oss och tog dagens första kaffe!
Dessa små läckerbitar delade vi på till kaffet!
Nu var det hög till att gå hem och byta om inför kvällens aktivitet. Fredrik hade nämligen också två kompisar på besök den här helgen så vi hade bestämt att vi alla skulle äta middag ihop på lördagen.
Vi var tvungna att invänta Knutte så under tiden vi väntade gick vi till en bar och tog varsin liten fördrink. Ölfantasterna passade på att beställa in en giraff, alltså ett långt rör fyllt med öl.
När gruppen var fulltalig gick vi mot den fondue restauranten som vi ätit på tidigare för att se om de hade plats för oss. Det visade sig vara en timmes väntan innan vi skulle få ett bord men eftersom vi var så nöjda förra gången bestämde vi oss för att vänta och gick till en av våra favorit barer - piratbaren - under tiden!
Vi Grenoble-bor ville även visa våra gäster de berömda eld-shotsen och därför blev de en liten shot innan maten.
Dags att gå till restauranten och äntligen få lite mat i magen!
Middagen var väldigt trevlig och rolig! Den roligaste middagen under hela Frankrike-tiden måste jag nog säga och Fredrik kompis Jonas bjöd även på lite underhållning. Eftersom vi åt fondue blev middagen lång och utdragen vilket passade jättebra!
Efter middagen stannade vi till vid en bar och avslutade sedan kvällen med lite dans på nattklubben NOX!
På söndagen var det dags för Maria at åka hem. Redan! Det är otroligt vad tiden går fort när man har roligt! Hon hade gärna fått stanna lite till. Allt som allt en väldigt bra helg och riktigt roligt att ha fått visa Maria mig vardag i lilla Grenoble!
Mitt andra besök!
I morgon vankas det fin besök i den lilla pittoreska alp staden Grenoble! Min kära vän Maria som jag var och hälsade på i Montpellier packar nu sina väskor för att hänga med mig en helg! Det ska bli så roligt!
Det inte många veckor kvar nu innan jag tar farväl till Frankrike (mitt livs första glada avsked)! 5 veckor kvar och nedräkningen är i full gång! Jag börjar verkligen känna av en stark längtan att åka tillbaka, hem. Borta bra men hemma är alltid, alltid bäst!
Resornas resa!
Ojojoj vilken resa..! Nu har jag kommit hem från Chicago och lyckats fånga jetlag-sjukan såhär några dagar i efterhand. Nu är det sannerligen dags för ett inlägg på bloggen. Jag skall försöka hålla mig så kortfattad jag kan och även så puttenutt-fritt som möjligt.
Vi köpte med oss kaffe och satte oss på en bänk precis vid bönan och pratade och hade det väldigt mysigt!
Planen var att jag skulle passa på att blogga lite när Henric hade lektion, men det visade sig att han prioriterade bort merparten av lektionerna under de dagar jag var hos honom. Och vem kan klandra honom för det?! ;)
Som jag längtat efter att det skulle bli den 22:a Oktober! Från den dagen jag bokade min biljett till Chicago gick jag och längtade och gladde mig efter att få åka och hälsa på. För mig var det dessutom dubbelt roligt eftersom jag aldrig tidigare varit i usa!
Personligen har jag aldrig tidigare känt en längtan efter att besöka usa. Trots det faktum att usa självklart är väldigt stort och flådigt (i alla fall i de stora städerna) har jag sedan jag kunde läsa och börja titta på nyheterna hört väldigt mycket konstigt och obehagligt kopplat till usa och vapen. (Självklart blir bilden lite vriden när jag drar mina slutsatser och skapar en del av min uppfattning kring Amerika bland annat från tv-programmen "Cops" och "Animal police".) Jag har läst och hört om så mycket sjukt och tragiskt främst kopplat till vapen hanteringen i usa och detta har avskräckt mig en aning. Att tillåta vem som helst att äga ett vapen är också något jag tar motstånd ifrån. Detta är självklart ingenting som hindrar mig från att åka till usa men en faktor som bromsat min lust att besöka landet.
Flygningen till Chicago skulle bli min längsta flygning såhär långt i livet, den tog 11 timmar.
Jag flög från mörkret mot solen..
och tillbaka till mörkret
Väl framme på Chicago airport möttes jag av min alldeles egna, efterlängtade, fina pojkvän! Det kändes väldigt overkligt att äntligen efter så lång tid som 2 månader i sär kunna titta varandra i ögonen igen och kunna hålla varandra i handen. Konrad som var så snäll och hämtade mig från flygplatsen körde mig och Henric till en pizzarestaurant där vi satt och bara njöt av att äntligen vara tillsammans igen! Själv var jag även lite tagen av att faktiskt vara i Amerika - första gången!
Vi tog en taxi hem till Henrics lägenhet (som han delar med 2 kill kompisar). Där hade han, underbar som han är, samlat ihop lite atlantisar som gav mig ett riktigt varmt välkomnande!
(Känner redan nu att det här inte kommer bli århundradets kortaste inlägg, en liten heads-up, men fortsätt gärna att läsa, lite text har inte skadat någon)
Efter en god natts sömn möttes vi av stålande solsken utanför fönstret! Solen verkade på lika gott humör som jag! Enligt en gammal klassiker i sann "Henric och Sophie anda" åts en god grapefrukt-frukost varefter vi gav oss iväg ut mot det vackra och nya som väntade.
Vi ville gå hela vägen från Henrics lägenhet till stan där vi skulle möta upp Deven och Patric. Promenaden tog ungefär 2 timmar i vårat lugna strosande tempo. Så här fin var promenaden:
Vi mötte upp med de andra vid Hancock Tower och lyxade till det lite med vin och snacks på 96:e våningen. Den utsikten var inte att leka med. Semestern började kännas väldigt påtaglig och jag njöt av varje sekund.
Hancock tower
Efter det lilla tilltugget som lyckades locka fram hungern gick vi vidare till en indisk restaurant och åt och drack gott i goda vänners lag!
Mycket mat var det!
Nästa dag bjöd på exakt lika mycket sol, dock inte samma stekande sensommarvärme så en tunnare jacka var på sin plats. Idag var det dags att se Henrics skola, DePaul University, se "måste-sakerna" som den stora fontänen, chicago bönan och Marilyn Monroe och även ta en liten shopping tur på "the magnifisant mile".
Det var en häftig skola även fast bilderna inte visar så mycket av skolan!
Som ni kanske kan se så var fontänen typiskt nog inte igång. Det gjorde inte det minsta, vi hade ju varandra!
Bönan!
Marilyn!
Personligen tyckte jag att hennes fötter var en aning oprotertionerligt stora, men det var nog bara jag! =)
Personligen tyckte jag att hennes fötter var en aning oprotertionerligt stora, men det var nog bara jag! =)
Efter all promenad var vi mer än redo att vila fötterna och sätta oss ner för en efterlängtad fika!
Varsin kaffe och en halv blåbärsmuffins var!
Kvällen avslutades med lite biljard då jag och Henric fick slå våra klocka köer ihop och krossa allt motstånd som stod i vår väg!
