sophie gouldthorp

Ännu en gång är det dags för mig att summera den helg som precis gått. Den här helgen var lite speciell och annorlunda från alla andra helger, min lillasyster var nämligen och hälsade på mig från fredag till söndag!

Efter all den spänningen hade jag även hunnit bli lite hungrig så jag tog med Christine till mitt pastaställe! Om sanningen skall fram har jag faktiskt börjat tröttna lite på deras pasta. Den är jättegod men jag har förätit mig lite på den och äter där väldigt sällan nu för tiden. Jag har dock svart på vitt i ett blogginlägg att alla gäster som kommer och hälsar på mig ska få äta deras pasta! Detta gällde även Christine!

När vi satt och åt började det skymma och tillslut va det helt mörkt på himlen. Det var länge sedan julbelysningen åkte upp i Grenoble men den har aldrig tänts utan bara suttit på plats. Helt plötsligt insåg jag att de faktiskt ikväll hade tänt julbelysningen för första gången! Jag hade längtat efter att den skulle tändas! Dessvärre är fransmännens smak när det kommer till julbelysning inte densamma som min utan det såg på vissa ställen mer ut som ett disco med ljus i alla olika neonfärger. Inte någon vidare julkänsla, men det är i alla fall roligare med ljus än med mörker!

Vi gick till julmarknaden vid Vintor Hugo parken där det i en veckas tid riggat med små stugor och bås.

Det var lite kallt och vi frös en aning och tyckte därför att det var en bättre idé att komma tillbaka till julmarknaden imorgon och nu gå och värma oss på ett café!

Det var jättemysigt och skönt att sitta ner och dricka något varmt. Om jag inte sagt det förut så säger jag det nu, jag älskar att fika! Jag älskar hela konceptet "fika" och allt vad det innebär. Det finns en mysig touch på ordet och det är något man gör när man inte är stressad och bara vill koppla av och sitta och prata i lugn och ro. Vi satt ett tag och hade det riktigt bra. Tillslut blev klockan så mycket att det var dags för oss att gå hem och göra oss iordning och ta emot gästerna som skulle komma klockan 7!

Jag hade nämligt styrt upp en litet rendez-vous hemma hos mig innan vi tillsammans hela gänget skulle gå ut och äta middag ihop. Jag ville väldigt gärna visa Christine mina kompisar och såg det här som en trevlig tillställning för henne.

Vi gjorde oss iordning..

jag gjorde fint och duktade fram lite gott...

Och sedan kom gästerna!!

Vi hade jätte trevligt och alla var på väldigt bra humör. Dessvärre gick mitt humör ner en aning efter att det pga. olyckliga omständigheter skapades ett hål i min vägg. Eftersom det är min lägenhet och mitt ansvar att den hålls i gott skick tog jag hål-incidenten rätt hårt men försökte verkligen att inte tänka på det under kvällen.

Det var ju inte direkt ett litet hål...

Vi gick till en restaurant jag aldrig provat tidigare men velat prova och definitivt kommer komma tillbaka till- STEAK. Vi fick vänta på vårat bord en liten stund men hade sedan en jättetrevlig middag!

Svårta val... vad ska man välja?

Niklas försökte få mig glad igen och sa därför till de som jobbade på restauranten att det var min födelsedag! Jag fick ha en happy-birthday hatt på mig och alla sjöng ja må hon leva! Det var ju bara att spela med!

Här utbringas det en skål för födelsedagsbarnet!

Det var en väldigt lyckad middag som avslutades på bästa sätt - med en fake tårta!! Jag fick till och med blåsa ut ljusen!

Efter middagen gick jag, Daniel, Niklas och Christine till en bar där vi hade jätte trevligt. Dock kunde jag inte riktigt släppa det faktum att jag faktiskt har ett hål i min vägg hemma. Jag satt och tänkte på hur den skulle bli hel igen, jag kom inte på någotn bra lösning vilket stressade mig lite.

