sophie gouldthorp

Som ni kanske går blogg inläggen lite trögare när jag har besök eller när jag själv är på besök hos någon. Som tur är behöver jag aldrig mer vara ensam i Grenoble utan har min lilla älskling här som stöttar mig i all plugg stress och förser mig med utsökta luncher och middagar. Detta har alltså gjort att min blogg ahr fått blivit lite lidande med nu är det äntligen dags för en update.

Jag tror jag lämnade er förra söndagen så jag var i full gång med att plugga och förbereda inför Henrics ankomst på måndagen. Efter skolan på måndagen den 5:e tog jag min väska och min tågbiljett, satte mig på tåget och gav mig av mot Lyons flygplats. Eftersom jag hade lite över en timme att fördriva hade jag tagit med mig mitt case som jag kommer ha prov på imorgon och satt och läste det. När det började närma sig landningstid för Henric gick jag till ankomsthallen och ställde mig i position. Jag blev så glad när jag fick syn på honom! Allting blev helt plötsligen så bra igen! Vi hann med en liten kaffe innan tåget gick. Den kvällen tog vi det bara lugnt och skönt och gick och la oss i god tid. En annan stackare hade ju skola kl. 8 på tisdagsmorgonen...

Eftersom Henric inte hade sett stan än så kunde han inget annat göra än att sitta kvar hemma hos mig medans jag var i skolan. Om jag känner honom rätt så hade han nog ändå inget emot att ligga och dra sig och ha en lugn och skön morgon. När jag kom hem tog vi ett varv på stan så han hittar! =) Vi hann med en fika innan vi gick hem igen. Ikväll ville jag ta honom till en restaurant vi ätit på några gånger här i Grenoble, nämligen STEAK. Innan vi gick tog vi en liten fördrink hemma.

Ett glas rödvin, lite god serrano skinka, söt mango och vitlöksrostad baguette

När vi hade kommit i rätt sinnesstämning gick vi mot restauranten!

Det var en jätte mysig middag! Vi båda valde en rätt som innebär att man får in rått kött som man sen steker själv på en jätte varm stenplatta! Super kul! Och gott!

Morgonen därpå tog jag med Henric till frukt- och grönsaksmarknaden som jag visste att han skulle gilla!

Det köptes diverse frukt och grönt, fina kyckling filéer från slaktaren och en nybakad baguette från bageriet!

Detta är bara en av de korgar som fick följa med oss hem!

Väl hemma trollade Henric ihop världens godaste kycklingsallad!!

Självklart ett gott glas vitt vin till! Vi är ju i Frankrike!

På kvällen gick vi några varv runt julmarknaden vid Victor Hugo. Den är riktigt mysig faktiskt och vi båda har

hittat små saker som vi köpt därifrån. Under vår vandring lyckades vi förtära varsin vin chaud och en liten crêpe! Riktigt gott! Jag måste ändå erkänna att föredrar våran svenska glögg framför det franska varma vinet!

Frukosten morgonen därpå gick i lyxens tecken då Henric hade köpt sig en liten foie gras som han nu äntligen skulle få njuta av. Såhär gott tyckte han att det var:

Lunchen som följde var inte pjåkig den heller! Jäklar vad god mat den mannen kan laga!

Lunchen bestod ännu en gång av en super god sallad! Den här gången med serrano skinska och stekt biff, även innehållande krispiga äppelskivor och toppad med lite nötter. Givetvis ackompanjerad av ett glas rött!

När vi var mötta och belåtna gick vi ut på stan igen.

En liten fika stod näst på tur och det fik bli en crepe och varsin kaffe.

Till och med duvorna tyckte att det var gott med crêpe!

Efter ytterligare lite plugg var det dags för Henric att förbereda middag! Under tiden jag varit i skolan så gick Henric runt och inhandlade diverse spännande saker till middagen!

Färsk fisk i små fila aluminiumpaket proppade med citron, kryddor och örter!

Det här mysiga kom jag hem till!

Under tiden vi väntade på att fisken skulle bli färdig åt vi lite god lufttorkad skinka och varsin glas vitt.