Onsdag hade blivit utsedd till museeum-dag! Vi gick till ett akvariemuseeum där man kunde titta på olika typer av fiskar, korallfiskar, delifiner, sjöstjärnor, muränor, hajar, pingviner och lite annat som man kan tänkas hitta i vattnet. Det var en riktigt mysig dag men som höll på att kunna sluta i en mindre katastrof. Under lunchen la jag ifrån mig min väska på stolen bredvid. När vi ätit upp och skulle gå blåste det väldigt mycket (vi satt ute och åt). På grund av blåsten krävdes full koncentration för att lyckas balansera brickan med maten på utan att tappa något. På grund av denna distraktion tänkte jag inte en sekund på att min väska med plånbok och kamera i fortfarande låg på stolen brevid mig. Först, efter kanske en halvtimme, när jag skulle försöka lägga ner min vattenflaska i väskan och inser att jag inte har någon väska att stoppa flaskan i upptäcks väskans bristande närvaro! Jag går snabbt tillbaka den vägen vi kommit från med Henric bakom och tittar på alla ställen den skulle kunna ligga på. Ingen väska.. så kommer vi tillbaka till lunchstället, går ut och tittar på stolen jag satt på för bara en halvtimme sedan och ser... ingen väska! Här försvinner spåren och jakten på väskan tar slut. Nu kan jag bara hoppas att personen som tagit väskan är en hederlig typ och lämnat in väskan. Vi får reda på att det finns en "lost and found" disk så vi rusar dit, mot vårat sista hopp! Dagen var räddad, väskan hade mycket riktigt blivit inlämnad och vi kunde fortsätta våran vardning på museet med bara en liten avstickare på 10 minuter!
Vi hade sparat vårat "kaffe på maten" till efter museet så nu var det raka vägen till Starbucks som gällde! Vi mötte upp med Deven som också var fika sugen! Jag måste säga att jag gillar Starbucks jätte mycket med jag tycker inte det är fantastiskt mycket bättre än något annat gott kaffeställe. Men det är roligt att passa på när man faktiskt är i ett Starbucks-land! =)
På vägen dit fick jag kontakt med min gangsta-sida! Kanske för att det på andra sidan gatan var folk som gjorde volter i trapporna och smittade av sitt gangsta-feel på mig!
tittar ni noga så ser ni en kille i vit tröja som gör en volt ner för trapporna
Henric och jag gick powerwalks ihop i sommars och detta har han fortsatt med även här i Chicago. Jag ville jätte gärna se hans promenadväg och han ville väldigt gärna visa mig så på torsdags morgonen började vi dagen med en skön promenad!
Såhäär mycket älskar jag dig!!
Det råkade även vara torsdagen den 27 oktober vilket innebär att det var exakt 18 månader sedan jag och Henric blev ett par! Han hade en överraskning till mig som jag absolut inte visste vad det var för något. Under hela promenaden påminde han mig om att han hade en överraskning till mig. Jag är ju inte den typen av person som inte blir nyfiken, jag höll ju på att spricka av nyfikenhet vilket gjorde det hela rätt mycket roligare för Henric! Jag fick senare reda på att vi skulle åka någonstans och att det alltså inte vara en grej jag skulle få. Vi klädde upp oss och tog tunnelbanan mot, för mig, okänd destination. När vi kom upp från tunnelbanan såg jag vad vi var i för typ av område. Runt omkring blinkade det skyltar i färglada lampor och överallt kryllade det av teatrar! Jag är en sann musikalälskare, men det kan väl inte vara så väl att vi ska på musikal? Jag vågade inte gissa men mina aningar var ju väldigt stora på vad överraskningen var vid det här laget! Tillslut avslöjade min underbra älskling att han bokade biljetter till musikalen Mary Poppins!! Vilken perfekt överraskning på våran ett och ett halv års dag! Det var allderless för mycket!!
Vi satte oss och tog en drink innan föreställningen började och jag, som precis fått min överraskning avslöjad, lyste av lycka!
Tack min älskling för en helt fantastisk dag som jag kommer minnas för alltid!
När musikalen var slut, ridån gått ner och applåderna börjat tystna gick vi vidare till en bar högt upp i en skyskrapa, tog varsin drink och njöt lite till av våran dag!
Ännu en gång, stort tack för en helt fantastisk dag!
Fredagen var här, en dag fyllt med program från tidig morgon till tidig morgon dagen därpå!
Vi blev upphämtade av Deven med bil klockan 9.00. Punktlig som har var stod han också utanför Henrics lägenhet prick klockan 9.00 och undrade vart vi var någonstans. Vi hämtade upp Ylva och begav oss till en outlet som ligger ungefär en timme utanför Chicago! Där gick jag och Henric runt i alla affärer och hade riktigt roligt! Vi hittade en hel del fyndvaror! Ett litet smakprov på vad som kom med oss hem i påsarna var:
* Ett par byxor
* x antal skjortor
* x antal skjortor
* Ett par örhängen
* En väska
* En piké
* En piké
* Ett par skor
* x antal tröjor
* En plånbok
När vi kom hem var det dags att svida om och ta tåget hem till Laura och Quinn som bjudit ut mig och Henric på middag! Vi tog ett glas vin hemma hos Laura och sedan tog vi en taxi mot en av deras favorit restauranter. En tapas restaurant! Det var en väldigt trevlig kväll! Paret som vi åt med hade jag inte umgåtts med tidigare men är goda vänner till Henric så det var roligt för mig att lära känna dem och middagen var riktigt lyckad!
Ännu en gång dags att skynda sig vidare då vi hade ett halloween party som väntade!
Deven och Jesus hade ställt till med Halloweenparty hemma hos sig och hade fixat små cupcakes med spindlar och finger på, även lite gott att dricka bjöds det på! Jag och Henric hade packat med våra ut klädnader till restauranten och bytte om det första vi gjorde när vi kom fram. Vi hade bestämt oss för att klä ut oss till Rödluvan och vargen, då jag var rödluvan och Henric var den stora stygga vargen förklädd till mormor!
Det var en riktigt rolig kväll med en hel del dans och skoj!
Lördagen började väldigt skönt med en lugn, långsam morgon tätt följd av ännu en lång promenad in till stan. Idag visade Chicago sitt sanna jag och var väldigt blåsigt och det var på något sätt rätt uppfriskande. Väl inne i stan tog vi en liten fika på Starbucks och sen tog vi tåget hem igen.
Vi hann precis in till stan innan det började regna. Då var det väldigt mysigt att slinka in på ett litet café och värma sig med en kopp kaffe.
På kvällen sattes rond 2 i biljard igång. En rolig och skön avslutning på dagen!
På söndagen tog vi det lugnt och gick på bio på kvällen vilket var väldigt mysigt! Det roliga var att vi var helt ensamma i hela stora bio salongen. Vi trodde först att vi hade gått fel och gick därför ut igen men det visade sig vara rätt, vi var de ända som skulle se den föreställningen. Vi såg "The Three musketeers" och våra recensioner blev inte allt för överväldigande, dock var special effekterna väldigt imponerande!
Nu var det redan måndag och sista dagen innan jag skall behöva säga hejdå och sätta mig på flyget igen mot Frankrike.
Måndagen var riktiga Halloween och därför hade det anordnats en parad jätte nära Henrics lägenhet. Efter middagen gick vi och ställde oss för att titta på alla fina kostymer och ut klädnader. Vissa såg riktigt läskiga ut och det var roligt att se hur många som ställt upp i paraden och hur stort halloween är här!