Efter baren mötte vi upp resten av gänget plus andra glada studenter på baren Le Saxo. Christine hade jätteroligt och fick känna av Grenobles uteliv och träffa mina vänner! När klockan passerade 2.00 kände jag mig mer är redo att gå hem. Även Christine gick med på att avsluta kvällen och gå hem.

Dagen därpå ville jag visa Christine mer av staden. Vi gick runt på stan, shoppade lite och hade jätte trevligt! Jag köpte mig ett par jätte söta örhängen som jag är väldigt nöjd med! Vi hittade även ännu en liten julmarknad!

Jag ville visa Christine fransmännens variant av glögg, nämligen vin chaud, så vi köpte oss varsin mugg!

Trots det soliga vädret har det börjat bli väldigt kallt i Grenoble och det var skönt för båda fingrar och kropp att hålla i och dricka något varmt.

Christine lyckades även hitta en fantastiskt bra julklapp! Vad det var kan jag tyvärr inte förtälja eftersom mottagaren av klappen kanske läser min blogg och då förstörs överraskningen!
Jag ville också ta med Christine till toppen av bastillien. Det är en sådan plats dit man bara måste ta sina gäster och jag kom på att vi faktiskt skulle kunna fika där uppe, så blir det mer än att bara åka upp och ner.

Uppe på toppen! (tyvärr var det lite disigt och så var inte världens klaraste utsikt)

När vi beundrat klart den vackra utsikten och läst klart på alla skyltar var vi väldigt kaffesugna!

Jag tog en latte och Christine njöt av en varm choklad

Vi tog "cabel caren" både upp och ner men jag måste säga att det är lite läskigt, TROTS att jag inte har speciellt stor höjdskräck. Det är riktigt högt upp man är!

Väl nere på trygg, fast mark igen passade vi på att stanna upp och ta en sekund till att beundra den vackra julbelysningen. eller..?

(det här är den juligaste varianten av julbelysning i Grenoble)

När mörkret började falla gick vi för att titta lite mer ordentligt på den julmarknad vi var på dagen innan. En crepe är ju ett litet smått måste när man är i frankrike och därför köpte jag och syrran oss varsin!

Vi gick runt en bra stund och det var jättemysigt! Christine köpte till och med en sak härifrån men eftersom även den är en present kan jag inte säga vad!

Sista kvällen tillsammans och självklart skulle vi ut och äta och ha det bra! Vi gick till ett ställe som jag ännu inte hunnit prova förrens nu! Det var ett riktigt bra ställe, dvs, maten var jättegod! Vi åt båda varsin mör och blodig köttbit med en väldigt god potatisgratin till. Inredningen i restauranten kunde kanske ifrågasättas men eftersom jag har efterlyst ett bra kök i den här staden blev det en väldigt glad och positiv överraskning.

Eftersom Christine skulle lämna mig och ta bussen redan kl 08.30 på söndagsmorgonen skulle vi inte hinna fira advent ihop på söndagen. Därför tjuvstartade vi lite och firade på lördagkvällen istället. Advent är något som jag firat med min familj från det att jag var nyfödd till att jag flyttade till Linköping, det hör liksom till att man firar den med familjen tycker jag.

Vi ville därför att mamma och pappa skulle vara med oss så vi firade faktiskt alla tillsammans över skype. Vi hade dukat upp med glögg, pepparkakor och lussebullar på våran sida och de gjorde samma sak på deras. Vi hade lite julmusik i bakgrunden och tände till och med det första ljuset samtidigt! Det var väldigt roligt faktiskt och otroligt vad tekniken tillåter oss att göra!

Klockan ringde 07.00 på söndagmorgonen. Både jag och Christine var lite trötta och hade svårt att komma upp, men måste man så måste man och då går det ändå!

Vi åt lite frukost och sen promenerade vi i den friska morgonluften ner till stationen där bussen till Geneves flygplats skulle gå ifrån.

Jag stod kvar ända tills Christines buss rullade ut från parkeringen och viknade hejdå!

Här förvinner bussen runt hörnet

Tack för en jättebra helg Christine!! Det var riktigt roligt att du var och hälsade på mig!!! Ser fram emot att komma hem igen!