Sedan blev middagen färdig!

Behöver jag ens säga att det var utsökt?!?

Någon (världens bästa pojkvän) hade noterat att jag ville testa en fluffboll som de säger på marknaden så när jag var i skolan gick han och köpte en till mig som han överraskade mig med efter middagen! Jag blev jätte överraskad och superglad!!!

Den var god!

Nästa dag var i full gång och så även pluggandet! Det är inte jätteroligt att plugga när jag ser att Henric inte har så mycket att göra under tiden. Det finns väldigt mycket annat som jag hellre skulle vilja göra men ibland måste man ändå fokusera och göra det man ska!

Lunchpaus blev det dock med en helt underbar kycklingcurry rätt! Han överträffar sig själv gång på gång!

Har insett att detta inlägg än så länge handlat väldigt mycket om mat, men vad ska man göra när man får världens bästa kock på besök!! =)

Efter lunchen gick vi ut till julmarknaden igen! Sugen på vin chaud hade blivit allt för påtagligt!

Efter ytterligare något varm var vi tvungna att ta en till från ett stånd vi ännu inte provat!

Vi hann även med en kaffe på galoppen innan det var dags att möta resten av patrullen och ta tåget till Lyon och se den årliga ljusfestivalen - fête de lumiere!

Väl framme i Lyon började vi med att stanna till på en berömd saluhall för att slurpa i oss några ostron. När jag säger vi så menar jag självklart inte jag!

Henric var dock modigare än vad jag var dock modigare än vad jag var och provade sitt livs första ostron! Super gott tror jag inte att han tyckte det var men det slank i alla fall ner två stycken för honom innan vi gick vidare in mot festivalen!

Slurp!

När vi kom in till citykärnan kryllade det av människor och små stånd. Man kunde köpta sig en crêpe eller en vin chaud efter varje 20:e meter! Jag höll mig ända tills Knutte sa: nej gud vad jag vill ha en våffla! Då kunde jag ju inte bara stå å titta på utan var också tvungen att köpa nånting!

Efter att vi gått runt lite och tittat på de upplyste husfasaderna ville Henric (som pluggade i Lyon förra hösten) visa oss sin favoritbar som han tyvärr hittade när han bara hade några veckor kvar av höstterminen. Hann hittade baren och det var supercool! Riktigt genuin och man fick en speciell känsla i kroppen när man var där inne, kan inte riktigt förklara..

Eftersom vi alla har väldigt mycket plugg just nu så kunde vi inte övernatta utan var tvungna att hinna med sista tåget tillbaka till Grenoble som gick vid 11. Vi kom tillbaka till stationen och bokade våra tågbiljetter, trodde vi... Efter några minuters fundering kring vart perrongen var insåg vi till min stora förödelse att vi bokat bussbiljetter!!! De som känner mig vet att jag väldigt lätt bli åksjuk och framför allt när jag är lite trött! Och inga åksjuke piller hade jag preppat med heller!! Hur skulle det gå!? Det gick faktiskt väldigt bra =) Jag satt och tittade frenetiskt ut genom fönstret och klarade mig därför hela vägen hem utan mista lilla illamående känslor! Henric var också väldigt tacksam över detta som prompt ville förbereda med en back-up plan i form av en plastpåse eller liknande om något oönskat skulle inträffa... Men det behövdes ju såklart inte! =)

Lördagen var här och ännu har vi inte traskat upp till Bastillien! Detta skulle det bli ändring på! Vädret var på strålande humör och vid 4-tiden (efter lite plugg för min del) så var det dags att bestiga berg! Vi hade en jättemysig promenad upp, beundrade utsikten och sen var det dags att söka sig inomhus till värmen för en väldigt välsittande kopp kaffe. Min älskling var lite chokladsugen så vi delade också på en chokladfondat till kaffet!

Slut!!

Efter denna lilla energipåfyllning var det dags att åka ner och börja förbereda sig för kvällen!