Mitt försök till att se lite läskig ut!! vet inte hur väl jag lyckades..
Efter paraden åkte jag och Henric mot stan där vi mötte upp några andra atlantisar för lite bowling!
Tisdagen var onekligen här..
Jag försökte bita ihop och ha en så bra dag som möjligt utan att tänka för mycket på att jag snart skulle behöva åka hem. Vi åkte in till stan en sista gång. Solen var på vår sid idag igen och vädret var nästan precis som min första dag i Chicago!
Vi köpte med oss kaffe och satte oss på en bänk precis vid bönan och pratade och hade det väldigt mysigt!
Vi avslutade stads besöket med att gå och köpa varsitt par tofflor som kommer att komma väl till hand nu när det börjar närma sig kallare tider!
Här slutade min resa i Chicago och det var dags att återvända till flygplatsen där allt började. Avsked är aldrig roliga men det känns skönt att veta att vi kommer ses igen, fast den här gången i Grenoble, om bara 5 veckor.
Jag hade så otroligt roligt med dig Henric och du såg verkligen till att ta hand om mig när jag var hos dig! Dagarna med dig är helt oförglömliga och blir ett nytt tillskott till min minnessamling med dig som växer sig allt större!
Jag ser fram emot att få ta hand om dig och visa dig runt i Grenoble när du kommer hit!!
Packat och klart!
Nuuu mina kära vänner är väskan packad, passet och biljetten i tryggt förvar och fjärilarna i magen börjar vakna till liv! I morgon får jag äntligen träffa min älskade, saknade pojkvän igen!
Det är otroligt hur man en morgon kan vakna upp i Frankrike och nästa natt somna i Chicago! Förmodligen kommer jag sova lite på flyget också.. =) Håll tummarna för mig att allting går bra och att jag landar säkert.
Jag är lite nervös att jag har med mig de papper jag behöver. Det var nära att det slutade i en katastrof då ingen upplyst mig om att jag behöver ha ett "tillfälligt visa" för att åka till USA. Jag får inte ens borda planet om jag inte ansökt om detta tillstånd. Som tur var råkade jag och Daniel av ren slump komma in på ämnet. Han talade om för mig hur det funkade och jag hann ansöka och få det godkänt. Eftersom jag aldrig varit i USA tidigare hade jag ingen aning om detta utan hade som sagt en helt otrolig tur att Daniel nämnde det.. Men nu borde allting vara klart!
Älskling!! Nu kommer jag!!
Imponerad... Nej!
Om du är i Frankrike och inte kan varken läsa eller prata franska är du helt i händerna på de vänliga själar som vill hjälpa dig att översätta de mängder av franska brev som du får hem med posten. Låt mig dela med mig av en liten "rolig" historia..
Efter ytterligare en vecka eller två fick jag hem en påminnelse om att jag inte har betalat min el. Klart jag inte har, jag skulle ju inte behöva det! Jag skrev in hela långa brevet på google translate och lyckades förstå att jag har 5 dagar på mig att betala in det belopp som saknas. Nästa steg, hur gör jag det?
Eftersom jag hyr en lägenhet här i Grenoble behöver jag givetvis även stå som användare av el- och vattenförbrukningen. På grund av att det inte går att bli förstådd på engelska när man skall ringa och fixa detta tog jag hjälp av en tjej i studentorganisationen "Aloha". Redan första eller andra veckan hjälpte hon mig att ringa till företaget och ange mig som den nuvarande användaren. De kom också överens om att beloppet skulle dras från mitt franska konto direkt och jag skulle alltså slippa att själv manuellt betala räkningen. Det lät ju lätt och bra.
Veckorna gick och när ungefär en månad hade gått damp det ner en liten vacker räkning i min brevlåda trots allt. Eftersom allt stod på franska och var grekiska (eller franska) för mig tog jag med mig hela kuvertet till skolan och frågade samma tjej som hade ringt och fixat vad det stod att jag skulle göra. Hon sa med lugn röst: Det är ingen fara, beloppet kommer dras ifrån ditt konto och du behöver inte göra någonting. Klart jag litar på detta? Jag har ju inget annat val än att gå på va de fransktalande säger. Jag gjorde alltså ingenting och tittade på mitt franska internet konto varje dag men det drogs aldrig någonting. Jag förstod att saker inte stod helt rätt till men vad skulle jag göra? Jag kan säga att Google translate blev en väldigt nära vän och jag översatte allt i förhoppning att hitta någon typ av transaktionshistorik, men utan reslutat.
Efter ytterligare en vecka eller två fick jag hem en påminnelse om att jag inte har betalat min el. Klart jag inte har, jag skulle ju inte behöva det! Jag skrev in hela långa brevet på google translate och lyckades förstå att jag har 5 dagar på mig att betala in det belopp som saknas. Nästa steg, hur gör jag det?
I Sverige är jag väldigt van vid att alla typer av betalningar kan ske smidigt via internetbanken och jag har alla uppgifter jag behöver för att utföra betalningen på min faktura. Det borde ju fungera på samma sätt i Frankrike om jag har en internetbank? Jag försökte förbrilt hitta någon typ av betala-funktion och hittade efter mycket om och men någonting som skulle kunna vara rätt. Jag börjar fylla i siffrorna och upptäcker att det inte finns någonstans att fylla i mottagarens nummer. Vid det här laget har jag suttit och dragit mig i håret i ungefär 40 minuter och letat fram och tillbaka för att lyckas betala den jäkla räkningen. Jag tänkte att det garanterat bara är jag som inte förstår hur jag skall göra för att betala men att det SÅKLART går bara jag har någon som kan franska bredvid som kan hjälpa mig. Jag frågade Nathalie om hjälp men våra scheman gick om varandra och det drog ut på tiden. Tillslut tog jag med mig datorn till skolan och bad en fransk tjej i min klass om hjälp. Jag tänkte att nu äntligen kommer den bli betalad och åtminstone en sten kan lyftas från mina axlar. Hon kunde inte heller förstå hur man skulle betala och efter ungefär 10 minuter gav även hon upp. Jag förstod att det enda sättet för mig att lyckas betala fakturan var att helt enkelt gå till banken och be om hjälp! Jag slutade 8 igår och hade ingen chans i världen att lyckas ta mig till ett bankkontor utan att missa en lektion (och missar man en lektion kan betyget bli sänkt, remember) så jag fick helt enkelt vänta till idag med att gå till banken (då det gått 4 arbetsdagar sedan jag fått påminnelsen!!). Väl på banken fick jag prata med en tjej som kunde engelska och kunde hjälpa mig. Jag fick veta att el företaget hade valt att inte skriva in deras kontonummer på fakturan så ända sättet för mig att lyckas betala räkningen var att posta företaget en check. Modernt?!? När någonting skall göras snabbt, pronto, är då verkligen det bästa sättet att låta posten sköta det jobbet? Hur är det möjligt att det i dagens moderna samhälle inte går att snabbt och smidigt betala en räkning via internet? Sjuk om ni frågar mig!