Ursprungsplanen var att hon skulle ha kommit för flera veckor sedan men på grund av hennes tentor och skoluppgifter (som faktiskt har företräde) har den enda helgen som fungerat för oss båda varit denna! Jag är så glad att vi hittade ett datum som funkade och att hon faktiskt kommer komma! Det betyder mycket för mig att hela min familj varit här och kommer kunna dela den här upplevelsen med mig. För mig är det väldigt viktigt att man delar saker med varandra inom en familj och är uppdaterad om vad som händer i respektive personers liv. Jag är därför väldigt mån om att själv få ta del av så mycket som möjligt som min familj vill dela med mig. Något som är viktigt för mig att är att kunna glädas ihop men även vara ledsna ihop. För att kunna åstadkomma detta måste man släppa in varandra på djupet. Familjen skall alltid finnas som ett stöd och trygghet, oavsett vad!

Så... välkommen Christine!!

Fredagen för mig blev lugn och skön. Med skola till 20.00 (mindre skönt) kunde jag sen komma hem och bara vara och ladda batterierna efter en veckas långa skoldagar. Jag passade på att undanröja några "tråkiga-men-måste-göras-saker" och somnade i en väldigt vuxen och vettig tid!

Lördagen kom. Det var väldigt länge sedan jag träffade Nathalie på grund att vi under de senaste veckorna inte befunnit oss i Grenoble på helgerna samtidigt. Nu när vi båda var i stan tyckte vi att det var en utomordentligt bra idé att gå ut och äta en bit mat ihop. Även Daniel och Niklas var kvar i stan och var glada att hänga på!

Vi gick till en tapasrestaurant och efter att ha väntat på vårat bord i nästan en timme fick vi äntligen slå oss ned och öppna menyerna. Vi beställde in 12 små tappas rätter som vi delade på och det var knappt så att allt fick plats på bordet!

Här har vi ännu inte fått in tallrikarna som vi faktiskt skall äta på än.

Det var så kul att träffa Nathalie igen och vi hade en riktigt rolig och trevlig middag!

Jag vet inte om vi var trötta och hade en aningen låg humor men vi brast alla ut i skrattattacker och den ena roliga kommentaren ledde till den andra!

Efter att de flesta av oss tryckt i sig en efterrätt gick vi vidare till en bar som tydligen specialiserar sig på belgisk öl.

Även här flödare fnittret fritt!

Daniel blir coachad av Niklas att ta fram sin bästa pose.

Nathalie var i Amsterdam förra helgen och som alla säkert är väldigt medvetna om så är droger mer eller mindre förknippad med Amsterdam. Nathalie berättade för oss hur obehagligt det var att gå förbi olika "coffee shops" där folk satt vid fönstren och tittade ut med tomma, döda ögon, höga på den drog de precis rökt. För oss som är väldigt anti droger kunde vi småskoja om det hela. Vi försökte imitera den tomma blicken och så här bra lyckades vi med det:

Det var väldigt svårt att hålla sig för skratt när andra sidan av bordet gjorde allt de kunde för att sabba koncentrationen att lyckas se tom och dum ut.

När baren började stänga igen var killarna fortfarande sugna på varsin till öl. Detta resulterade i att vi gick till ett annat ställe som vi gillar väldigt mycket. Killarna njöt av sina drycker och sedan vandrade vi alla glada och nöjda hemåt.

Söndagen var även den spenderad under väldigt lugna förhållanden. Jag har gjort lite administrativ nytta och även för fjärde dagen den här veckan powerwalkat till toppen av La Bastille. Nu skall jag varva ner framför något gammalt hederligt vänner-avsnitt för att sedan förhoppningsvis vakna utvilad imorgon och redo att ta tag i veckans utmaningar!

Jag har upptäckt att när jag inte bara semestrar i ett annat land utan faktiskt BOR i ett annat land så inser jag hur himla bra Sverige är. Alla våra system, sättet vi gör saker på, sättet våra kassor ser ut i mataffärerna, friheten vi har på universitetet (välja själv vilka föreläsningar man vill gå på och ta eget ansvar över sina studier), våran förmåga att behärska det engelska språket, ja egentligen allt som jag tycker är bristande i Frankrike tycker jag fungerar så mycket bättre i Sverige.