Jag hade bokat bort på den restaurant jag var med mamma och pappa på och som vi var väldigt imponerade av! Jag tänkte redan då när jag var med dem att hit måste jag ta Henric! Sagt och gjort =)

Självklart hann vi med en liten fördrink hemma innan!

Sen var det dags att gå mot teleferiquen igen och upp till toppen av berget!

Restauranten var precis så mysig som jag mindes den och trots mina höga förväntningar på besöket blev jag allt annat än besviken!

Till förrätt åt Henric en god tallrik bestående av 3 olika sorters fois gras, lite syltad lök och en god bit bröd som smakade kanel

Jag åt en super god lins velouté med pilgrimsmusslor och något gott skum på toppen!

Jag var så inne i varmrätten att den tyvärr glömde fotas! Vi åt varsitt gott kött, jag något fläskkött och Henric rådjur och deras goda potatisgratäng!

Efterrätten fotades dock!

Jag åt en god nougatglass med hallonsås

Henric åt någon typ av chokladefterrätt med Baileys kräm

Vi var båda så pass mätta efter den mindre söta delen av måltiden att vi mest smakade på dessa bakverk, sen var vi mer än nöjda!

Söndagen kom och det betydde inget mindre än 3:e advent! Jäklar vad tiden går alltså! Bara en advent kvar, sen måste vi vänta ett helt år på nästa!

Vi firade på vårat håll och tack varje mammas leverans av diverse kakor och glögg blev det lite jul känsla i mitt lilla ojuliga rum i det ojuliga Grenoble!

Med hjälp av Ipadden fick vi också en alldeles egen brasa som värme oss den kyliga december dagen!

Dagen avslutades i julen tecken med ett återbesök på den populära julmarknaden! Självklart även med en vin chaud!

Idag började en ny vecka, men idag började även första dagen av den sista veckan för mig i Grenoble! På söndag tar jag och Henric vårt pick och pack och drar hem till vårt kära Svea igen! Jag ser väldigt mycket fram emot det! Även fast vi har det väldigt mysigt här så har jag plugg, plugg, plugg som sabbar. När jag åker hem innebär det no more plugg!

Idag har jag pluggat hela förmiddagen medan Henric har legat på min säng och spelat spel. När jag gick till skolan för att möta upp Steve och gå igenom lite kassaflödesuppgifter stack Henric ut och sprang! Nu står min privata kock här i köket och förbereder en god kycklingsoppa för sin lilla sjukling (jag). 
Jag hoppas att jag kryar på mig till i morgon, men det känner jag på mig att jag kommer ha gjort!

Önskar alla en trevlig måndagskväll och en fortsatt bra vecka!

När jag väl lyckats masa mig ur sängen, äta lite frukost och sorterat tvätten gick jag med 3 proppfyllda plastkassar mot tvättstället. "Hoppas, hoppas att det är helt tomt så jag kan tvätta direkt", tänkte jag men insåg samtidigt att en söndag klockan 12 är en rätt optimal tvätt tid och jag borde inte vara ensam om att vilja tvätta.

Helt riktigt, alla 3 maskinerna var igång när jag kom. Dvs, en tvättmaskin var redan klar och stod och väntade på att ägaren skulle tömma den. De andra två tvättmaskinerna hade 10 resp. 20 minuter tvättid kvar. Jag tittade på klockan och insåg att det skulle bli lite tajt. Den ena tvättmaskinen blev klar och ägaren plockade ut sina grejer. Snabbt som ögat fyllde jag maskinen och körde igång den. Maskin 2 blev klar men ingen ägare kom för att tömma maskinen. Det är just typiskt när man har bråttom! Folk kan ju inte bara låta sina tvättar ligga färdiga och vänta hur länge som helst när andra också vill kunna tvätta.. Iså fall, skaffa villa!

Efter en stund kom en tjej och tömde den ena. Okej, 2 down, 1 to go! Efter ytterligare 10 minuter kom en kille som lite nonchalant plockade ur sina kläder och gick igen. Hans maskin var den som var klar redan när jag kom, han hade alltså uppehållit en maskin i ungefär 40 minuter! Vilken stil! (märks det att jag var något stressad?)