Jag hade även fått en räkning från företaget "Orange" som jag tänkte passa på att betala samtidigt för tjejen på banken sa att de även där hade låtit bli att fylla i deras kontonummer på fakturan (alltså att den inte heller gick att betala över internet). När jag skrivit två checkar till vartdera företag gick jag till posten för att posta dessa. Jag ville dubbelkolla med kassörskan att adresserna var korrekta eftersom jag inte alltid kan tyda vad som är en frank adress. Nej såklart inte.. tydligen har inte Orange angivit vilken adress jag skall skicka checken till. Det fanns en adress längst ner på fakturan men tjejen förklarade att den adressen var till alla ärenden UTOM betalningar. Så jag måste helt enkelt traska till Orange butiken i morgon, ställa mig snällt och vänligt i en lång kö för att sedan komma fram till en expedit som inte kan engelska, ställa mig och vänta på en annan som kan engelska men som hjälper en kund för tillfället för att fråga om adressen som jag skall skicka checken till. Jag har sagt det förut och jag säger det definitivt igen, modernt???!!? Och folk undrar vad jag gör på dagarna när jag har så lite skola... Jag har insett att Frankrike är landet med stort O, OMSTÄNDIGT!
Det finns en rätt bra parallell som kan dras till språkhinder och språk okunskap. För några år sedan hade mina kusiner en liten söt japanska, Mai, som utbytes student i sitt hem (hon är fortfarande kvar i Sverige och del av familjen) Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom hit och hennes engelska var även den näst intill obefintlig. Första gången hon följde med mina kusiner hem till oss på middag minns jag hur jag och Christine busade lite med henne. Eftersom hon inte kunde någonting sa vi åt Mai att säga "du är dum" till Sussi och när hon sa det skrattade vi båda för det lät så roligt! Mai hade ingen aning om vad vi bad henne att säga. Säkert ett välkänt scenario för de flesta! Det är precis så jag känner mig här. Folk kan säga att det står precis vad som helst på mina brev och jag kan inte göra annat än att tro dem. Ingen har lurat mig än men skulle det hända skulle jag inte ha någon aning om det! =p
Nu till dagens händelser:
Idag hade jag lektioner till 13, sedan var jag ledig fram till 16.45 då min franska började. Vid 13 när jag slutade gick jag för att äta lunch på mitt pastaställe (som jag faktiskt inte har ätit på under hela veckan.. förän idag). Efter det gick jag för att handla lite mat. Varenda gång som jag är i mataffären stannar jag alltid vid kak hyllorna, tittar på alla olika paket och vill så gärna sträcka mig för att ta ett men har varje gång haft viljestyrkan att motstå och stannat vid stadiet att bara vilja ha och aldrig faktiskt ta. Idag svek jag mig själv gott folk.. jag var så väldigt sugen på något sött efter min lunch och såg ett kak paket som var av märket Cadbury's . Det är den engelska motsvarigheten till Marabou och här började mina engelska gener ta överhand och kak paketet bara skrek efter mig! Innan jag kommit hem till min port var halva paketet slut! Det var precis det här jag befarade och därför har jag verkligen ansträngt mig från att inte köpa något innan. Jag äter tills det tar slut! När jag kom hem mådde jag illa av allt smör, socker och choklad som jag tryckt i mig på ungefär 10 minuter. Kak paketet fick tyvärr ett mindre lyckligt slut och hamnade i soporna.
När jag lämnat av varorna hemma gick jag ut igen. Jag passade på att göra lite ärenden på stan som jag hade tänkt skjuta på till i morgon men det kändes lika bra att göra dem direkt! När jag kom hem igen möttes jag av den andra bageriägarinnan (den första är min hyresvärd) och hon gick med ett fat fyllt med underbara nygjorda chokladpraliner. Hon sträckte fatet emot mig och erbjöd mig att ta en. Jag kan inte säga nej till gratis choklad och tog därför en kula och gav tanten det största leendet du kan tänka dig. Jag smakade lite på chokladen och upptäckte att den var otroligt god! Det var en mild, rund nougat med väldigt mycket krokant i mitten, jättegod! Eftersom jag fortfarande mådde illa av kakorna och kände att min ranson av onyttigheter var övertrasserad för länge sedan la jag pralinen på ett litet fat och ställde in den i kylen i väntan på bättre tider. Visar en bild på detta för jag tycker det är väldigt roligt att jag gör på det här sättet och verkligen försöker hindra mig själv från att äta en sån här småsak. Känns väldigt tjejigt! Jag kan se mig själv ifrån ett utifrån perspektiv och skrattar åt det jag ser!
För de nyfikna kan jag meddela att status på chokladen är som följer: den ligger inte längre kvar i kylskåpet utan är helt och hållet uppäten!
När jag gick hem på kvällen efter min franska såg jag att de har spärrat av hela Victor Hugo och satt upp massa tält runt om i parken. Det visade sig vara massa olika vinprovarstånd, gåslever stånd och annat franskt. De hade även ett litet fint band som spelade så harmoniskt medans alla vin glada människor gick runt och provsmakade.
Bilderna från detta får avrunda dagens blogg och inbringar förhoppningsvis lite mer lugn och harmoni till er hemma i stugorna än vad första delen av mitt inlägg gjorde. (tyvärr är bild kvalitén inte den bästa, men så går det när man inte har kameran i beredskap i alla lägen utan ibland måste ta till den aningen sämre mobilkameran)
Fransk vinodlare som berättar om sitt vin för sina åhörare
Här såldes charkuterier
Vinprovning
Det stora tältet från ena hållet..
och från det andra! Bandet!
Födelsedag och början på sista veckan
I går var det måndag, första dagen på den vecka som kommer avslutas på andra sidan jorden, i Chicago! Snart bär det av!!
Knutte fyllde även 26 år igår!! Detta skulle givetvis firas (så mycket som det går att fira på en måndag)! Knutte tog med oss alla på restaurant för att fira den stora dagen.
De flesta av oss hade skola till 8 igår så när lektionerna slutade möttes vi utanför skolan. Fredrik hade köpt en liten födelsedags present åt Knutte som han fick och blev så glad för. Han fick bland annat 2 st mousserande så innan vi gick mot stan stannade vi till hos Daniel och öppnade den egna flaskan för en gemensam födelsedags skål!
Eftersom det mesta är stängt i Grenoble på måndagar var utbudet av restauranter inte det störta men vi hittade ändå ett perfekt ställe att äta på. Det blev en fondue reastaurant där vi hade riktigt trevligt med väldigt mycket skratt! Fondue tar ju lång tid att äta eftersom man tillagar sin egen mat under tider man äter vilket både är kul och drar ut på middagen!
En liten födelsedags efterrätt från servitörerna fick han också, födelsedagsbarnet! (tyvärr ville Daniels kamera inte focusera)
Grattis Knotas!!
Det går fort när man har roligt..
Mamma och pappa har redan hunnit vara hos mig i Grenoble en hel helg och nu sitter jag här ensam igen och undrar vart tiden försvann. Det var otroligt skönt att få träffa mina kära föräldrar igen!
Under min tid i Frankrike har jag verkligen lärt mig att ta tag i saker själv och klara mig på egen hand. Det är otroligt lärorikt och en livserfarenhet som jag aldrig skulle vilja byta bort! Men.. trots det faktum att det är väldigt roligt och tillfredställande att lösa en utmaning helt på egen hand finns det inget som kan jämföras med tryggheten och kärleken som finns i en familj. Jag tror att det är viktigt att man får ta del av båda världarna och på så sätt uppskatta det fina i livet, men samtidigt få upp ögonen för den tuffa verkligheten som faktiskt finns där ute. Jag har i 5 veckor fått klara mig själv och nu har jag under 2 dagar bara fått vara barn igen utan ansvar och njutit av att vara med mina efterlängtade föräldrar!