Utan den här utlandserfarenheten hade jag bara vetat att Sverige var bra men inte VAD som gör Sverige bra. Man behöver uppleva lite olika kulturer för att faktiskt skapa sig en referensram och bilda konkreta åsikter om vad som gör Sverige till ett bra land.

Jag är väldigt glad att jag haft möjligheten att plugga utomlands och det har varit en otroligt lärorik och utvecklande tid. Men börjar det räcka! Jag har en månad kvar innan jag äntligen får återse mina nära och kära och fira en efterlängtad jul ihop! 

Men först kommer min lillasyster hit och hälsar på! Hon kommer redan på fredag och jag längtar jätte mycket efter det! Strax efter hon lämnat mig kommer Henric hit för att peppa mig under min tentaperiod! Jag har fortfarande lite saker kvar att se fram emot innan jag packar mina väskor och åker hem!

Varför posa vanligt när man kan posa lite annorlunda?

Vi hann även med en fika innan det var dags att gå hem och vila benen lite innan middagen.

Glass och kaffe! Riktigt smaskigt och en lagom apptitretare för våra små magar som började kurra.

Vi gick runt på stan och spanande efter en restaurant som gav ett bra första intryck och därmed tilltalade oss. Efter att vi reducerat våra valmöjligheter ner till 3 beslutade vi oss till sist för att gå till ett riktigt fransk-inspirerat ställe vars specialité verkade vara ost fondue, något som jag kan garantera att vi inte tog!

Vi var tvungna att vänta på vårat bord i 40 minuter så vi satte oss utanör och beställde varsin kir och lite bröd.

Det var en jättemysig middag med endast en liten kompromiss på kvaliteten på maten. (Enl. mig)

Som den giriga gottegris jag är kunde jag inte motstå att beställa in en efterrätt. Jag försökte även få Maria att ta en och fira att hon var hos mig men Maria var alldeless för mätt för att vilja ha en. Jag beställde in en chokladfondant till mig under villkoret att Maria i alla fall smakar lite vilket hon gick med på.

När vi väl fått in efterrätten började jag att äta men efter redan 2 små tuggor blev jag väldigt nöjd och belåten. Då var det Marias tur att hugga in på bakverket. "Chokladfontant är inget man äter varje dag" sa Maria och proppade i sig allt som var kvar! Stackarn fick jätteont i magen efter att ha ätit en så stor middag och gick och jämrade sig en bra stund efter att vi lämnat restauranten! Mitt i Marias elände kände jag mig nöjd att jag lyckats stoppa mig själv från att äta mer än vad jag faktiskt ville ha. Jag gick alltså runt och log och Maria gick och mådde illa!

Här skrattar vi åt Jonas som både underhållet vårat bord och bordet brevid!

Det inte många veckor kvar nu innan jag tar farväl till Frankrike (mitt livs första glada avsked)! 5 veckor kvar och nedräkningen är i full gång! Jag börjar verkligen känna av en stark längtan att åka tillbaka, hem. Borta bra men hemma är alltid, alltid bäst!

Planen var att jag skulle passa på att blogga lite när Henric hade lektion, men det visade sig att han prioriterade bort merparten av lektionerna under de dagar jag var hos honom. Och vem kan klandra honom för det?! ;)

Som jag längtat efter att det skulle bli den 22:a Oktober! Från den dagen jag bokade min biljett till Chicago gick jag och längtade och gladde mig efter att få åka och hälsa på. För mig var det dessutom dubbelt roligt eftersom jag aldrig tidigare varit i usa!

