sophie gouldthorp

Veckorna gick och när ungefär en månad hade gått damp det ner en liten vacker räkning i min brevlåda trots allt. Eftersom allt stod på franska och var grekiska (eller franska) för mig tog jag med mig hela kuvertet till skolan och frågade samma tjej som hade ringt och fixat vad det stod att jag skulle göra. Hon sa med lugn röst: Det är ingen fara, beloppet kommer dras ifrån ditt konto och du behöver inte göra någonting. Klart jag litar på detta? Jag har ju inget annat val än att gå på va de fransktalande säger. Jag gjorde alltså ingenting och tittade på mitt franska internet konto varje dag men det drogs aldrig någonting. Jag förstod att saker inte stod helt rätt till men vad skulle jag göra? Jag kan säga att Google translate blev en väldigt nära vän och jag översatte allt i förhoppning att hitta någon typ av transaktionshistorik, men utan reslutat.

Efter ytterligare en vecka eller två fick jag hem en påminnelse om att jag inte har betalat min el. Klart jag inte har, jag skulle ju inte behöva det! Jag skrev in hela långa brevet på google translate och lyckades förstå att jag har 5 dagar på mig att betala in det belopp som saknas. Nästa steg, hur gör jag det?

I Sverige är jag väldigt van vid att alla typer av betalningar kan ske smidigt via internetbanken och jag har alla uppgifter jag behöver för att utföra betalningen på min faktura. Det borde ju fungera på samma sätt i Frankrike om jag har en internetbank? Jag försökte förbrilt hitta någon typ av betala-funktion och hittade efter mycket om och men någonting som skulle kunna vara rätt. Jag börjar fylla i siffrorna och upptäcker att det inte finns någonstans att fylla i mottagarens nummer. Vid det här laget har jag suttit och dragit mig i håret i ungefär 40 minuter och letat fram och tillbaka för att lyckas betala den jäkla räkningen. Jag tänkte att det garanterat bara är jag som inte förstår hur jag skall göra för att betala men att det SÅKLART går bara jag har någon som kan franska bredvid som kan hjälpa mig. Jag frågade Nathalie om hjälp men våra scheman gick om varandra och det drog ut på tiden. Tillslut tog jag med mig datorn till skolan och bad en fransk tjej i min klass om hjälp. Jag tänkte att nu äntligen kommer den bli betalad och åtminstone en sten kan lyftas från mina axlar. Hon kunde inte heller förstå hur man skulle betala och efter ungefär 10 minuter gav även hon upp. Jag förstod att det enda sättet för mig att lyckas betala fakturan var att helt enkelt gå till banken och be om hjälp! Jag slutade 8 igår och hade ingen chans i världen att lyckas ta mig till ett bankkontor utan att missa en lektion (och missar man en lektion kan betyget bli sänkt, remember) så jag fick helt enkelt vänta till idag med att gå till banken (då det gått 4 arbetsdagar sedan jag fått påminnelsen!!). Väl på banken fick jag prata med en tjej som kunde engelska och kunde hjälpa mig. Jag fick veta att el företaget hade valt att inte skriva in deras kontonummer på fakturan så ända sättet för mig att lyckas betala räkningen var att posta företaget en check. Modernt?!? När någonting skall göras snabbt, pronto, är då verkligen det bästa sättet att låta posten sköta det jobbet? Hur är det möjligt att det i dagens moderna samhälle inte går att snabbt och smidigt betala en räkning via internet? Sjuk om ni frågar mig!

Jag hade även fått en räkning från företaget "Orange" som jag tänkte passa på att betala samtidigt för tjejen på banken sa att de även där hade låtit bli att fylla i deras kontonummer på fakturan (alltså att den inte heller gick att betala över internet). När jag skrivit två checkar till vartdera företag gick jag till posten för att posta dessa. Jag ville dubbelkolla med kassörskan att adresserna var korrekta eftersom jag inte alltid kan tyda vad som är en frank adress. Nej såklart inte.. tydligen har inte Orange angivit vilken adress jag skall skicka checken till. Det fanns en adress längst ner på fakturan men tjejen förklarade att den adressen var till alla ärenden UTOM betalningar. Så jag måste helt enkelt traska till Orange butiken i morgon, ställa mig snällt och vänligt i en lång kö för att sedan komma fram till en expedit som inte kan engelska, ställa mig och vänta på en annan som kan engelska men som hjälper en kund för tillfället för att fråga om adressen som jag skall skicka checken till. Jag har sagt det förut och jag säger det definitivt igen, modernt???!!? Och folk undrar vad jag gör på dagarna när jag har så lite skola... Jag har insett att Frankrike är landet med stort O, OMSTÄNDIGT!