Med tanke på att jag i princip bara vet om mina föräldrar som läser min blogg vet de ju redan vad jag kommer skriva. Men å andra sidan, vem gillar inte att läsa om sig själv? ;-)
Jag var helt ledig från skolan i fredags! Perfekt eftersom mamma och pappa skulle komma vid lunchtid! Både jag och mamma är genuina sötsaks galningar som gör vårat yttersta från att avstå från dessa fantastiska frestelser. Vi är även båda lika i det avseendet att vi gillar att lyxa till det lite när vi är på semester eller när vi vill ha det riktigt bra. Skulle man översätta det till den här specifika helgen betyder det att vi skulle kunna få för oss att lyxa till det med en liten gobit till fikat eller en smaskig dessert efter middagen. Jag var väl förutseende av detta och i förebyggande syfte hann jag med en power walk på fredagsmorgonen innan de kom.
Eftersom jag är en obotlig familjemänniska har jag verkligen saknat min familj när jag varit här. Jag har saknat det faktum att det inte går att ringa varandra på samma sätt som i Sverige om jag vill berätta om något spännande som har hänt i skolan eller om något tråkig har hänt. Den här dagen hade jag alltså sett fram emot länge och när mamma skickade ett sms med texten: "Nu är vi framme!!!" rusade jag ner för trapporna, ut genom porten, ner längs gatan, runt hörnet till höger, och där stod de!! Äntligen!
Jag väntade med att äta lunch så vi alla tre skulle kunna äta tillsammans. Eftersom mamma och pappa ville komma fram till Grenoble så fort som möjligt hade de inte ätit någonting innan vilket gjorde att alla var väldigt hungriga. Vi kastade in resväskorna på deras hotellrum (som ligger 200 m från min port) och sedan var det dags att hitta lite lunch, snabbt! Ett perfekt tillfälle för mig att visa mitt pastaställe som jag ofta äter lunch på! Jag vet inte hur imponerade de blev men vi blev alla mätta och glada och de fick in inblick i min vardag som ofrivillig Grenoble-bo. Vi hade väldigt mycket att prata om och ta igen så maten var i det här fallet väldigt sekundärt!
Vidare var det självklart ett måste att visa min skola som jag spenderar alldeles för lite tid i! Det var en skön höstdag, tyvärr ville solen inte titta fram under fredagen men molnen var i alla fall vita så det var skönt att strosa ner mot skolan samtidigt som jag ivrigt pekade ut alla stället jag varit på.
När vandrat upp tillbaka mot stan efter att ha beundrat bergen i den omringande bakgrunden och ännu en gång glatt oss åt att vara samlade igen var vi i stort behov av att sätta oss ner och njuta av en god latte! Jag ville ännu en gång visa ett ställe som jag varit på så vi gick till ett café som jag verkligen gillar! Jag är ju en riktig fika-fantast och jag är nog lite kär i själva fenomenet "att fika". För mig symboliserar det något mysigt, fyllt av värme, lugn och trevlig umgänge. Ofta inkluderar en fika även något sött ätbart och hur gott är inte det?
Mamma och jag som ville gå försiktigt ut på den onyttiga socker-fronten delade på en pistage macaroon! Vi hade ett litet moment med servitören när han förstod att den lilla pingisbolls-stora, fluffiga maränggodisen var tänkt att delas! Jag menar, den är så stor, klart man inte orkar en hel själv..? =)
En ytterligare anledning till varför vi inte fikade mer i form av ätbara saker (som jag precis kom på låter mycket bättre än hälsoaspekten) var för att det närmade sig middagsdags!
Vi hade i förväg försökt se ut några bra restauranter i Grenoble och efter ett mindre detektivarbete hade mamma och pappa bokat bord för både fredagen och lördagen.
Fredagens restaurant, som heter "Chez le Pèr Gras", ligger uppe i La Bastille så för att komma dit måste man (om man inte vill gå upp och svetta ner sina middagskläder) ta linbanan. Vi åt riktigt gott och hade väldigt trevligt. För mina Grenoble-kompisar som läser detta och kommer ha föräldrar på besök kan jag verkligen rekommendera detta ställe. Riktigt god mat lagad med fingertoppskänsla, charmiga servitörer som KAN engelska, en fantastisk utsikt över det vackra upplysta Grenoble och riktigt prisvärda menyer! Även someliern gjorde ett perfekt jobb med att välja ut ett gott vin till maten. Jag som skurit tillbaka på alkoholhaltiga drycker här i Frankrike unnade mig och njöt av det goda vinet.
Som den bloggare jag har blivit hör det till att visa upp vad man ätit på bloggen. Detta var vad jag åt:
En liten apptitretare: Lins soppa toppad med gåslever (var mycket godare än vad bilden visar)
Förrätt: Svamp velouté med vit tryffelolja (super god!)
Varmrätt: Fisk (minns tyvärr inte vilken) med saffrans sås, ångkokta sockerärtor serverades med en god potatisgratin.
Efterrätt: Aprikos sorbet och aprikos med knäcktäcke
På vägen tillbaka till linbanorna hann vi ännu en gång beskåda den vackra vyn. Det är otroligt vad lätt man avtrubblas och vänjer sig vid saker. Jag minns första gången jag var uppe på toppen och hur imponerad jag var av utsikten. Nu känns det inte alls så speciellt samtidigt som det såklart fortfarande är vackert. Jag tyckte det är väldigt roligt att få visa mamma och pappa detta. Jag kan räkna upp otaliga gånger när vi bilat genom bland annat England och Skottland där pappa säger: "Oh look at the beautifull view girls, isn't it amazing!" samtidigt som jag och Christine bara suckat från baksätet och tyckt att utsikter är riktigt ospännande och något som kanske roar den lite äldre publiken mer. Nu fick han sig en bättre vy! =)
Vi kom ner oskadda och kvällen som helhet hade inte kunnat vara bättre!
Mamma och pappa lämnade av mig vid min port och fortsatte sedan vidare till deras hotell. Vi hann med en liten "hejdå och godnatt"-vink i fönstret innan de försvann iväg mot sina sängar.
Eftersom vi ville hinna umgås så mycket som möjligt under den här helgen tyckte mamma att jag skulle komma till deras hotell och äta frukost med dem vilket jag tyckte lät som en strålande idé!
Utsikten från hotellrummet!
Efter frukosten ville jag visa frukt- och grönsaksmarknaden som finns varje morgon. På tillbaka vägen från mina power walks går jag ofta förbi den här marknaden och är lika sugen varje gång på att kunna köpa en god saftig nektarin som svalkar efter den ansträngande promenaden. Jag tänker ofta att jag måste komma ihåg att ta med mig pengar ut så jag faktiskt kan köpa någonting men varje gång jag väl kommer dit står jag likt förbannad med fickorna tomma.