Personligen har jag aldrig tidigare känt en längtan efter att besöka usa. Trots det faktum att usa självklart är väldigt stort och flådigt (i alla fall i de stora städerna) har jag sedan jag kunde läsa och börja titta på nyheterna hört väldigt mycket konstigt och obehagligt kopplat till usa och vapen. (Självklart blir bilden lite vriden när jag drar mina slutsatser och skapar en del av min uppfattning kring Amerika bland annat från tv-programmen "Cops" och "Animal police".) Jag har läst och hört om så mycket sjukt och tragiskt främst kopplat till vapen hanteringen i usa och detta har avskräckt mig en aning. Att tillåta vem som helst att äga ett vapen är också något jag tar motstånd ifrån. Detta är självklart ingenting som hindrar mig från att åka till usa men en faktor som bromsat min lust att besöka landet.

Flygningen till Chicago skulle bli min längsta flygning såhär långt i livet, den tog 11 timmar.

Jag flög från mörkret mot solen..

och tillbaka till mörkret

Väl framme på Chicago airport möttes jag av min alldeles egna, efterlängtade, fina pojkvän! Det kändes väldigt overkligt att äntligen efter så lång tid som 2 månader i sär kunna titta varandra i ögonen igen och kunna hålla varandra i handen. Konrad som var så snäll och hämtade mig från flygplatsen körde mig och Henric till en pizzarestaurant där vi satt och bara njöt av att äntligen vara tillsammans igen! Själv var jag även lite tagen av att faktiskt vara i Amerika - första gången!

Vi tog en taxi hem till Henrics lägenhet (som han delar med 2 kill kompisar). Där hade han, underbar som han är, samlat ihop lite atlantisar som gav mig ett riktigt varmt välkomnande!

Efter en god natts sömn möttes vi av stålande solsken utanför fönstret! Solen verkade på lika gott humör som jag! Enligt en gammal klassiker i sann "Henric och Sophie anda" åts en god grapefrukt-frukost varefter vi gav oss iväg ut mot det vackra och nya som väntade.

Vi ville gå hela vägen från Henrics lägenhet till stan där vi skulle möta upp Deven och Patric. Promenaden tog ungefär 2 timmar i vårat lugna strosande tempo. Så här fin var promenaden:

Vi mötte upp med de andra vid Hancock Tower och lyxade till det lite med vin och snacks på 96:e våningen. Den utsikten var inte att leka med. Semestern började kännas väldigt påtaglig och jag njöt av varje sekund.

Hancock tower

Efter det lilla tilltugget som lyckades locka fram hungern gick vi vidare till en indisk restaurant och åt och drack gott i goda vänners lag!

Mycket mat var det!

Nästa dag bjöd på exakt lika mycket sol, dock inte samma stekande sensommarvärme så en tunnare jacka var på sin plats. Idag var det dags att se Henrics skola, DePaul University, se "måste-sakerna" som den stora fontänen, chicago bönan och Marilyn Monroe och även ta en liten shopping tur på "the magnifisant mile".

Det var en häftig skola även fast bilderna inte visar så mycket av skolan!

Som ni kanske kan se så var fontänen typiskt nog inte igång. Det gjorde inte det minsta, vi hade ju varandra!

Bönan!

Marilyn!
Personligen tyckte jag att hennes fötter var en aning oprotertionerligt stora, men det var nog bara jag! =)

Efter all promenad var vi mer än redo att vila fötterna och sätta oss ner för en efterlängtad fika!

Varsin kaffe och en halv blåbärsmuffins var!

Kvällen avslutades med lite biljard då jag och Henric fick slå våra klocka köer ihop och krossa allt motstånd som stod i vår väg!