Under tiden jag suttit och stirrat mig blind på tvättmaskinerna och hoppats på att de ska bli min tur att tvätta har en märklig kille stått och passat på sin torktumlare. När det varit 10 minuter kvar på torktiden har han gått och lagt i mer mynt och ökat på tiden. Jättemärkligt. Jag vet själv hur extremt torra alla mina kläder och lakan blir på bara 12 minuter. Den här killen måste totalt ha torkat sina kläder i över en timme. Det kan inte varit bra för kläderna! Eftersom det bara finns 2 torktumlaren var jag lite orolig att jag skulle behöva vänta på att få torka mina kläder också. Som tur var hann killen precis bli klar med sin en timmes långa torkning när det var dags för mig så jag behövde inte vänta mer än någon minut!

Efter att jag rusat hem med kassarna och kastat i mig lite lunch var det hög tid att gå till skolan! Jag vill ju inte låta de andra i gruppen vänta på mig!

Vi satt i skolan fram till 7 och lyckades få färdigt ett grupparbete som ska vara klart till på onsdag. Det känns väldigt skönt att göra klart alla grupparbeten så jag sen när Henric är här kan välja helt själv var och när jag vill plugga! Bra jobbat idag gruppen!

Här satt vi och slet!

Skolan var full av folk, nu är det sista rycket för alla! Daniel och Knutte var givetvis också på plats i skolan denna sköna söndag!

Jag är mitt uppe i tenta plugg och tenta-period här i Frankrike. Systemet fungerar så på skolan att man läser kurser under terminen som vanligt men istället för att ha tentan vid kursens slut, som kanske skulle verka logiskt, så tar man alla i en enda stor klump på slutet. Det innebär alltså att de kurser som avslutades för ett bra tag sedan även har sina tentor nu i slutet. I Sverige har vi också något som kallas tenta-period men där avslutas alla kurser samtidigt och så tentar man av alla på en gång. Här fungerar det inte riktigt så. Med detta sagt innebär det alltså att jag har kvar 2 stora grupparbeten och ungefär 7 tentor innan jag får åka hem. Hela dagen idag har jag tillbringat i skolan och morgondagen kommer bli exakt lika exalterande.

Jag har inget emot att plugga (även fast jag inte tycker det är speciellt roligt) men det känns bara dumt att lägga 6 tentor på en vecka, snacka om ytinlärning?

Dessutom vill jag hinna beta av så mycket som möjligt i plugg väg till på måndag för då kommer äntligen min fina pojkvän hit!

Trots pluggstress fick vi ändå till en trevlig middag igår tack vare Fredriks vänner som var på besök. Det är skönt med lite skratt och trevligt sällskap som bryter upp mot den trista och koncentrerade framtoningen i skolan.

Snart ska jag krypa ner i sängen och se en bra film. Jag önskar alla en trevlig lördag!

Ps. Jag har fått anmärkningar från min kära mor ang. min stavning och skulle därför vilja ta tillfället i akt att klargöra följande. Varje gång jag skrivit "ända" i min blogg så menar jag "enda". Detta är en familjeblogg och det skulle aldrig falla mig in att skiva om bakdelar! ;)

Olyckan skedde så fort och helt plötsligt stod jag där som ansvarig för en lägenhet med en defekt - mållös. Det som genast slog mig var att jag på något sätt kommer behöva tala om för min hyresvärd vad som har hänt. Eftersom min hyresvärd inte pratar engelska (och då menar jag verkligen inte ett ord engelska) insåg jag att jag skulle ha väldigt svårt att sköta en sån här delikat diskussion med henne. 

När jag var och tittade på lägenheten skulle jag få den på följande villkor:

1) Att jag inte har många fester i lägenheter för min granne är en seriös student och behöver lugn och ro

2) Att jag är väldigt rädd om väggarna och att jag absolut inte sätter upp någonting som skulle kunna lämna ett märke på väggarna.

Att tilläggas bör nog att väggarna är putsade och har därav en speciell yta med en speciell gulaktig färg. Det handlar alltså inte om att rolla på lite vit färg och klappa sig på axeln för en bra insats, nej nej, här krävs en riktig hantverkare.