Det finns en del söta små torg som gömmer sig mellan husen. På ett av dessa torg finns marknaden, på ett annat en massa restauranter och på ett tredje några söta caféer och barer. Vi hörde skrik och hejarop och gick för att se vad det var frågan om. Just ja, det är ju Rugby och Frankrike spelar!! Vi gick runt hörnet till ett annat torg mot dit ljudet kom ifrån. En bar hade satt upp en tv utomhus där alla hade samlats för att se matchen över några öl. Stämningen var god och folk triggade upp varandra! Pappa som är den mest sportintresserade i vår familj, (vilket egentligen inte säger så mycket eftersom resten av familjens intresse för sport på tv kan liknas med en vegetarians intresse för kött, noll) skyndade sig dit för att se vad ställningen var!
Mamma och jag stod på lagom avstånd och visade våra stöd genom att i alla fall titta på folket som tittade på matchen!
Lunchdags!! Det är svårt att hitta bra ställen att äta på i Grenoble, i alla fall för mig som inte har något bra insider tips! Vi beslutade oss för att gå på miljö istället för matupplevelse så vi gick till stora torget där det var lite mer puls.
Efter lunchen var vi redo för lite shopping! Pappa, som vanligtvis inte är den som jublar högs när shopping föreslås som aktivitet, var faktiskt den enda som hittade något! Två reaklipp i form av en snygg skjorta och en snyggare collegetröja (båda i mitt favoritmärke Ralph Lauren). Att döma av pappas stora leende när han slog till på plaggen dras slutsatsen att även män kan uppskatta shopping lite då och då!
Vi gick upp för att lämna av grejerna hos mig och samtidigt vila benen några minuter. Stackars mamma har fått ont i ett ben (på grund av överansträngning från hennes träning) och behövde vila det lite innan vi gick vidare. Jag passade på att visa lite saker på datorn och pappa hjälpte mig med en engelsk skoltext.
Ut i solen igen och dags för kaffe! Jag passerar ett café varje dag på min väg till skolan och jag har alltid velat prova det. Nu när jag faktiskt hade några att fika med satte jag min mästerplan i verk. Det visade sig vara ett ställe som toppade mina förväntningar, dit jag garanterat kommer komma igen! Den här gången slog jag på stort och tog en hel macaroon själv till kaffet.
Mamma som inte ville missa något av mitt Grenoble ville även se parken jag joggar i. Trots ont i benet (som bara blev sämre och sämre ju mer vi gick) var hon bestämd på att hon ville gå dit. Promenaden blev lite för lång stackars mamma som fick svårt att gå hela vägen tillbaka till hotellet från parken. Hon hade gott mod hela tiden och var en riktig kämpare!
Vid det här laget hade det börjat skymma över den lilla staden Grenoble och mörkes intåg närmade sig raskt. Restauranten var bokad till klockan 8 och pappa ville hinna med en liten drink innan vi gick dit. Jag och mamma tog varsin kir och pappa tog en aningens manligare öl!
Även den här kvällen åt vi god mat men dock en smula (läs tusen smulor) för upptrissat. Det var en riktigt ovanlig och häftig miljö och dekor inne i restauranten och vi hade en super mysig kväll! Kändes lite vemodigt att det var sista middagen ihop innan jag kommer hem i december men jag lämnade de tankarna åt sidan för en stund och njöt av nuet.
Det här är vad jag åt: (måste tilläggas att jag är en dålig fotograf, jag åt halva aptitretaren innan jag kom på att fota den och jag åt även upp hela efterrätten innan jag upptäckte mitt missöde)
Aptitretare: Något typ av flarn, gåslever mousse och en sötaktig balsamvinäger sås
Varmrätt: Hummersoppa
Efterrätten var äpplen i en sockercylinder, kardemummaglass på en kaksmulsbotten och god, söt honungs sås
I morse kom jag ännu en gång över och åt frukost med mamma och pappa! De skulle lämna Grenoble vid 2-tiden så vi hade lite tid att umgås idag också. Efter att de var färdigpackade och utcheckade ville vi ännu en gång upp till la Bastille för att ha varit där även på dagtid. Eftersom mamma och pappa hade hyrt en bil tog vi den upp till toppen. Det var lite klurigt att hitta vägen upp och lite snirkligt. Det var kul att ta bilen upp och gjorde att jag fick möjlighet att se de fina villorna som ligger lite högre upp i bergen som man inte ser om man går eller åker linbanan. Det fanns riktigt fina hus och jag som gillar att titta på fina, stora hus tyckte det var jättekul att se!
Det var en riktigt skön och varm dag idag också och det var nästan helt vindstilla på toppen!
Vi gick runt och tittade lite och passade även på att äta lunch uppe på en jättebra lunchrestaurant. Vi satt på terrassen precis vid räcket! Det var gott, trevligt och en perfekt avslutning på helgen!
Efter att vi ätit och druckit en kopp kaffe åkte vi tillbaka till hotellet, hämtade väskorna och sedan var det dags för det oundvikliga.. ett farväl.
Det har betytt riktigt mycket för mig att få besök av min lilla mamma och pappa! Det är kul för mig att få visa hur mitt liv ser ut i Frankrike och att kunna dela det med de som betyder mest för mig. Jag vet att min lillasyster, min kompis Maria och min underbara pojkvän även kommer hälsa på mig. Glädjestunder som dessa är vad som får mig se fram emot nya veckor i Frankrike!
Tack mamma och pappa för en super bra helg!! Jag ser fram emot att komma hem och fira jul med familjen!!
Föräldrar på besök!
Idag kommer min kära mamma och pappa och hälsar på mig i Grenoble!!! Jippiii!!
Fika tisdag och biljard onsdag
Nu har jag ännu en gång blivit benådad med en vecka av mycket ledigt och lite skola. Jag har i princip aldrig haft mer än 3 timmar i skolan per dag och den här veckan är det ungefär så mycket som jag har varit i skolan totalt.
I tisdags (igår) mötte jag upp med Nathalie och Daniel för att gå till mitt älskade pasta ställe och äta lunch. (Alla som vill komma och hälsa på mig lovar jag att ta med till detta underbara lunchställe!) Eftersom varken Nathalie eller Daniel hade bråttom till skolan gick vi vidare, vi var riktigt sugna på en god kopp kaffe!
Nathalie hade sett ett ställe som hon jätte gärna ville gå till så val av café var inget svårt beslut! Det var ett riktigt kanonställe vi var på. Vi fick våra "Kaffe Lattar" i något som såg ut som soppskålar. Väldigt trevliga att dricka ur! Vi satt ute i den härliga solen och njöt av livet som hårt pluggande studenter i Frankrike! ;) Jag och Nathalie delade även på en smaskig chokladbakelse. Vad passar bättre till en kopp kaffe än lite choklad?
Vi kom in på riktigt roliga och udda diskutioner och jag kunde inte hålla mig från att skratta nästan oavbrutet!! Det är bra sköna människor jag hänger med alltså!!
Efter en lagom lång fikapaus gick Daniel till skolan och Nathalie hoppade över att vara duktig och plugga för att hålla mig sällskap på stan! Det var väldigt uppskattat! Vi hann dock inte så långt innan vi träffade Nathalies goda vän Max som desperat ville ha lite fikasällskap! Klart man ställer upp! Vi satte oss på ett annat ställe i solen och bara njöt! Tänk vad mycket roligare saker det finns att göra än att gå i skolan!
Idag hade jag ingen skola alls så hela förmiddagen gick åt till lite stadsvandring och livsnjuteri. Nu på kvällen möttes jag, Fredrik, Daniel och Niklas upp för att spela lite biljard! Dessvärre gick det inte så bra för mig men det var väldigt roligt och kul att göra något även på en veckodag!