Onsdag hade blivit utsedd till museeum-dag! Vi gick till ett akvariemuseeum där man kunde titta på olika typer av fiskar, korallfiskar, delifiner, sjöstjärnor, muränor, hajar, pingviner och lite annat som man kan tänkas hitta i vattnet. Det var en riktigt mysig dag men som höll på att kunna sluta i en mindre katastrof. Under lunchen la jag ifrån mig min väska på stolen bredvid. När vi ätit upp och skulle gå blåste det väldigt mycket (vi satt ute och åt). På grund av blåsten krävdes full koncentration för att lyckas balansera brickan med maten på utan att tappa något. På grund av denna distraktion tänkte jag inte en sekund på att min väska med plånbok och kamera i fortfarande låg på stolen brevid mig. Först, efter kanske en halvtimme, när jag skulle försöka lägga ner min vattenflaska i väskan och inser att jag inte har någon väska att stoppa flaskan i upptäcks väskans bristande närvaro! Jag går snabbt tillbaka den vägen vi kommit från med Henric bakom och tittar på alla ställen den skulle kunna ligga på. Ingen väska.. så kommer vi tillbaka till lunchstället, går ut och tittar på stolen jag satt på för bara en halvtimme sedan och ser... ingen väska! Här försvinner spåren och jakten på väskan tar slut. Nu kan jag bara hoppas att personen som tagit väskan är en hederlig typ och lämnat in väskan. Vi får reda på att det finns en "lost and found" disk så vi rusar dit, mot vårat sista hopp! Dagen var räddad, väskan hade mycket riktigt blivit inlämnad och vi kunde fortsätta våran vardning på museet med bara en liten avstickare på 10 minuter!

Vi hade sparat vårat "kaffe på maten" till efter museet så nu var det raka vägen till Starbucks som gällde! Vi mötte upp med Deven som också var fika sugen! Jag måste säga att jag gillar Starbucks jätte mycket med jag tycker inte det är fantastiskt mycket bättre än något annat gott kaffeställe. Men det är roligt att passa på när man faktiskt är i ett Starbucks-land! =)

På vägen dit fick jag kontakt med min gangsta-sida! Kanske för att det på andra sidan gatan var folk som gjorde volter i trapporna och smittade av sitt gangsta-feel på mig!

tittar ni noga så ser ni en kille i vit tröja som gör en volt ner för trapporna

Henric och jag gick powerwalks ihop i sommars och detta har han fortsatt med även här i Chicago. Jag ville jätte gärna se hans promenadväg och han ville väldigt gärna visa mig så på torsdags morgonen började vi dagen med en skön promenad!

Såhäär mycket älskar jag dig!!

Det råkade även vara torsdagen den 27 oktober vilket innebär att det var exakt 18 månader sedan jag och Henric blev ett par! Han hade en överraskning till mig som jag absolut inte visste vad det var för något. Under hela promenaden påminde han mig om att han hade en överraskning till mig. Jag är ju inte den typen av person som inte blir nyfiken, jag höll ju på att spricka av nyfikenhet vilket gjorde det hela rätt mycket roligare för Henric! Jag fick senare reda på att vi skulle åka någonstans och att det alltså inte vara en grej jag skulle få. Vi klädde upp oss och tog tunnelbanan mot, för mig, okänd destination. När vi kom upp från tunnelbanan såg jag vad vi var i för typ av område. Runt omkring blinkade det skyltar i färglada lampor och överallt kryllade det av teatrar! Jag är en sann musikalälskare, men det kan väl inte vara så väl att vi ska på musikal? Jag vågade inte gissa men mina aningar var ju väldigt stora på vad överraskningen var vid det här laget! Tillslut avslöjade min underbra älskling att han bokade biljetter till musikalen Mary Poppins!! Vilken perfekt överraskning på våran ett och ett halv års dag! Det var allderless för mycket!!

Vi satte oss och tog en drink innan föreställningen började och jag, som precis fått min överraskning avslöjad, lyste av lycka!

Tack min älskling för en helt fantastisk dag som jag kommer minnas för alltid!

När musikalen var slut, ridån gått ner och applåderna börjat tystna gick vi vidare till en bar högt upp i en skyskrapa, tog varsin drink och njöt lite till av våran dag!

Ännu en gång, stort tack för en helt fantastisk dag!

Fredagen var här, en dag fyllt med program från tidig morgon till tidig morgon dagen därpå!