Det finns en rätt bra parallell som kan dras till språkhinder och språk okunskap. För några år sedan hade mina kusiner en liten söt japanska, Mai, som utbytes student i sitt hem (hon är fortfarande kvar i Sverige och del av familjen) Hon kunde inte ett ord svenska när hon kom hit och hennes engelska var även den näst intill obefintlig. Första gången hon följde med mina kusiner hem till oss på middag minns jag hur jag och Christine busade lite med henne. Eftersom hon inte kunde någonting sa vi åt Mai att säga "du är dum" till Sussi och när hon sa det skrattade vi båda för det lät så roligt! Mai hade ingen aning om vad vi bad henne att säga. Säkert ett välkänt scenario för de flesta! Det är precis så jag känner mig här. Folk kan säga att det står precis vad som helst på mina brev och jag kan inte göra annat än att tro dem. Ingen har lurat mig än men skulle det hända skulle jag inte ha någon aning om det! =p

Nu till dagens händelser:

Idag hade jag lektioner till 13, sedan var jag ledig fram till 16.45 då min franska började. Vid 13 när jag slutade gick jag för att äta lunch på mitt pastaställe (som jag faktiskt inte har ätit på under hela veckan.. förän idag). Efter det gick jag för att handla lite mat. Varenda gång som jag är i mataffären stannar jag alltid vid kak hyllorna, tittar på alla olika paket och vill så gärna sträcka mig för att ta ett men har varje gång haft viljestyrkan att motstå och stannat vid stadiet att bara vilja ha och aldrig faktiskt ta. Idag svek jag mig själv gott folk.. jag var så väldigt sugen på något sött efter min lunch och såg ett kak paket som var av märket Cadbury's . Det är den engelska motsvarigheten till Marabou och här började mina engelska gener ta överhand och kak paketet bara skrek efter mig! Innan jag kommit hem till min port var halva paketet slut! Det var precis det här jag befarade och därför har jag verkligen ansträngt mig från att inte köpa något innan. Jag äter tills det tar slut! När jag kom hem mådde jag illa av allt smör, socker och choklad som jag tryckt i mig på ungefär 10 minuter. Kak paketet fick tyvärr ett mindre lyckligt slut och hamnade i soporna.

När jag lämnat av varorna hemma gick jag ut igen. Jag passade på att göra lite ärenden på stan som jag hade tänkt skjuta på till i morgon men det kändes lika bra att göra dem direkt! När jag kom hem igen möttes jag av den andra bageriägarinnan (den första är min hyresvärd) och hon gick med ett fat fyllt med underbara nygjorda chokladpraliner. Hon sträckte fatet emot mig och erbjöd mig att ta en. Jag kan inte säga nej till gratis choklad och tog därför en kula och gav tanten det största leendet du kan tänka dig. Jag smakade lite på chokladen och upptäckte att den var otroligt god! Det var en mild, rund nougat med väldigt mycket krokant i mitten, jättegod! Eftersom jag fortfarande mådde illa av kakorna och kände att min ranson av onyttigheter var övertrasserad för länge sedan la jag pralinen på ett litet fat och ställde in den i kylen i väntan på bättre tider. Visar en bild på detta för jag tycker det är väldigt roligt att jag gör på det här sättet och verkligen försöker hindra mig själv från att äta en sån här småsak. Känns väldigt tjejigt! Jag kan se mig själv ifrån ett utifrån perspektiv och skrattar åt det jag ser!

För de nyfikna kan jag meddela att status på chokladen är som följer: den ligger inte längre kvar i kylskåpet utan är helt och hållet uppäten!

När jag gick hem på kvällen efter min franska såg jag att de har spärrat av hela Victor Hugo och satt upp massa tält runt om i parken. Det visade sig vara massa olika vinprovarstånd, gåslever stånd och annat franskt. De hade även ett litet fint band som spelade så harmoniskt medans alla vin glada människor gick runt och provsmakade.

Bilderna från detta får avrunda dagens blogg och inbringar förhoppningsvis lite mer lugn och harmoni till er hemma i stugorna än vad första delen av mitt inlägg gjorde. (tyvärr är bild kvalitén inte den bästa, men så går det när man inte har kameran i beredskap i alla lägen utan ibland måste ta till den aningen sämre mobilkameran)

Fransk vinodlare som berättar om sitt vin för sina åhörare

Här såldes charkuterier

Vinprovning

Det stora tältet från ena hållet..

och från det andra! Bandet!