I morgon har jag dock en lång dag i skolan så det är dags att få lite sömn!
En händelsernas helg!
Redan söndag igen och ännu en helg har avverkats! Den här helgen har gått i spontanitetens tecken då jag i onsdags kom på den perfekta planen om att åka och hälsa på min kära vän Maria i Montpellier! Maria pluggar franska den här hösten i den franska staden Montpellier. Jag har känt henne i nästan 20 år nu (låter väldigt gammalt att kunna säga så) och det vore tråkigt att inte ta tillfället i akt att passa på att besöka min gamla vän och samtidigt se lite mer av Frankrike! Det var på håret att jag faktiskt lyckades ta mig till Montpellier, låt mig börja från början..
I torsdags var jag nere på stationen och köpte min biljett. Glädjen var stor när jag höll biljetten i handen och tänkte att "i morgon drar jag vill Montpellier". Bara sådär!
Packningen sparade jag såklart till fredagsmorgonen, helt enligt plan! Hur lång tid kan det ta att packa inför en liten helg? Det tog inte så lång tid men jag var tvungen att byta till en större väska än den jag första hade tänkt ta. Jag hade lektion på fredagen klockan 08.00 och när jag kom till skolan möttes jag av Paul som sa: "Sophie.. I have some bad news.."
Det visade sig att i torsdags hade en tågkonduktör blivit knivskuren av en passagerare och som konsekvens av detta hade de andra som jobbar på tågen gått i strejk. Jag ville tänka "Det är typiskt att det händer den ända gången jag har tänkt åka någonstans och framför allt när jag ska åka och hälsa på en så nära vän." Jag hann hindra den tanken nästan direkt, det kändes väldigt fel och egoistiskt att resonera på det sättet. Istället tänkte jag "Vad som har hänt är fruktansvärt och en katastrof för offret och de nära och kära. Jag ska vara väldigt glad att det inte var jag som råkade illa ut och hoppas att personen förhoppningsvis överlever". Att jag inte kan åka och hälsa på en kompis, vilket jag lika gärna skulle kunna göra en annan helg, kändes som ett lyx problem i sammanhanget. Genast blev jag mer ödmjuk till situationen och hoppades såklart att mitt tåg inte skulle vara inställt men det skulle inte vara någon katastrof om så var fallet.
Efter lektionen tog jag min väska och gick med bestämda steg till stationen som ligger precis bredvid skolan. "Yes, det finns tåg på perrongen" tänkte jag och var lite för snabb med att andas ut. Av ren tur gick jag till informationen för att höra med dem att allt stod rätt till. "You know there is a strejk going on now, don't you?" fick jag som svar tillbaka.. Mitt tåg var inställt. Efter lite diskution hittade hon en buss som skulle gå till Valance där jag förhoppningsvis kunde byta till ett tåg som skulle ta mig till Montpellier. Jag var tvungen att springa till bussen som skulle gå vilken minut som helst men jag hann! Utan åksjuke tabletter satt jag och tittade nitiskt rakt fram genom fönstret och kände mig nöjd med att jag faktiskt var på väg!
Väl framme i Valance gick jag raka spåret fram till informations disken, höll tummarna riktigt hårt, visade upp min biljett och frågade om mitt tåg skulle gå enligt tabell. Gubben bakom disken tittade med rynkad panna på sin datorskärm och såg riktigt fundersam ut. Oron växte sig allt starkare inom mig och med en fruktan att min resa skulle sluta här tittade jag på honom och väntade ihärdigt på hans svar.
Hans ansiktsuttryck gick från bekymrat till ett ledigt leende samtidigt som han gav tillbaka min biljett och sa: there is no problems, that train is fine! Nu kunde jag äntligen andas ut helt!
Väl framme i Montpellier välkomnades jag av strålande solsken och en sydfransk härlig värme. Maria hade franskaundervisning samtidigt som mitt tåg anlände så vi hade bestämt att mötas upp utanför hennes skola vid 15.15 då hon hade rast och jag sedan skulle få vara med på resterande lektionstid. Det gav mig möjligheten att få upptäcka staden på egen hand och skapa mig en bild av Montpellier. Att jag lyckats ta mig dit trots strejk var jag väldigt nöjd över och jag upprymdes av någon sorts frihets- och självständighetskänsla. Jag kunde inte låta bli att le när jag gick där i den underbara värmen i denna nya stad dragandes min röda resväska bakom mig.
Det var ett väldigt kärt återseende när jag och Maria fick syn på varandra, sprang mot varandra och kramades som att vi inte setts på så länge! Jag fick träffa både klasskompisar och lärare och det var riktigt kul att sitta med och lyssna på lite franskaundervisning.
När skolan var slut för dagen och även Maria fick gå på helg gick vi till första bästa fik, köpte varsin latte, en pain au chocholat att dela på, kastade oss ner i fåtöljerna och började ta igen där vi senast lämnat vid. Det var riktigt mysigt och väldigt välbehövligt!
Jag fick även träffa Marias värdmamma som var ur gullig men där min franska ännu en gång svek mig vilket gjorde att jag mest stod som ett fån och log och kickade när hon pratade med mig. Efter lite piffning gick jag och Maria ut för att hitta en bra middagsrestaurant. Vi hittade ett perfekt litet indiskt ställe och hade en jättemysig middag!
När vi var mätta och belåtna traskade vi vidare mot stan där vi skulle möta upp med Marias goda vän (*host host*) Edouard och hans vänner!
Det var en fantastiskt lägenhet vi kom till, riktigt cool med ungefär 4 meter högt i tak, fina franska fönster och ett "svävande våning" mitt i rummet där han hade sin säng. Vi blev bjudna på rosévin och satt och pratade och hade jättetrevligt! Jag och Maria spelade mycket "Mario cart" (ni vet, TV spelet) när vi var små och när hon såg att även Charles (som han hette som bodde där) hade det var det inget snack om saken, game on!
Kvällen avslutades med ett besök på en jättebra bar i stan!
Dag 2 i Montpellier inleddes, efter att vi legat och dragit oss ett bra tag i sängen, med lite stadsvandring. Helgen till ära var det marknad över hela stan och det fanns massa kul att titta på. När det var lunchdags slog vi oss ned på ett av Marias favoritställen. Vi satt ute i solen och hade det väldigt bra. Kan tilläggas att det gick från sommar till höst mellan torsdagen och fredagen så det var lite kyligt i skuggan.
Jag åt en god fiskrätt med marulk, ris, sås, sparris och palsternacka.
Lägg märke till servitören i bakgrunden. De hade verkligen spelat på det franska temat och var pimpade från topp till tå med de stereotypiskt franska assessoarer så som basker och liten röd scarf runt halsen. Tittar man noga kan man nästan se det. ;)
Vi gick vidare i det, jämfört med Grenoble, stora Montpellier. Vi gick in i lite butiker, lyssnade på gatumusik och jag köpte en flygplanskudde som jag skall ha när jag flyger till Chicago om två veckor!
Nu hade maten hunnit sjunka ner lite och mitt söt sug började bli allt mer påtagligt. Vi gick mot en flod där det skulle finnas ett café och på vägen dit såg vi någon typ av dansuppvisning. Det var högst oklart varför de dansade men det var väldigt fint att titta på.
