sophie gouldthorp

I torsdags var jag nere på stationen och köpte min biljett. Glädjen var stor när jag höll biljetten i handen och tänkte att "i morgon drar jag vill Montpellier". Bara sådär!

Packningen sparade jag såklart till fredagsmorgonen, helt enligt plan! Hur lång tid kan det ta att packa inför en liten helg? Det tog inte så lång tid men jag var tvungen att byta till en större väska än den jag första hade tänkt ta. Jag hade lektion på fredagen klockan 08.00 och när jag kom till skolan möttes jag av Paul som sa: "Sophie.. I have some bad news.."

Det visade sig att i torsdags hade en tågkonduktör blivit knivskuren av en passagerare och som konsekvens av detta hade de andra som jobbar på tågen gått i strejk. Jag ville tänka "Det är typiskt att det händer den ända gången jag har tänkt åka någonstans och framför allt när jag ska åka och hälsa på en så nära vän." Jag hann hindra den tanken nästan direkt, det kändes väldigt fel och egoistiskt att resonera på det sättet. Istället tänkte jag "Vad som har hänt är fruktansvärt och en katastrof för offret och de nära och kära. Jag ska vara väldigt glad att det inte var jag som råkade illa ut och hoppas att personen förhoppningsvis överlever". Att jag inte kan åka och hälsa på en kompis, vilket jag lika gärna skulle kunna göra en annan helg, kändes som ett lyx problem i sammanhanget. Genast blev jag mer ödmjuk till situationen och hoppades såklart att mitt tåg inte skulle vara inställt men det skulle inte vara någon katastrof om så var fallet.

Efter lektionen tog jag min väska och gick med bestämda steg till stationen som ligger precis bredvid skolan. "Yes, det finns tåg på perrongen" tänkte jag och var lite för snabb med att andas ut. Av ren tur gick jag till informationen för att höra med dem att allt stod rätt till. "You know there is a strejk going on now, don't you?" fick jag som svar tillbaka.. Mitt tåg var inställt. Efter lite diskution hittade hon en buss som skulle gå till Valance där jag förhoppningsvis kunde byta till ett tåg som skulle ta mig till Montpellier. Jag var tvungen att springa till bussen som skulle gå vilken minut som helst men jag hann! Utan åksjuke tabletter satt jag och tittade nitiskt rakt fram genom fönstret och kände mig nöjd med att jag faktiskt var på väg!

Väl framme i Valance gick jag raka spåret fram till informations disken, höll tummarna riktigt hårt, visade upp min biljett och frågade om mitt tåg skulle gå enligt tabell. Gubben bakom disken tittade med rynkad panna på sin datorskärm och såg riktigt fundersam ut. Oron växte sig allt starkare inom mig och med en fruktan att min resa skulle sluta här tittade jag på honom och väntade ihärdigt på hans svar.

Hans ansiktsuttryck gick från bekymrat till ett ledigt leende samtidigt som han gav tillbaka min biljett och sa: there is no problems, that train is fine! Nu kunde jag äntligen andas ut helt!

Väl framme i Montpellier välkomnades jag av strålande solsken och en sydfransk härlig värme. Maria hade franskaundervisning samtidigt som mitt tåg anlände så vi hade bestämt att mötas upp utanför hennes skola vid 15.15 då hon hade rast och jag sedan skulle få vara med på resterande lektionstid. Det gav mig möjligheten att få upptäcka staden på egen hand och skapa mig en bild av Montpellier. Att jag lyckats ta mig dit trots strejk var jag väldigt nöjd över och jag upprymdes av någon sorts frihets- och självständighetskänsla. Jag kunde inte låta bli att le när jag gick där i den underbara värmen i denna nya stad dragandes min röda resväska bakom mig.

Det var ett väldigt kärt återseende när jag och Maria fick syn på varandra, sprang mot varandra och kramades som att vi inte setts på så länge! Jag fick träffa både klasskompisar och lärare och det var riktigt kul att sitta med och lyssna på lite franskaundervisning.

När skolan var slut för dagen och även Maria fick gå på helg gick vi till första bästa fik, köpte varsin latte, en pain au chocholat att dela på, kastade oss ner i fåtöljerna och började ta igen där vi senast lämnat vid. Det var riktigt mysigt och väldigt välbehövligt!

Jag fick även träffa Marias värdmamma som var ur gullig men där min franska ännu en gång svek mig vilket gjorde att jag mest stod som ett fån och log och kickade när hon pratade med mig. Efter lite piffning gick jag och Maria ut för att hitta en bra middagsrestaurant. Vi hittade ett perfekt litet indiskt ställe och hade en jättemysig middag!

När vi var mätta och belåtna traskade vi vidare mot stan där vi skulle möta upp med Marias goda vän (*host host*) Edouard  och hans vänner!

Det var en fantastiskt lägenhet vi kom till, riktigt cool med ungefär 4 meter högt i tak, fina franska fönster och ett "svävande våning" mitt i rummet där han hade sin säng. Vi blev bjudna på rosévin och satt och pratade och hade jättetrevligt! Jag och Maria spelade mycket "Mario cart" (ni vet, TV spelet) när vi var små och när hon såg att även Charles (som han hette som bodde där) hade det var det inget snack om saken, game on!

Kvällen avslutades med ett besök på en jättebra bar i stan!