Till råga på allt så var jag och pratade med henne (såklart med en frank kompis vid min sida som tolk) och frågade angående uppsägningen av lägenheten. Min hyresvärd hade då sagt att hon tyckte att det var synd att jag inte skulle stanna längre för hon var så nöjd med mig och jag har varit så skötsam. En vecka senare händer detta! Jag tror att jag lite smått lider av "snälla-lilla-flickan-syndromet" och vill gärna vara alla till lags och absolut inte skapa problem för någon annan. Jag inser själv att det bara är en vägg, det är en väldigt världslig sak och absolut inget farligt. Jag är väldigt medveten om detta och inser att det egentligen inte borde finnas något att oroa sig över eller ha skuldkänslor för. Det var en olycka och ingen kom till skada, det blev bara ett litet hål i väggen. Men varför tycker jag då att det är så jobbigt? Jag har aldrig någonsin haft sönder en annan persons egendom (även om jag inte var gärningsmannen tar jag på mig ansvaret här) och har alltid ansett att man ska vara extra rädd om andra personers ägor.

Sedan den dagen hålet blev till fram tills idag har jag gått och grämt mig över att jag måste se min hyresvärd i ögonen och berätta vad som hänt med hennes vägg. Jag har hela tiden känt att jag fortfarande har det där obehagliga framför mig och det har legat och gnagt i mitt medvetande hela tiden. Samtidigt har jag även vetat att så fort min hyresvärd är informerad om situationen kommer jag känna mig 10 kilo lättare. Det är en otroligt skön känsla efter att man lyckts ta i tu med en situation man verkligen fasat och man blir så lycklig och fri i själen när det är gjort!

Så till konfrontationen..

Idag under lunchen gick jag, Nathalie (som kan prata franska) och Fredrik (som skapade hålet) till min hyresvärd på cafét under mig där hon jobbar. Jag förstod att lunchtid skulle vara körigt och de skulle vara många kunder på cafét men eftersom det var den ända tiden som funkade för alla 3 (vi har otroligt mycket i skolan just nu) så hade vi inte så mycket att välja på. Nathalie berättade i korta drag vad som hänt för min hyresvärd. Eftersom jag inte förstod den avancerade och snabba franskan visst jag inte riktigt vad som sas men inga leenden syntes så långt ögat nådde. Eftersom hyresvärden inte kunde lämna cafét och titta på hålet just då sa hon att hon skulle komma upp senare när jag var hemma från skolan igen. Det skulle alltså innebära att jag skulle vara själv med henne..

Efter min sista lektion ringde jag Fredrik för att söka moraliskt stöd men förstod egentligen innerst inne att det skulle vara väldigt onödigt för honom att följa med. Det var även det svaret jag fick i telefon. Så jag gick med raska steg hemåt och jag kände hur pulsen började stiga. När jag kom in i cafét för att berätta att jag var hemma var min landlord ute på något ärende men hon skulle komma om bara några minuter. Vi bestämde att jag skulle gå upp i förväg. Vid det här laget bultade mitt hjärta rätt hårt. Jag förstår inte riktigt varför jag tyckte det var så läskigt. Kroppen och känslorna fungerar på märkliga sätt. Jag såg det här som träning för mig. Hur ska jag kunna klara av livets alla konfrontationer om jag inte ens kan hantera detta? Nej skärpning Sophie!

Hyresvärden kom upp och gav mig ett leende i dörren, sedan försökte vi förstå varandra genom både franska och ett och annat engelskt ord! Jag fick även ett leende när hon gick!

Nu är det över och det känns så skönt! Det är viktigt att köra med öppna kort och jag har känt mig som en myglare när jag gått förbi henne utan att berätta vad som hänt. Jag är på ett sätt glad att jag behövt utsätta mig för detta, trots att det var väldigt onödigt. Jag tror på att utmaningar som man övervinner gör oss starkare!

Det är ingen idé att stressa upp sig, för vet ni... allting löser sig tillslut!! ;)