Vi blev upphämtade av Deven med bil klockan 9.00. Punktlig som har var stod han också utanför Henrics lägenhet prick klockan 9.00 och undrade vart vi var någonstans. Vi hämtade upp Ylva och begav oss till en outlet som ligger ungefär en timme utanför Chicago! Där gick jag och Henric runt i alla affärer och hade riktigt roligt! Vi hittade en hel del fyndvaror! Ett litet smakprov på vad som kom med oss hem i påsarna var:

* Ett par byxor
* x antal skjortor

* Ett par örhängen

* En väska
* En piké

* Ett par skor

* x antal tröjor

* En plånbok

När vi kom hem var det dags att svida om och ta tåget hem till Laura och Quinn som bjudit ut mig och Henric på middag! Vi tog ett glas vin hemma hos Laura och sedan tog vi en taxi mot en av deras favorit restauranter. En tapas restaurant! Det var en väldigt trevlig kväll! Paret som vi åt med hade jag inte umgåtts med tidigare men är goda vänner till Henric så det var roligt för mig att lära känna dem och middagen var riktigt lyckad!

Ännu en gång dags att skynda sig vidare då vi hade ett halloween party som väntade!

Deven och Jesus hade ställt till med Halloweenparty hemma hos sig och hade fixat små cupcakes med spindlar och finger på, även lite gott att dricka bjöds det på! Jag och Henric hade packat med våra ut klädnader till restauranten och bytte om det första vi gjorde när vi kom fram. Vi hade bestämt oss för att klä ut oss till Rödluvan och vargen, då jag var rödluvan och Henric var den stora stygga vargen förklädd till mormor!

Det var en riktigt rolig kväll med en hel del dans och skoj!

Lördagen började väldigt skönt med en lugn, långsam morgon tätt följd av ännu en lång promenad in till stan. Idag visade Chicago sitt sanna jag och var väldigt blåsigt och det var på något sätt rätt uppfriskande. Väl inne i stan tog vi en liten fika på Starbucks och sen tog vi tåget hem igen.

Vi hann precis in till stan innan det började regna. Då var det väldigt mysigt att slinka in på ett litet café och värma sig med en kopp kaffe.

På kvällen sattes rond 2 i biljard igång. En rolig och skön avslutning på dagen!

På söndagen tog vi det lugnt och gick på bio på kvällen vilket var väldigt mysigt! Det roliga var att vi var helt ensamma i hela stora bio salongen. Vi trodde först att vi hade gått fel och gick därför ut igen men det visade sig vara rätt, vi var de ända som skulle se den föreställningen. Vi såg "The Three musketeers" och våra recensioner blev inte allt för överväldigande, dock var special effekterna väldigt imponerande!

Nu var det redan måndag och sista dagen innan jag skall behöva säga hejdå och sätta mig på flyget igen mot Frankrike.

Måndagen var riktiga Halloween och därför hade det anordnats en parad jätte nära Henrics lägenhet. Efter middagen gick vi och ställde oss för att titta på alla fina kostymer och ut klädnader. Vissa såg riktigt läskiga ut och det var roligt att se hur många som ställt upp i paraden och hur stort halloween är här!

Mitt försök till att se lite läskig ut!! vet inte hur väl jag lyckades..

Efter paraden åkte jag och Henric mot stan där vi mötte upp några andra atlantisar för lite bowling!

Tisdagen var onekligen här..

Jag försökte bita ihop och ha en så bra dag som möjligt utan att tänka för mycket på att jag snart skulle behöva åka hem. Vi åkte in till stan en sista gång. Solen var på vår sid idag igen och vädret var nästan precis som min första dag i Chicago!

Vi köpte med oss kaffe och satte oss på en bänk precis vid bönan och pratade och hade det väldigt mysigt!

Vi avslutade stads besöket med att gå och köpa varsitt par tofflor som kommer att komma väl till hand nu när det börjar närma sig kallare tider!

Här slutade min resa i Chicago och det var dags att återvända till flygplatsen där allt började. Avsked är aldrig roliga men det känns skönt att veta att vi kommer ses igen, fast den här gången i Grenoble, om bara 5 veckor.

Jag hade så otroligt roligt med dig Henric och du såg verkligen till att ta hand om mig när jag var hos dig! Dagarna med dig är helt oförglömliga och blir ett nytt tillskott till min minnessamling med dig som växer sig allt större!

Jag ser fram emot att få ta hand om dig och visa dig runt i Grenoble när du kommer hit!!