Vi kom fram till floden och satte oss ner vid cafét! Det var beläget väldigt fint precis vid floden och framför en fantastiskt fin byggnad som tydligen är riktat av en känd fransk arkitekt (som jag för tillfället glömt bort namnet på)
Vi beställde in små bakverk, glass och varsin kaffe. Jag njöt riktigt mycket av att vara på semester och sitta i solen i en vacker omgivning med en väldigt god vän vid min sida. Efter en liten stund satte det sig två killar vid bordet bredvid oss och de försökte lite smått att få kontakt med oss. Maria som vill ta tillfället i akt att träna sin franska svarade artigt på deras frågor men övergick sedan tillbaka till diskutionen med mig. Ju längre vi satt där desto mer pratade vi (Maria) med killarna bredvid och vi Maria kom faktiskt upp på en rätt avancerad franska. Jag blev väldigt imponerad av hur mycket hon förstod och hur mycket hon kunde svara tillbaka. Själv satt jag mest och lyssnade och låtsades förstå mindre än vad jag gjorde så jag skulle slippa prata med dem. De var trevliga men jag hade endå ingen lust att prata med två främmande killar så Maria fick sköta det mesta av snacket. Hade jag vetat vad som nu skulle komma hade jag nog ansträngt mig mer med att prata. Maria och jag bestämde oss för att gå vidare och bad därför om notan. Servitören sa bara: oh no it is fine! The guys have payed for you allready! Vi blev väldigt paffa och tackade så hemskt mycket! Ingen av oss hade nånsin blivit bjudna på det sättet tidigare!
Kvällen närmade sig och vi hade bestämt träff med en kompis till Maria som heter Felicia att äta middag ihop. Snabbt hem och byta om, sedan gick vi tillbaka mot stan där vi träffade Felicia. Vi hade fått tips om en restaurant som vi först gick till. Utanför var det lång kö och vi var alla alldeless för hungriga för att stå i den. Istället hittade vi ett annat ställe som visade sig vara otroligt bra! Vi åt 3 rätters, beställde in ett jättegott rött vin och satt och snackade under en väldigt lång och utdragen middag!
Det här var vad jag åt:
Förrätt: exotisk sallad med avokado, grapefrukt och scampi (namnet som stod på menyn, inte mitt påhitt till namn)
Varmrätt: Biff, rostad potatis och en svartpeppar sås
Efterrätt: Chocklad och kola kaka med vispad grädde
Vi hade flera gånger under middagen pratat lite med servitören eftersom vi inte riktigt visste vad allt betydde som stod på menyn och han tyckte det var roligt att prata med tre blonda tjejer. Mellan varmrätten och efterätten kom han ut med 4 st shotglas. En till mig, en till Maria, en till Felisia och en till sig själv!! Vad vi blev bjuda på saker idag! Har man inte blivit bjuden alls på 24 år är det både otippat och roligt att bli det 2 gånger på en och samma dag! Efter efterrätten när vi bad som notan kom servitören igen ut, med dels notan och ytterligare 4 st shotglas!
Nu var vi alla sugna på lite dans så vi gick ut i kylan mot ett ställe som heter Cargo. I Montpellier mått mätt är det ett helt okej ställe, rätt bra men det finns bättre. I Grenoble mått mätt var det grymt! Man kommer inte ens i närheten av en sådan klubb i Grenoble! Vi hade en riktigt rolig kväll!
I morse packade jag ihop min väska igen, dags att återvända till Grenoble!
Innan tåget skulle gå vid 14.30 hann jag och Maria med en liten kaffe och varsin macaroon. Jag vet inte vad det är med oss men vi har hela helgen lyckats få saker gratis, nu hände det igen! Vi beställde bara en macaroon att dela på för de var så stora. När tjejen skulle ta den översta såg hon att den var lite krossad så hon sa att vi skulle få den endå och sen en till hel. Den var knappt krossad alls! Sedan när jag skulle betala sa tjejen att det kostade 5,25 euro. Jag reflekterade inte över att det var billigt för 2 kaffe, 1 macaroon och en baguette som jag köpte till tågresan. När vi satte oss sa Maria att de bara måste tagit betalt för kaffet, inget annat! Hade jag kunnat mer franska hade jag gått tillbaka och sagt att det gjort fel. Eller kanske inte... ;)
Stort tack för en grym helg Maria!!!!
Dålig pedagogik
Nu har jag precis avslutat min 3:e lektion i "Qvantitive methods" och fick ett starkt behov av att dela med mig av mina tankar kring kursen och läraren.
På första dagen av en ny kurs håller läraren alltid en liten kort presentation om sig själva, kursen, upplägget osv, ni vet... Läraren i den här kursen är Amerikanska och har därför riktigt bra engelska vilket gladde mig direkt när hon öppnade munnen. Orden som sedan följde var: I know that statistics is a rather boring subject and I know that student feel it is really lame and tiring. Let's be honest, statistics it is not fun at all. Hela hennes kroppsspråk utstrålande uppgivenhet och tristess. Hon inledde alltså sin presentation genom att såga hela sin kurs och själv påstå att det är ett tråkigt ämne. Eftersom jag även läser en management kurs nu vet jag att den läraren hade sagt att hennes sätt inte är ett sätt som uppmuntrar till nyfikenhet, inspiration och intresse för kursen, dålig manager! Om man känner missnöje inför något ska man aldrig projecera det på de man skall undervisa. Det kan till och med vara så att de studenter som skulle kunna tycka om kursen nu inte kommer göra det på grund av lärarens uttalande. Inställningen till vad du skall ta dig an är otroligt viktigt, nästan det viktigaste, för din upplevelse och intryck av företeelsen, och även för hur lätt och roligt du kommer tycka att det är. Det fungerar som självuppfyllane profetia, säger någon att en kurs är tråkig (framför allt läraren) då blir den också tråkig. Personligen tycker jag väldigt mycket om statiskt och tyckte hennes kommentar var väldigt onödigt och högst subjektivt. Det absolut viktigaste för en lärare är att inspirera och vissa ett stort intresse och tycke för sin egen kurs.
Men "låt gå för den gången" tänkte jag och gav läraren en andra chans att rädda sitt, i mina ögon, platt fall som lärare. Hon hade humor, bjöd på sig själv i form av kroppsspråk, anekdoter och skämt. Jag fick allt som allt ett rätt bra intryck av henne och tyckte att hon verkade rätt bra.
Igår hade vi våran 2:a lektion i kursen och den börjde bra. Läraren var på g, villig att undervisa, hjälpa om någon inte förstod och jag lärde mig en hel del. Hon avslutade föreläsningen med att säga: Tomorrow we are going to do something that is not fun at all, see you tomorrow. Jag tänkte inte mer på det då men sedan imorse inleder hon hela lektionen med: Good morning, today you are going to have the most boring class during your entire time with me. It is really not fun but we just have to take us through it, ok?
Det visade sig att lektionen skulle handla om sannolikhetslära och konfidensintervall! De e ju jätteroligt!! Inte så svårt och rätt så kul, tycker jag i alla fall! Jag blir faktiskt lite irriterad när hon säger att allt är så tråkigt hela tiden, varför undervisar hon i kursen om hon tycker ämnet är så tråkigt?
Synd för henne att jag redan tycker att statistik är kul ;)