Dag 2 i Montpellier inleddes, efter att vi legat och dragit oss ett bra tag i sängen, med lite stadsvandring. Helgen till ära var det marknad över hela stan och det fanns massa kul att titta på. När det var lunchdags slog vi oss ned på ett av Marias favoritställen. Vi satt ute i solen och hade det väldigt bra. Kan tilläggas att det gick från sommar till höst mellan torsdagen och fredagen så det var lite kyligt i skuggan.

Jag åt en god fiskrätt med marulk, ris, sås, sparris och palsternacka.

Lägg märke till servitören i bakgrunden. De hade verkligen spelat på det franska temat och var pimpade från topp till tå med de stereotypiskt franska assessoarer så som basker och liten röd scarf runt halsen. Tittar man noga kan man nästan se det. ;)

Vi gick vidare i det, jämfört med Grenoble, stora Montpellier. Vi gick in i lite butiker, lyssnade på gatumusik och jag köpte en flygplanskudde som jag skall ha när jag flyger till Chicago om två veckor!

Nu hade maten hunnit sjunka ner lite och mitt söt sug började bli allt mer påtagligt. Vi gick mot en flod där det skulle finnas ett café och på vägen dit såg vi någon typ av dansuppvisning. Det var högst oklart varför de dansade men det var väldigt fint att titta på.

Vi kom fram till floden och satte oss ner vid cafét! Det var beläget väldigt fint precis vid floden och framför en fantastiskt fin byggnad som tydligen är riktat av en känd fransk arkitekt (som jag för tillfället glömt bort namnet på)

Vi beställde in små bakverk, glass och varsin kaffe. Jag njöt riktigt mycket av att vara på semester och sitta i solen i en vacker omgivning med en väldigt god vän vid min sida. Efter en liten stund satte det sig två killar vid bordet bredvid oss och de försökte lite smått att få kontakt med oss. Maria som vill ta tillfället i akt att träna sin franska svarade artigt på deras frågor men övergick sedan tillbaka till diskutionen med mig. Ju längre vi satt där desto mer pratade vi (Maria) med killarna bredvid och vi Maria kom faktiskt upp på en rätt avancerad franska. Jag blev väldigt imponerad av hur mycket hon förstod och hur mycket hon kunde svara tillbaka. Själv satt jag mest och lyssnade och låtsades förstå mindre än vad jag gjorde så jag skulle slippa prata med dem. De var trevliga men jag hade endå ingen lust att prata med två främmande killar så Maria fick sköta det mesta av snacket. Hade jag vetat vad som nu skulle komma hade jag nog ansträngt mig mer med att prata. Maria och jag bestämde oss för att gå vidare och bad därför om notan. Servitören sa bara: oh no it is fine! The guys have payed for you allready! Vi blev väldigt paffa och tackade så hemskt mycket! Ingen av oss hade nånsin blivit bjudna på det sättet tidigare!

Kvällen närmade sig och vi hade bestämt träff med en kompis till Maria som heter Felicia att äta middag ihop. Snabbt hem och byta om, sedan gick vi tillbaka mot stan där vi träffade Felicia. Vi hade fått tips om en restaurant som vi först gick till. Utanför var det lång kö och vi var alla alldeless för hungriga för att stå i den. Istället hittade vi ett annat ställe som visade sig vara otroligt bra! Vi åt 3 rätters, beställde in ett jättegott rött vin och satt och snackade under en väldigt lång och utdragen middag!

Det här var vad jag åt:

Förrätt: exotisk sallad med avokado, grapefrukt och scampi (namnet som stod på menyn, inte mitt påhitt till namn)

Varmrätt: Biff, rostad potatis och en svartpeppar sås

Efterrätt: Chocklad och kola kaka med vispad grädde

Vi hade flera gånger under middagen pratat lite med servitören eftersom vi inte riktigt visste vad allt betydde som stod på menyn och han tyckte det var roligt att prata med tre blonda tjejer. Mellan varmrätten och efterätten kom han ut med 4 st shotglas. En till mig, en till Maria, en till Felisia och en till sig själv!! Vad vi blev bjuda på saker idag! Har man inte blivit bjuden alls på 24 år är det både otippat och roligt att bli det 2 gånger på en och samma dag! Efter efterrätten när vi bad som notan kom servitören igen ut, med dels notan och ytterligare 4 st shotglas!

Nu var vi alla sugna på lite dans så vi gick ut i kylan mot ett ställe som heter Cargo. I Montpellier mått mätt är det ett helt okej ställe, rätt bra men det finns bättre. I Grenoble mått mätt var det grymt! Man kommer inte ens i närheten av en sådan klubb i Grenoble! Vi hade en riktigt rolig kväll!

I morse packade jag ihop min väska igen, dags att återvända till Grenoble!

Innan tåget skulle gå vid 14.30 hann jag och Maria med en liten kaffe och varsin macaroon. Jag vet inte vad det är med oss men vi har hela helgen lyckats få saker gratis, nu hände det igen! Vi beställde bara en macaroon att dela på för de var så stora. När tjejen skulle ta den översta såg hon att den var lite krossad så hon sa att vi skulle få den endå och sen en till hel. Den var knappt krossad alls! Sedan när jag skulle betala sa tjejen att det kostade 5,25 euro. Jag reflekterade inte över att det var billigt för 2 kaffe, 1 macaroon och en baguette som jag köpte till tågresan. När vi satte oss sa Maria att de bara måste tagit betalt för kaffet, inget annat! Hade jag kunnat mer franska hade jag gått tillbaka och sagt att det gjort fel. Eller kanske inte... ;)

Stort tack för en grym helg Maria!!!!